Det fins familjehem (tidigare kallat fosterhem) men det är bara för barn och ungdomar som verkligen far illa i sina hem. Jag menar inte att förminska dina känslor och tankar men det krävs betydligt mer än så då det är ytterst begränsat med bra ställen för placering.
Skulle tro att det främst handlar om misshandel, missbruk eller viss typ av sjukdom hos barnet/ungdomen eller föräldrarna.
Det är socialtjänsten som ansvarar för den biten, ofta i samarbete med BUP.
Har du berättat för dina föräldrar hur du känner? Kan du kanske prata med någon annan vuxen om detta, tex en lärare eller skolsyster?

#0: Jag tror det enklaste är om du tillsammans med dina föräldrar kan hitta någon du kan flytta in hos där ni bor nu. Kanske någon släkting, kompis eller så. Dina föräldrar får då ersätta dem för vad det kostar att du bor där.

Om du fyllt 16 har du rätt att flytta hemifrån. Då kan du t ex bo inackorderad i ett rum hos en familj och betala för mat och husrum. Men bli en i familjen är inte självklart att du blir. Har du tillräckligt långt till skolan kan du få s.k. utökat studiebidrag som täcker en del av den extra kostnaden.
Har du någon kompis vars familj har ett ledigt rum kan du alltid fråga om det finns möjlighet att få hyra det.

Nu vet jag inte vad det officiellt heter, men jag hade avlastningshem via soc/bup under några år när jag var tonåring. Det var när jag börjat åka hem till min biologiska pappa enbart en helg i månaden och jag och mamma bråkade så mycket att jag fick ett hem att åka till under en helg i månaden också, så jag var borta varannan helg som tidigare.

Det krävdes ingen misshandel eller drogmissbruk för att det skulle bli godkänt.

Däremot handlade det då som sagt om en helg i månaden, och inget permanent boende eller dylikt.

Dock har jag svårt att tro att du skulle få något sådant godkänt med anledning av bara att du inte vill flytta och åka buss/tåg till skolan. Finns säkert nåt man kan ansöka om men du lär bli väldigt, väldigt lågt prioriterad för i jämförelse med många andra ungdomar så lider du inte på "det" sättet. Inte för att jag vill förminska att du tycker detta är jobbigt eller att du mår dåligt av det.

Anledningen till att jag fick åka till en familj en helg i månaden var för att jag och min mamma bråkade nåt så fruktansvärt under mina tonår. Och då menar jag inte vanliga bråk som de flesta familjer har då och då. Jag menar vrålskrik och fula ord som haglade och dörrar som smälldes igen och att jag matvägrade, skolvägrade, och vägrade göra någonting alls hemma för jag mådde så dåligt och var så arg jämt. Det spillde ut på hela vårt liv, och även över mina syskon och styvpappa, och då min biologiska pappa inte hade stor kontakt med mig då och mamma inte hade någon annan hjälp så fick jag åka till en familj istället för att mamma skulle få avlastning.

Rätt säker på att det skedde genom soc.

Så nu har jag skrivit till min syster