Vill tillägga att jag fick blod där nere i somras också men sen har det inte kommit igen tills idag?

Jag berättade för min mamma. Någon av föräldrarna bör man berätta för eftersom det är de som bör betala för mensskydd och se till att det finns hemma. I min familj var vi 3 döttrar så mensskydd fanns alltid tillgängligt i storpack i badrummet. Syskon måste man inte berätta för om man inte vill.

Angående att du blödde lite i somras och först nu igen: Mensen kan vara väldigt oregelbunden i början innan kroppen pendlat in sig men även senare kan det vara oregelbundet.

Först en gång så kommer jag säga det du redan vet: Att få mens är normalt och inget man behöver skämmas för, även om vissa försöker få det att framstå som något onaturligt.
Enligt mig är nog det bästa om du vågar ta modet och berätta det först en gång för din mamma. Ifall du känner att det är läskigt och pinsamt att berätta kan hon då prata med din pappa om det hela. Det underlättar om båda föräldrarna vet men en räcker. Dina syskon måste enligt mig inte veta det så om du känner dig för obekväm behöver du inte berätta det för dem.
Din mamma borde även kunna svara på dina frågor och tro mig: Det är skönt att lära sig prata om sin kropp (eller i detta fall då mens). Annars finner du även information bland annat på Umos hemsida.

https://www.umo.se/kroppen/mens/

#3: problemet är att jag känner mig mer trygg att prata med min ena syster än mina föräldrar men den senaste tiden har jag märkt att det jag berättat för min syster får min mamma reda på genom att min syster skriver till henne.
Så jag kan inte lita på henne, vill prata med någon jag kan lita på.

#4: Jag förstår att du då inte litar på henne, framförallt när det kanske är känsliga ämnen. Just när det gäller mens kommer föräldrarna dock i alla fall inte reagera negativt utan, vad jag hittills fått höra, väldigt hjälpsamt. Tänk även på att både din mamma och om din syster är äldre även hon redan har mens. Båda förstår antagligen din rädsla samt även ”skam” kring det hela.

Om du har frågor eller funderingar kan du annars alltid ställa dem här med eller någon du vågar skicka ett PM till. Dock så är det bra om du snart kan finna modet att berätta för en av dina föräldrar bara så att du alltid kan ha någon vuxen du kan vända dig till vid problem eller behov av nya hygienartiklar. Jag vet själv hur läskigt det är. Min mor var bortrest när jag fick min mens första gången så jag satt och grät på toaletten medan jag ringde henne. Hon berättade naturligtvis för min far men han respekterade nog att jag inte ville prata med honom om det och det tog några år innan jag vågade. Nu i efterhand kan jag säga att det hade varit betydligt skönare att vara mer öppen från första början men det är svårt och man är själv inte bekväm med det som sker så att prata med andra om det är ännu svårare.

#4: Själva grejen, dvs. att du har börjat få mens behöver väl din mamma få veta? Eller har du så mycket pengar att du hellre vill köpa dina mensskydd själv?

Du skulle inte kunna skriva en lapp eller skicka ett sms så du slipper säga det?

Har jag gjort o det funkar bra.😁

När kag fick min mens sa jag det rakt ut men då hade ju vi pratat om det regelbundet i några år.

Din mamma är beredd på mensen så det är bara att säga.

Lycka till!💙

Att du kommer få mens förr eller senare har din mamma vetat om i många år. Så det kommer absolut inte vara någon chock för henne. ATT har hon alltid vetat om, hon har bara väntat på NÄR. Det kanske hjälper lite, så det blir mindre jobbigt att säga nåt.

Annars finns det ju ändå några alternativ. Du kan såklart ställa frågor till oss här, så hjälper vi dig med den generella och personliga information vi har. Det kommer ju inte vara något som relaterar specifikt till dig, då vi inte känner just dig, men en hel del kan vi nog tillsammans. Men rent praktiskt måste du ändå själv köpa skydd såklart, för det kan vi inte hjälpa med. Vad för skydd kan vi ge tips om, men klart att du måste gå till affären och handla själv.

Skulle verkligen uppmuntra dig att ändå berätta för din mamma, för det kan ske en hel del saker som gör att det blir uppenbart för henne ändå. Blöda igenom, glömma spola efter man varit på toaletten när man har mens, få så pass ont att du måste be om hjälp/berätta, eller liknande. Det känns kanske pinsamt nu, men tro mig, om 10 år är det inget du ens lägger en tanke på att det skulle vara något skämmigt.

