I vissa situationer ja. I andra är jag minst 10 år yngre än de i min ålder. Jag växte upp och mognade snabbt inom vissa områden pga en traumatisk barndom. Däremot i andra situationer var jag barn väldigt länge. Leksaker och fantasilekar t:ex. Jag pysslade med det långt upp i tonåren, efter att de i min ålder hade börjat fokusera på smink, fester, killar/tjejer och sådant som hör den åldern till. Däremot hoppade jag sen över den perioden helt och gick direkt från barn till vuxen.

Ibland däremot finns det ingen anledning till varför man mognar i olika takt än de i sin omgivning. Oavsett om man mognare fortare eller långsammare. Vi är ju alla olika. Det viktigaste är att man accepterar sig själv och inte mår dåligt över det. Sen har vi ju alla olika intressen också. Det behöver inte alls vara så att man nödvändigtvis är mognare, men man har andra intressen än de i sin ålder och då uppfattar det som om man är mer mogen.

Skulle nog inte hävda att jag någonsin mognat snabbare än andra men vad jag kan säga är att min autism har fått mig att framstå som mognare många gånger under barndom och även tonår. Jag uttrycker mig delvis väldigt annorlunda, intresserar mig absolut inte för det andra gör eller tycker utan gick alltid efter mina intressen varav ett är programmering (som redan började när jag var 5 även om jag inte förstod mycket :’)). Jag uppfattades alltså framförallt av vuxna som mer mogen och pålitlig då jag alltid talar sanning, alltid har varit mån om att göra allt i tid och aldrig flamsat runt. Men samtidigt så lekte jag längre än alla andra.

Just eftersom jag har andra intressen än det flesta, dessutom är direkt och gillar att lära mig så har jag alltid klassats som lillgammal av äldre medan jämnåriga inte umgicks med mig. :’)
Även i dagsläget är det främst personer som är 5+ år äldre som umgås med mig. Men jag skulle nog säga att jag aldrig själv uppfattat eller uppfattar det som om jag ”ligger före” andra i min ålder.