Lyckligt olyckligt kär
Hej, det sjukaste har just hänt mig!
Jag är en 14 årig kille, snart 15 som har varit iväg och jobbat på ett läger. Lägret var 5 dagar med övernattning på ett hotell inne i Stockholm. Jag bodde ihop med 2 yngre killar och vi tillbringade dagarna tillsammans med två tjejer i min ålder. Jag blev så stört kär i den ena tjejen och jag tror hon blev det samma.
På kvällarna brukade alla vi fem spendera tiden med varandra. Vi spelade kort, körde sanning eller konsekvens och såg på film. Första natten blev lite sen. Vi gick och la oss typ 3, men de andra nätterna var inte så farliga då vi gick och la oss kanske vid 24.
Första natten sov alla på sina egna rum. Den andra nattensov jag och en av killarna tillsamans med den här tjejen som jag senare blev kär i i en sofa på mitt rum. Den tredje natten var det jag och de två tjejerna som sov i sofan, men den ena tjejen gick tillbaka till sitt rum vid 4 tiden på natten och det var bara jag och min crush kvar. Jag hade min arm runt henne och hon hade sitt huvud mot min bröstkorg.
Den sista kvällen när vi var påvägs till hotellet från lägret hyrde jag en el scooter som jag körde tillbaka tjejerna på. Jag körde tillbaka min crush sist för att vi skulle kunna åka lite längre. Vi tänkte först att vi skulle till ica, men när vi åkte förbi sa hon att hon inte ville gå in och att vi skulle åka lite längre och det gjorde vi. Hon sa sen att hon ville åka tillbaka, men jag beslöt mig för att spela ett riskfyllt kort och låtsas som att jag inte visste vart vi var. Så höll vi på i typ 30 min tills scootern plötsligt stannade. Vi bästemde oss för att gå istället och sen började det att regna. Vi gick då hem.
Senare den kvällen gick vi över till två andra killar och såg en film. Jag och tjejen låg bredvid varandra i en säng och såg på filmen medans två av killarna låg i sängen bredvid och en satt i en fotölj. Det var nog ingen av oss två som faktiskt såg på filmen utan vi låg mest och kramades då en av killarna sa "ni kan väl bara erkänna att ni är ihop". Det var ingen som svarade. Vi bara såg in i varandras ögon och skrattade till. När filmen var slut gick vi två tillbaka till rummet. Killarna stannade kvar där hela natten.
Jag och min tjej började titta på en film, men bästemde oss senare för att stänga av den och försöka sova. Jag sov inte särskilt mycket den natten. Det var så härligt, men ändå så hemskt att tänka på att det snart skulle vara över. Vi låg och kramades hela natten. Jag vågade inte kyssa henne eftersom att jag var livrädd för att vi alldrig mer skulle ses.
Dagen efter när lägret var slut gav vi varandra en sista kram innan vi skiljdes åt. Jag som bor i stockholm fick åka komunalt. Det gjorde så ont när vi åkte åt skiljda vägar så jag grät hela vägen hem, på bussen, tunnelbanan och tåget.
Vi har hålt kontakt på snappchat ända sen lägret och både blivit ihop och gjort slut. Vi bestämde oss gör att göra slut eftersom att vi bor 16 mil ifrån varandra, det tar ca 3 timmar och kostar 500 kr att ta sig till den andra.
Det vi skrev när vi gjorde slut var "Vad ska man säga nu? Hejdå, adjö, glöm mig alldrig fast tänk inte på mig."
Det sjuka är att vi senare den kvällen skrev "Hur ska man kunna sova nu? Aa, undrar jag med."
Det sjuka är att vi efter det fortsatt både hålla kontakt och skicka hjärt emojis till varandra. Är det slut eller inte? För inte vet jag det.
Hon skrev i efterhand att det roligaste på lägret nog var att gå i regnet och att hon alldrig fått sådana obeskrivliga kramar av någon.
Vad ska man göra nu? Ska man hålla ihop i ett distansförhållande eller ej?
![[Undertaker]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ingen kan svara åt dig. Men när det gäller om ni är ihop eller inte så får du antingen fråga henne eller anta att ni inte är det då ni gjorde slut. Man behöver inte heller egentligen vara ihop för att kunna gilla varandra och skicka hjärtan.
Om ni är villiga att ha ett distansförhållande får ni välja. Ni båda är unga och för de allra flesta är det första förhållandet inte ens sista men samtidigt så är ni just unga och bör få uppleva något sådant även om det kan vara svårt att träffas.
Själv har jag ett distansförhållande (9 kilometer kommunalt men jag kommer skaffa ett körkort när jag äntligen har tid). Jag kan bara prata om min egna upplevelse och hur jobbigt det är varierar från situation till situation. I mitt fall bor då min partner i grannlandet. Det vore en lögn att hävda att det är enkelt. Framförallt om bägge parterna har skola eller jobb vilket kan göra det svårare att träffas. Dessutom är det även en kostnad som ändå kan sticka iväg. Men om man är villig att försöka och båda är medvetna om att det inte är det enklaste alltid så talar inget mot det hela. Man måste bara vara medveten om att man kommer sakna vissa saker den tiden man inte kan träffas.
Sedan kan ni även välja att avvakta och hålla kontakten ifall ni inte känner att ni skulle klara av ett distansförhållande. Även det är nog inte särskilt enkelt, framförallt om känslor är inblandade.
Vad jag skulle råda er är att prata med varandra om vad ni kan tänka er och sedan även prata med någon förälder ifall det vore möjligt att få skjuts.
Angående om man kan hålla ihop i ett distansförhållande eller ej: Det beror verkligen på. Jag känner två personer som träffades i ett onlinespel och sedan träffades. Båda är myndiga med körkort, båda hade egen lägenhet och jobb. Dessutom är det tio års skillnad mellan dem. De var ihop ett halvår och träffades nästan varje helg innan de nu i somras flyttade ihop. För dem har det hittills gått bra.
Själv måste jag erkänna att jag och min partner i dagsläget letar möjligheter för att kunna minska distansen men pengar och annat sätter stopp. Dock så skulle vi i dagsläget aldrig ge upp vårat förhållande även om vi inte har kunnat träffa varandra på flera månader.
Något ni borde se till att vara medvetna om är att ett distansförhållande kräver en annan form av tillit och dessutom finns risken att någon blir svartsjuk men så länge man ser till att prata öppet om sina rädslor och annat brukar sådant lösa sig.
Men känn ingen press och ta den tid ni behöver för att lista ut vad ni är redo att göra. Ni är yngre och har andra förutsättningar än vad någon som är myndig med jobb är och det leder till andra utmaningar. Möjligt är det.
(Och ber om ursäkt ifall jag upprepar mig eller någon mening fick lida lite. Jag skriver svaret på mobilen och orkar då inte läsa igenom mitt svar.)
Det är bara du och tjejen som kan svara på den frågan. Ni är uppenbarligen ganska kära i varandra, och om jag nu skall ge nåt förslag alls, så varför inte testa med ett distansförhållande, se var det tar vägen ?
Starta ny diskussion