Jag minns första gången jag skulle köpa tamponger själv, då trodde jag att jag skulle sjunka igenom golvet av skam. Nu är det precis som att typ köpa mjölk eller bröd eller nåt. Inget jag ens ger en tanke. Och har inga problem att be någon köpa åt mig heller om det är kris. Min styvpappa har köpt åt mig några gånger, min lillebror en gång också. Har blött igenom när jag varit ute med hunden och någon såg mig med en blodfläck på rumpan men äh. Shit happens, jag väntade tills hunden hade gjort sitt sen gick jag in och bytte om. Mens är nåt man behöver leva med i många år som kvinna (för det mesta), och det är alldeles för lång tid för att gå omkring och skämmas och må dåligt.

Ju tidigare du lär dig acceptera att så här är det nu, och det är fullt normalt, det är inte äckligt eller pinsamt, och försöker någon komma med spydiga kommentarer är det dem som är idioter, desto lättare kommer det bli. :)

#8: tack!☺️
Finns det nått sett man kan stoppa den från att komma?
Vet ju att det finns p-piller och sånt där men finns det nått annat sätt?
Vill inte ha det nu när jag är väldigt ung.

#0: Been there done that! Jag var som du, ville typ dö när jag fick min första mens vid 12 års ålder. Förutom att det var jobbigt och pinsamt så var jag ledsen och grät över att jag visste det betydde att jag inte skulle kunna bli lång, som jag önskade. Eftersom man inte brukar bli så jättemycket längre än man är, när man väl fått mens.
Så, det var traumatiskt på många sätt; jag skämdes så mycket när jag var tvungen att berätta för mamma. Att berätta för pappa var helt otänkbart, jag förbjöd mamma att säga nåt till honom, och fick smyga med att jag hade mens de kommande åren. (Han märkte det säkert ändå).
Gympan i skolan var ett helsicke, speciellt när man skulle byta om och duscha och hade mens. Jag var udda och utanför i klassen och skulle skämmas ihjäl om de andra tjejerna upptäckt det! Jag hade olika rutiner och strategier för att dölja att jag hade mens- haha!
Ganska tragiskt att något helt naturligt ska vara så skamligt och ångestladdat!

#9: Förutom p-piller så finns det någon tablett som skjuter upp mensen tillfälligt..annars vet jag inte.
Jag förstår dig! Hur gammal är du? Jag var 12 när jag fick min, men i huvudet var jag kanske 7, så det var alldeles för tidigt! Jag var inte mogen!

#11: jag är 13

#12: OK.

#13: finns det nått sätt man kan bli av med det enkelt?
Helst utan att föräldrar eller släkting får reda på det

#9: Vissa p-piller kan minska mensen eller stanna av den helt. Men det är ingen garanti. Det finns vissa andra p-medel vad jag vet som också kan ha den effekten.

Men det finns ingenting du kan göra själv utan någon vuxens inblandning eller besöka ungdomsmottagningen. Mensen kommer när den kommer och stannar så länge den stannar.

Du är 13, och mens kan du ha tills du är över 40, så låt oss säga att du kommer ha mens i 30 år till. Är det inte bättre att göra dig bekväm med tanken och lära dig acceptera att så här är det nu, så att du snabbare kommer över all skam och annat du känner? Så du kan få stöd i detta. För jag lovar att du kommer förr eller senare hamna i en situation där du helt enkelt inte klarar dig utan att säga nåt till någon.

Du har fått mens nu, din kropp är redo, och du kan inte bara bli av med den.

#15: det är sant.
Visst nu är jag bara rädd och vet inte vad som händer.
Jag är rädd för vad som kommer ske dom närmsta dagarna och vem jag ska berätta för.
Det finns en miljon tankar i mitt huvud.
Vill inte ha det även fast jag vet att det är normalt.

Om jag ska ta kontakt med ungdomsmottagningen, vem ska jag gå till?

Asså skakar för att jag är så rädd att blöda igenom eller nått.
Har bara lagt lite papper

#17 Du behöver riktiga bindor, så du behöver berätta för någon som har eller kan skaffa det. Lite papper kommer inte räcka när mensen kommer igång på riktigt.

#17: Finns det inga bindor hemma? Oftast är dem i något skåp eller en ask. Annars är det bra om du har mörka byxor och trosor, bikinitrosor är lättare att tvätta. Även en handduk under. Men oftast blöder man inte mycket vid första mensen. Problemet är att du senare absolut behöver riktigt skydd när man väl börjar blöda en normal mängd.

