osäker på hur långt ann är villig att gå. Men hon är tonåring så vad hon säger kommer vägra tyngre än en tonåring om hon går till socialen/domstol och ber om att få bo helt hoss mamma. Kommer pappa bli förbannad? Troligen, men i det långa loppet kommer Ann nog må bättre av detta. Det är allt jag kan komma på.

#1: Hon Vet inte hur långt hon vill gå.

Ska försöka få min vän till iFokus så hon kan svara själv.😁

Har Ann och Kurt samma mamma? (Tänker på att pappan verkar vara snällare mot Kurt.)

Är mamman och pappan sams? Det verkar inte som att de har så bra kommunikation i vilket fall?
Kan Ann prata med sin mamma om detta, hur hon upplever sin pappa?

Finns det någon annan (vuxen) som Ann kan prata med? En lärare, skolsyster, någon släkting, annan vuxen i hennes närhet?

Jag förstår att hon inte vill ta en konflikt med pappan om detta och det är ju faktiskt en risk att det blir värre i så fall men det verkar inte vara så hållbart som det är nu. Men Ann ska inte behöva ta den konflikten själv, det borde hennes föräldrar eller andra vuxna hantera.

#3: Jep,samma. Vi tror att det är pga kön. Att hon måste jobba o sköta hemmet mer pga normer.
De är inte sams,verkligen inte.
Hon pratar med en kurator.

Mamman o pappan har ju delad vårdnad.

Hon har rätt att få bo hos modern på heltid, om mamman går med på det.

Kan inte djuren vara hos mamman, även när Ann är hos sin pappa ?

#5: Hon får inte ha djuren hos sin mamma.

Därför är hon tveksam till att flytta ifrån honom.

Ah ok, då förstår jag dilemmat.

Där skulle nog jag som mamma tänka om. Hon mår uppenbarligen inte bra hos sin pappa, så mamman kanske ska tänka om när det gäller djuren.

Jag förstår att hon vill ha kvar sina djur och därför fortsätter åka till sin pappa, men det låter inte som att de sköts om ordentligt där speciellt när hon är hos mamman. Det är inte okej. Vad händer om de blir sjuka eller skadade? Kan hon garantera att de får vård omedelbart? Finns det ens 5% osäkerhet hos henne kring det så kan inte djuren stanna där. Kan hon inte ha dem hos mamma måste de omplaceras. Jag förstår att det gör ont och att hon inte vill det men hon måste sätta deras säkerhet och mående först.

Sen måste hon även se till sitt egna mående. Sånt här kan tyvärr göra permanent skada. Jag behandlades lika av min pappa och 20 år senare så påverkar det mig fortfarande mentalt. Det förtjänar ingen.

Är man tonåring har man rätt att be om att få bo enbart hos en förälder. Rätt att träffa henne har fadern förmodligen ändå, men inte att hon måste bo hos honom. Från någon som gått igenom liknande så ber jag henne att ta sig ur situationen omedelbart. Hennes framtida jag kommer tacka henne från djupet av sitt hjärta för det.

#8: hej, jag är "ann" tänker svara här anonymt då det känns jobbigt att det ska bli offentligt helt vem jag är.

Min pappa har vid ett tillfälle (när en av djuren var sjuka, en vit tand, dem ska ha gula men det försvann efter ett tag, troligen pga foder byte så det var inget farligt) att jag skulle betala vet kostnaderna själv om jag skulle åka in, vilket inte är rimligt om man får ca 15kr i veckopeng av honom (får 150kr i mån av mamma) men betalar allt för mina djur.

Tråkigt att höra att du haft liknande upplevelse, mina föräldrar har bestämt att jag ska bo hos båda, har en kurator som sagt att vi ska prova familje terapi om inte det funkar göra en orosanmälan, svarar på andra kommentarer senare när jag kommit hem från skolan.