jag har ett problem: Jag är kär i en person som jag känner väldigt väl men bröt kontakten med. Jah älskar henne verkligen och vi var på några dejter men jag fegade ur för att jag blev rädd att jag kanske inte skulle duga eller liknande. Bad om att vi tog abstånd och stannade vänner men vi har sedan dess typ aldrig skrivit och bars om jag skickat första medelandet. Jag ville ju att vi skulle stanna vänner då vi innan romantiska inteesset fanns redan klicksde så bra men allt gick snett när jag för ett halvår sedan bad om att vi skulle typ pausa och leva våra egna liv men förbli vänner och umgås. Hon hade inget emot det och vissa gånger skrev eller umgixks vi länge och bara pratade i flera timmar men jag hae aldrig riktifg släppt känslorna även de tre senaste månaderna vi inte skrivit. Det länns idiotiskt att ha kvar känslorna då jah inte tror hon skulle vilja bli ihop med mig/ge mig en chans längre. Men jag vill på nåhot sett inte ge upp än och det känns så puckst. Kanske hãller kvar då hon är den närmsta vän jag haft och alltid varit den ends jag kunnat prata med (samma gällde för henne men hon hase även en annan vän). Blir liksom osäker om det är känslorneller om jah saknar den ends närs vän jah någpnsin haft. Jah har egentlicen en uppsats där jag tacksr för allt och lite annst men problemet är det att jah liksom inte har „rätten“ att slicka den då det är slut och den verkae som om jag fortfarande hae intresde viller jag har. Vill dock inte sabba hennes liv även eller så. Känns bara som om jag är så korksd som inte kan släppa men inte vågade hålls kvar typ