Kanske du ska vara tacksam över att ni faktiskt har varsitt rum.

Hur är din relation med din lillebror annars? Det låter ju som att han helt enkelt tycker om dig och vill spendera tid med dig. Leker du med honom någon gång eller blir du jämt arg på honom? Om det är så kanske du kan fundera på att faktiskt ge honom lite tid till lek och syskontid så han lämnar dig ifred annars?

Tycker du ska komma ihåg att barn kommer ni inte vara för alltid och en dag framöver så kommer era liv att gå åt helt skiljda håll och ni får olika saker att leva för. Då kommer du ångra om du aldrig gav honom en chans som ung.

Och en dag finns inte era föräldrar och då är det ni som har de enda minnena av vilka ni en gång var, och av den familjen som var. Då är din bror den enda som du kan säga till; -Åh, minns du när….. eller - Var vår andra bil blå eller grön?

Vad är det som gör dig så irriterad? Jag växte upp med två yngre syskon och vi lekte ofta ihop. Alla möjliga sorters fantasilekar. Nu har jag bara mina syskon kvar och jag är så enormt glad över dem. Hur vill du att din bror skall komma ihåg dig när han är vuxen?

Jag håller inte med övriga. Jag tycker att du ska be dina föräldrar om hjälp med att lära din bror samtycke och att respektera gränser. Jag är också äldst och mitt mindre syskon ville alltid vara med mig, och det funkade ganska bra oftast. Men för alla funkar det inte så och man måste respektera folks gränser, speciellt när det handlar om barn.

Jag antar att du redan försökt säga nej på alla rimliga (och några lite mindre bra sätt, men som är helt förståeligt i din frustration) sätt redan, så jag hoppas verkligen att det finns någon vuxen i din närhet som tar dig på allvar och kan hjälpa till att lära honom samtycke. Det är viktigt att respektera folks gränser. Om man inte lär sig det som barn blir det svårare som vuxen. Och om man som barn inte lär sig att andra INTE får gå över ens egna gränser så blir det mycket svårare att sätta gränser som vuxen.

#2 & #3
Jag vet att jag borde, och allt det där om när vi blir vuxna. Men är så svårt att tänka på det när jag blir arg.

Jag leker nästan aldrig med honom, men jag vet att han jätte gärna vill leka. Men när vi väl leker blir vi nästan arga på varandra, och han respekterar inte när jag säger nej.

Det är svårt att säga exakt vad som gör mig irriterad, går inte att beskriva. Jag försöker verkligen att inte bli irriterad, men det är väldig svårt.

#4 tack vendelay, du har förstått exakt vad jag menar. Jag har försökt säga till mina föräldrar innan, men ska försöka igen =)

#5 Kanske är anledningen till att du blir arg och irriterad att du redan innan vet att han inte kommer respektera ditt nej? Du går in i en situation (när du ska leka med honom) som du dels inte riktigt vill och dels vet att när du väljer att avbryta kommer du inte bli lyssnad på. Efter ett tag gör det ju att man blir ännu mindre sugen på att umgås med en person. Jag hoppas det går bra för dig när du försöker testa att prata med föräldrarna igen!

Min lillebror gick tyvärr bort förra året. Och nu ångrar jag mitt hjärta ur min kropp att jag inte under hela vår uppväxt lyssnade och pratade mer med honom.💔

Försökte prata med pappa i tisdags. Sa ungefär samma sak som det jag skrivit här. Enda jag fick till svar var att vi skulle lösa det själva och att han bara gillade att vara med mig.

