Tonåringar iFokus

Tonåringar

Etikett: måste-skriva-av-mig
Läst 86 ggr
Anonym
0

(X) snart går jag sönder..

För er som orkar läsa en tonårs tjejs jobbiga liv..:

Jag mår piss.
Jag känner mig så himla trött på typ allting.

Jag sover ganska bra och äter helt ok.
Har flera ämnen jag ligger efter i i skolan men orkar verkligen inte göra någon uppgift. Har ingen lust att göra någonting men jag brukar ha jätte tråkigt.

Till exempel så har jag en uppgift där vi ska läsa en bok på 13 kapitel som har ganska många sidor och mycket text (på engelska) per kapitel. Vi ska även svara på typ 3-4 frågor per kapitel. Denna uppgift ska vara inlämnad på fredag och sedan ska nästan klass ha dom böckerna så dom hinner läsa boken innan sommarlovet.
Men jag ligger så väldigt mycket efter, är på kapitel 7.

Mitt rum är super stökigt också men orkar verkligen inte ta tag i det.
Har verkligen NOLL energi för att göra något.

Plus att jag har jätte mycket ångest över allt typ.

Imorgon (som ni sett i typ 2 andra trådar) ska jag bada med min klass. Och det vill typ jag inte.
För några dagar sedan så tyckte jag att det skulle bli kul men det blir alltid att en dag/några timmar innan så brukar jag få ångest och "övertänka" massor.

Hatar min kropp för att jag är jätte smal.
Vissa personer säger typ "jag önskar jag hade din kropp så att jag kunde bära fina klänningar" och massa sånt där för att jag är smal och "fin". Men innerst inne så gråter jag och mår SKIT.

Idag när jag stod inne i en butik och testade lite kläder så var det enda jag kunde tänka på att jag såg ut som en kille och att min kropp var ful.

Mina armar är jätte smala och min underarm är typ större än min överarm?, mitt ansikte är jätte tjockt, mina naglar är breda (för att förklara lite bättre så liksom om jag skulle vilja ha lösnaglar så kan jag inte köpa från tex dollarstore och limma på själv för att naglarna för tummarna är för små så att det täcker bara halva min nagel typ)
Jag vill bara vara vacker som alla andra tjejer i min klass, vet att man kanske inte ska säga så men jag önskar verkligen det.

Hatar också hur jag typ "beter" mig. Ibland kan jag vara typ taskig och vara lite bestämmande men jag försöker verkligen bete mig bra, vara snäll, hjälpsam och jamen en bra vän. Men när jag väl kommer på det så är det typ försent. Svårt att förklara..

En annan grej är att för ca 1 år sen så flyttade jag från mitt hus som jag har växt upp i. Sedan i December förra året så flyttade vi tillbaka. Men nu i september så ska jag flytta igen.
Men jag orkar verkligen inte. Jag är så trött på det.
Liksom det är inte det att jag behöver sova längre för att orka utan jag vet inte. Jag orkar inte bara det.

[Undertaker]
2
#1

Några knep för att ”fuska” när man ligger efter med läsning:

Kolla vad du hittar online:
Leta sammanfattningar och leta efter din bok med en fråga du ska svara på. Man brukar kunna hitta en hel del om det är ”klassiska” böcker att analysera och läsa i skolan.

Tänker att ångesten hänger mycket ihop med att du vet att du ligger efter och inte gör det du ”borde” göra. Om du vågar berätta för en förälder kanske du kan få hjälp med städandet? Annars kan du testa att sätta EN uppgift per dag. Det tar tid men så kan man lyckas få något gjort utan att det blev för mycket. Det kan vara att du ska ta tvätten till tvättstugan, städa skrivbordet, dammsuga, damma, etc. Småsaker som ofta bara brukar ta max 15 minuter när man väl lyckats börja.

Med övertänkandet finns det två ”lösningar” enligt mig. Avstå eller att utsätta sig för det hela. Jag vet att för mig blev övertänkandet och ångesten kring sociala eller likande saker men även allmänt jobbigare ju mindre jag gjorde. Som om min kropp lärde sig att det faktiskt är farligt. Så jag valde att göra minst en sådan grej i månaden. Låter inte som mycket men är en bra början man kan sedan öka på. Jag valde att inte tacka nej när det blev något socialt event utan att faktiskt ta mig dit. Blir det för mycket kan man alltid komma på något för att få lämna.

Jag säger dock inte att utsätta sig för det som orsakar ångest och får tankarna att snurra är lösningen. Inte alltid och inte för alla. Men det kan vara värt att ge det en chans.

Angående det med kroppen: Om du känner dig smal kan du prata med en kurator eller till och med läkare. Beroende på om du är orolig.
Då jag inte vet din ålder så är det svårt att komma med förslag. Något som hjälper för att gå upp i vikt är att bygga muskler (man MÅSTE ÄTA MER om man tränar och inte vill tappa vikt då kroppen behöver mer energi då). Är du ung och inte långt nog i utvecklingen så kan bygga muskler vara väldigt svårt. Bygga muskler kan man göra enkelt genom att träna men det är bra att ha någon erfaren som har koll på hur man gör övningar med sig.

Känner igen mig med det att vara smal och ”alla är avundsjuka” eller pratar positivt om det hela. Folk räknar nog inte med att det gör ont/sliter att höra hur bra något är som man inte vill vara eller kanske till och med mår dåligt av.

Som gitarrist och smal person som inte tränat allt för mycket kan jag meddela att mina underarmar är större/bredare än mina överarmar. Har man inget fett (och i mitt fall även en hel del muskler på underarmarna) så blir det så. Underarmen har två ben medan överarmen bara har ett. Det är så hos alla om man tar bort alla muskler/allt fett.

Du är i en ålder där kroppen förändrar sig och inte förens i sena tonåren så lär kroppen mer eller mindre vara färdigvuxen och färdigförändrad (till stor del, vissa saker sker senare). Alla börjar puberteten vid en annan ålder och alla utvecklas inte i samma fart. Det är tyvärr inget man kan påverka eller ändra på utan något man bara kan acceptera.
Sedan är vacker ett väldigt odefinierat ord. Trender och skönhetsideal ändras alltid: 1920-talet skulle man vara smal, inte många kurvor, kortare hår. 2020 (eller kort innan) gällde det att ha kurvor, stor rumpa, fylliga bröst, fylliga läppar. Om man inte har det rent generiskt och naturligt är det inget som ser snyggt ut. Man bör därför inte tänka att det finns något som kan klassas som vacker. Skönhet och vad som ses som skönhet varierar med tiden och beror även på individen. Men något kan jag säga: Det vackraste människor man möter som inte opererat eller förändrat sin kropp brukar vara väldigt bra på att älska sig själva. Även sina ”fel”.

När det gäller beteenden är nog allt du kan göra att kanske öva på att tänka efter hur du ska säga något innan du säger det och även om det är något personen kommer glädjas av. Visst, man kan inte bara säga saker andra tycker om, men att säga att någon är till exempel korkad är ju inte nödvändigt.

Ditt huvud är utmattat. Du behöver lyckas läka. Kan du ta upp det med dina föräldrar? Försöka förklara det hela så att de kan underlätta flytten för dig? Skjuta upp den kan vara svårt.