För att göra mensen mindre skrämmande och även framtida gånger behagliga och mindre stressiga hjälper det verkligen om du klarar att finna modet att berätta det för din mamma. Ett sms kan kännas enklare. Om hon vet att du har mens så kan du alltid skriva till henne när du behöver något eller är rädd. Dessutom brukar mammor ha på känn när det är dags. Min mamma anade att jag skulle få min första mens när jag fick den, samma var det för andra jag träffat.

Med tiden lär du dig hur mycket du blöder och blir lite mer bekväm med det hela även om det redan utan mensvärk inte är den roligaste tiden som finns. Men jag råder dig verkligen att ta steget och våga berätta för i alla fall en förälder så slipper du vara rädd både för mensen och för att någon ska komma på dig. Jag vet att det är läskigt men man känner sig lättad när man väl vågat berätta just en sådan grej. Jag själv vågade i flera år aldrig prata om mens med andra än min mor men med tiden lärde jag mig att vara mer öppen. Första året var värst. Jag hatade min kropp då jag inte ville ha mens och det enligt min hjärna inte var något jag skulle ha. Någonsin. Och att varje månad bli påmind om det… Jag hatar fortfarande min mens (dock på grund av mensvärk som jag åkte på ett antal år efter att jag fått min första mens) men samtidigt så är det något jag lärt mig leva med. Det är tyvärr för nästan alla del av att vara en flicka/kvinna (eller bara ha oturen att ha två x kromosom). Men det blir bättre och det känns inte lika fel med tiden även om man i början av tonåren nog sällan känner sig redo.

#17: Det är bättre att berätta för din mamma nu att du har börjat få mens än att hon upptäcker att det är blodfläckar på sängkläder och madrass utan att du har sagt något.

#20: Det är säkerligen betydligt behagligare att ta upp det själv och även slippa paniken om man råkar få någon fläck på ett lakan eller liknande. Dessutom så kan man på så sätt kanske till och med undvika sådana situationer där man blöder igenom eller liknande helt.

Jag har berättat för en av mina bästa vänner än så länge.
Imorgon tänker jag ta steget att berätta för min syster och kanske min mamma.
Jag började känna mig lite mer lättad när jag berättade för min bästa vän.

Men är fortfarande väldigt rädd…

#14: Något enkelt sätt att bli av med den utan att någon förälder eller släkting får veta finns inte, inte för dig eftersom du är omyndig.
Varför vill du så desperat bli av med den?

#22: Vad är du rädd för?

#22: Det är jättebra!
Heja!💙

#22: Jättebra, gör så! 😀👍

#22: Det är ett bra första steg.

Du behöver inte vara rädd för någonting. Din mamma kommer inte att bli arg, det är inget oväntat eller en överraskning, hon kommer inte tycka det är konstigt eller liknande, hon kommer inte att bli ledsen, etc.
Dessutom kan hon stötta dig samt komma med bra trick och knep för att göra livet enklare. Utöver det slipper du då ”skammen” man känner i början när man köper bindor eller annat skydd. Du underlättar en hel del för dig själv just genom att berätta för din mamma då hon kan hjälpa dig innan du blivit bekväm med att prata mer öppet om mens samt vågar köpa hygienartiklarna själv.

#27: jag har berättat för min ena syster.
Hon sa att hon kunde hjälpa mig att köpa bindor, vilket känns väldigt underlättande!

#28: Bra gjort! Bindor eller annat skydd är ett måste. Toapapper hjälper kanske just nu, innan det kommit igång ordentligt, men sedan är det inte nog. Bara i extrema nödfall och i korta stunder. Så jättefint att din syster tänker hjälpa dig.

#28: Vad bra! Du kan, om du vill, säkert även prata med henne om att det är läskigt att berätta. Ni kanske finner en lösning som du är bekväm med. Förr eller senare kommer din mamma att ana att du har mens eller fråga. Men det är ingen stress.

Något som man kanske inte tänker på i början är att man helst alltid har med sig bindor i väskan. Framförallt i början när mensen inte följer ett mönster är det skönt om man slipper ha paniken att ”Hjälp, jag har inga vindor!”. Du kan ha dem i något fodral. Då slipper du även ta med dig väskan eller diskret ta ut en binda eftersom sådant framförallt i början kan kännas väldigt läskigt.

Får jag fråga hur det gick?🙂