För min del tog mamma med sig på en av sina handlingar. Vi gick till en lokal butik och hon hade visserligen satt in pengar på mitt konto, men hon ville visa mig hur fort saker blev riktigt dyra. Så hon hade mig att betala och välja ut varor och jag tror nästan jag svimmade när jag faktiskt insåg hur dyrt det var med en del saker.

Med vissa saker så var mamma alltid noga att vi skulle lära oss. Så jag kunde diska, laga enkel mat, tvätta, och sånt där. Men ändå blev det såklart en chock när jag väl var ensam i min lägenhet.

Men ja, tror största chocken kom med just hur dyrt det är med vissa matvaror. Saker man aldrig behövt tänka på förut. Sen inser man att jesus, det är svindyrt med ost (t:ex).

Jag flyttade hemifrån för att plugga på universitet när jag var kring 20 år. Jag minns inte att jag medvetet förberedde mig på något särskilt sätt.
Men min mamma har alltid haft med sig oss barn när hon gör sånna vardagssaker. Vi var med när hon handlade, när hon lagade mat osv. Kanske inte exakt varje gång när vi vart äldre och mer självgående, men tillräckligt ofta. Hon visade hur man tvättade och städade. Och hon förklarade vad hon gjorde och varför hon gjorde just så, och så fick vi stegvis mer info och mer ansvar. Från att hon förklarade hur hon gjorde, till att vi fick gå och hämta specifika varor, till att själv välja varor till en middag och sedan få gå och handla helt själva ibland. Eftersom vi hade rätt dåligt ekonomi under min och mina syskons uppväxt så hade vi nog också rätt tidigt vetskapen om att vissa saker kostar, och att om man vill ha X kanske man måste välja bort Y.
Så jag har nog "alltid" haft rätt bra koll både på exempelvis vad veckohandlingen kostar, och priset för el/försäkring osv. Sen har både jag och mina syskon fått veckopeng (och sedan studiebidraget) samt haft helgjobb som också gav lite ekonomisk vana.

Jag är väldigt kräsen och ville ofta inte äta samma mat som övriga i familjen, så när jag blev tillräckligt gammal fick jag själv ansvara för att laga mat om jag inte ville ha det mamma fixade. Ofta gick det att fixa med ungefär samma ingredienser, men jag fick själv stå där i köket.
Det blev en liten chock när jag träffade en del kurskamrater på universitetet som knappt kunde koka pasta själv…

Sen var det såklart ändå läskigt att flytta hemifrån och faktiskt ha ansvaret själv. Att det står mitt namn på hyreskontraktet och att det är mitt ansvar att allt betalas. Men jag tycker jag hade en stabil grund att stå på trots att jag inte medvetet förberedde mig. Även om det fortfarande, drygt fem år senare, är mamma jag ringer när något händer, haha

#2: Jag tror det är rätt vanligt att man ringer mamma (eller pappa) oavsett vilken ålder man når. Jag var över 30 när mamma gick bort, men nog fasiken var hon den första jag ringde när jag behövde hjälp.

När man inte tänker det mest normala, vem hörde du av dig till då?

T:ex (ifall) du fick blomflugor eller liknande som du inte blev av med direkt?

Jag hade många sådana tillfällen, där jag ringde mamma över vad som kanske ses som småsaker, och fick husmorstips.

Min plan är att bo hemma fram till min master och då antingen flytta utomlands eller bo kvar tills jag gjort den. Har inga planer då det dröjer ett bra tag tills dess.

#4: Som någon som bott ensam i många år skulle jag säga att det viktigaste att vänja sig vid eller lära sig om är just de mest basiska kunskaperna. Hur man diskar, tvättar, lagar enkel mat, osv. Sen kan man lära sig mer komplicerade maträtter eller liknande.

Men om man typ flyttar hemifrån och inte vet hur man tvättar eller ens vågar tvätta, så vad gör man. Då står man där till slut och inte har nåt rent att ta på sig. Inte alltid det roligaste.

#3 Jag tror också det är väldigt vanligt, och inget fel med det :) Mina äldre syskon ringer också mamma när något hänt (förutom om det är något bil-relaterat, då ringer dom sin pappa).

Min första instinkt gällande sånna saker är nog att googla, men annars är det absolut mamma jag ringer!
Jag bodde inneboende första tiden när jag flyttade hemifrån, sedan i studentkorridor. Så det är först nu i juli som jag flyttat till en riktigt, helt egen lägenhet. Och på varje ställe har det såklart dykt upp sånna där småsaker man inte tänkt på innan

När jag bodde i studentkorridoren hade vi förresten gemensam tvättstuga och flera personer kunde ha samma tvättid, på olika maskiner. Jag har träffat på flera ny-utflyttade studenter och fått visa hur man tvättar och torkar

#6: Jag tror man kan förbereda sig inför mycket innan man flyttar hemifrån.

Men inte fasiken man kan förbereda sig inför allt.

Jag minns första gången det gick en säkring här där jag bor nu. Då var jag långt över 20, hade bott utomlands, osv. Men där satt jag och visste inte hur man bytte en säkring…

#7 Det håller jag med om!

Jag fyller 25 år i år, och måste erkänna att jag skulle vara rätt lost om det går en säkring hemma hos mig.

#5: Jag kan redan dessa saker. Vi har väldigt olika vardagar här så jag lärde mig grundläggande saker för att inte vara beroende av andra.

#7: Korrekt. Finns alltid saker som är svåra att veta hur man ska hantera eller är väldigt situationsberoende.

#9: Det är ju snorbra. Grundläggande kunskap kommer man långt med. Sen naturligtvis är det ju mycket man inte kan förbereda sig för. Men tänk om man flyttar hemifrån och inte ens kan koka nudlar eller så. Yikes.

#11: Finns en hel del som inte kann det. Känner en 26-åring som aldrig lagat mat själv och det lär finnas betydligt äldre personer som saknar sådana kunskaper.

#12: Ja absolut, så är det ju. Vet att det förekommer, har haft flera klasskompisar som inte kunde laga ens den enklaste maträtt. Jag tänkte mer typ att oj det måste vara jobbigt. Att helt plötsligt från en dag till en annan så har man gått från att få hjälp med allt till att göra det själv.

#13: Jag undrar även hur man tänkt då vissa planerat flytten väldigt länge. Känns som att man gör sitt liv betydligt svårare så.

#14: I många fall får man nog klandra föräldrarna är jag rädd. Liksom, jag jobbade som au pair i London under en tid. En familj jag bodde hos hade två söner på 10 och 14 år gamla. Vet du vad en av mina uppgifter var på morgonen? ATT FIXA DERAS FRUKOST!!!!! Och de åt rostmackor eller flingor…………

Men nej de kunde ingenting. Inte ett dyft. Alla gjorde allt åt dem. Måste vara jättekul när de flyttar ut och inser att de inte kan något pga att deras föräldrar alltid fick saker ordnade åt dem.