Ett bråk idag
Lillebror: går in i mitt rum
Jag: Snälla kan du gå?
Lillebror: tar en sak som är viktig för mig och börjar leka med den
Jag: SLUTA! Bara gå UT FRÅN MITT RUM!
Lillebror: Börjar leka med en annan sak istället
Jag: Kan du gå ut? Seriöst, det är inte roligt.
Lillebror: Nepp
Jag: Puttar honom liten o skriker ”HERRE GUD BARA GÅ J*VLA UNGE”
Lillebror: Sparkar mig skit hårt och hotar med att slänga min nya ridhjälm i golvet
Jag: Snälla gå!
Lillebror: Okej, och sparkar mig på benet

#8 Finns det någon annan vuxen du kan prata med? Vuxna är ju tyvärr inte speciellt smarta alltid, men jag tänker att om du försöker betona att det handlar om samtycke och att du ska ha rätt till ditt egna utrymme och att dina önskemål ska respekteras kanske någon vuxen är smart nog att ta dig på allvar.

Det suger att inte få bestämma själv ibland. Ibland är allt man kan göra att vänta på att bli vuxen.

Okej, ja, det där är ju lite mer än bara vanligt käbbel som jag tolkade det som i första inlägget. Då förstår jag att du inte alls tycker det är särskilt trevligt. Nu vet jag inte hur gamla ni båda är, bara att han är tre år yngre, men går det att sitta ner tillsammans med både lillebror och föräldrar och förklara hur du känner? Du kan ju i så fall också erbjuda dig att spendera lite mer tid med lillebror men att det måste ske på DINA villkor.

Det kanske kan vara typ "jag förstår att du vill vara med mig, men då måste du respektera att jag inte allt kan/vill, MEN vi skulle kunna spela kort/spel/leka ibland om du bara frågar snällt först" eller nåt åt det hållet. Sen tycker jag även att du ska förklara för dina föräldrar om det går att inkräkta på ditt rum tycker du inte är okej. Att du behöver få ha det som din fristad och har du sagt nej till att komma in borde det respekteras. Däremot kan du som sagt också visa att du är villig att vara med lillebror eller låta honom komma in i ditt rum ibland när du känner att det är okej.

Det behöver kanske inte vara allt eller inget liksom, utan nåt däremellan.

Det här är tyvärr ingen seriös tråd.😢

#11: Och vem är du att bestämma det?

#12: Varför tror du att jag skulle vilja bestämma? Jag bestämmer inget. Men jag är väl fri att tycka, eller?

#13: Men det finns ingen anledning till att säga att detta inte är en seriös tråd. Det är inte upp till dig.

#14: Inte upp till mig att tycka menar du?

#15: Lägg ner nu.
Kan du inte uttrycka dig trevligt på en sajt med många unga så är det bättre att du inte uttrycker dig alls.

#17 Nu får du en officiell varning, du har ombetts att lägga ner.

#8: Jag förstår att det ä jobbigt för dig att din bror inte respekterar att du inte kan/vill vara med honom. Försök få dina föräldrar, eller någon annan vuxen i din närhet, att förstå att det blir jobbigt för dig, och att de skall hjälpa dig att prata med din lillebror.

Jag har själv 4 syskon, två yngre och två äldre.
Mina yngre syskon var "a pain in the as" jag verkligen HATADE dem under våran uppväxt. De hade noll och ingen respekt för mig eller mitt rum. Mina äldre syskon avskydde/hatade mig, eftersom jag var riktigt jobbig med dem.

Nu var våra föräldrar väldigt noga med att vi syskon skulle ha "egentid", och de hade "bankat in i skallen" på oss redan som små att vi skulle respektera varandra. Det funkade väl inte alla gånger, men våra föräldrar sa ifrån om det blev jobbigt för någon utav oss. Eller om någon av syskonen jävlades med de andra

Nu är vi vuxna. Och vi har jättebra kontakt oss syskon i mellan. Våra föräldrar lever fortfarande, och de brukar påminna oss ibland när vi är samlade, bara för skojs skull, hur det var när vi var små. Vi trodde väl aldrig då att vi skulle bli så tajta som vi är nu.🥰

#11: Det är ett seriöst problem för TS. Respektera det eller knip käft.