Nja, det finns undantag.

Detta hittar jag efter en snabb googling:
”Kuratorn har sträng sekretess - tystnadsplikt. Om ytterligare hjälp och stödinsatser behövs från andra myndigheter, så informeras du alltid.

Skolkuratorn har, som övrig personal som arbetar med barn, anmälningsskyldighet. Det innebär att om personal får reda på eller misstänker att ’barn far illa’ så görs en anmälan till Socialförvaltningen.”

”Kurator har tystnadsplikt i sitt arbete vilket innebär att hen inte får berätta för andra om det som framkommer under samtalen. Däremot omfattas kuratorns arbete, precis som för all personal inom skolan, av en anmälningsplikt vilket innebär att kurator ibland måste bryta sin tystnadsplikt om oro finns för en elevs hälsa och mående.”

#1: Vill tillägga att om man mår psykiskt dåligt så bör man ändå försöka prata med en vuxen, även skolkurator, om det hela. Att tystnadsplikten bryts när någon mår väldigt dåligt är för att personen ska kunna få rätt hjälp snabbt innan något händer. Det ska inte bli en anledning att hålla undan information om ens mående eller undvika att söka hjälp.

Det är alltid bättre att få hjälp så snabbt som möjligt och visst känns det jobbigt men att få hjälp blir oftast svårare ju mer man vant sig vid att må dåligt. Alla förtjänar att må bra och kunna leva på riktigt. Och bara för att man ”fattat ett dumt beslut” och skadat sig själv, alternativt mått dåligt länge betyder det inte att man gjort något fel. Man är värd att få må bra och vissa behöver lite hjälp på vägen för att klara det igen. Så snälla, de ungdomar som läser detta och känner sig avskräckta då tystnadsplikten får brytas: Var öppna och ärliga. Om den bryts är det för eran skull. Att en vuxen tar erat mående på allvar är viktigt, även om det kan kännas sårande eller skrämmande.

#1 har rätt. De har tystnadsplikt om det inte är så att de bedömer situationen som allvarlig för dig själv eller andra. Skolkuratorn kan slå larm om att du behöver vård och stöd som de inte har möjlighet att ge dig.

När jag var 13 för tusen år sedan behövde jag mer stöd än de kunde mig i skolan, så de kontaktade mina föräldrar för att jag skulle kunna få den hjälp som jag behövde. Jag var skitförbannad i stunden och flera år faktiskt, men nu som vuxen förstår jag precis varför de bröt tystnadsplikten. Det var inte för att svika mig, vara elaka eller nåt sånt utan för att jag skulle få en ärlig chans till den vård jag behövde.

Okej,tack.

Jag vill också kommentera kring detta. De har tystnadsplikt, generellt, men om de tror eller bedömmer att det finns en fara kring dig så måste de bryta den och kontakta anhöriga. Om man går till skolkuratorn och pratar lite allmänt om att man mår dåligt ibland då stannar det där. Men säger man något som indikerar att man t:ex vill eller har skadat sig själv så måste de kontakta föräldrarna. Inte för att vara taskig eller nåt, utan för att de är helt enkelt inte utbildade till att hjälpa med sådana problem, utan då måste man i så fall få hjälp via psykiatrin. Och då behöver ens föräldrar vara delaktiga i den kontakten. Så bryter de tystnadsplikten är det alltid (i regel) för ens eget bästa. Även om det kan kännas pissigt just då.

Jag vill även tillägga att en kurator och en psykolog är väldigt olika. En kurator finns där för att lyssna och stöda personer medans en psykolog utreder och "behandlar". Misstänker kuratorn att någon har större problem där stödsamtal inte kommer att räcka till så e d dags att sätta in annan hjälp, bl.a. kontakta föräldrar och diskutera behovet av att gå till en psykolog.

I princip är en kurator endast en socionom med 3,5 års utbildning medans en psykolog har studerat minst 5 år.

Vad kuratorn har gjort här är absolut rätt. Om kurator inte skulle tagit det här vidare så skulle det vara ett tjänstefel. Kuratorn kan nämligen inte hjälpa dig om du har större problem. Om du bara vill prata av dig angående tunga skoldagar etc men mår i allmänhet ok, då är det annorlunda men på basen av det du skriver så övergår dina problem hennes kompetens.

#6: Ja men precis så. Jag var aldrig helt ärlig med min skolkurator av den anledningen, för jag ville inte att hon skulle kontakta mamma. Vi hade inte världens bästa förhållande när jag var tonåring, så jag ville helt enkelt inte att hon skulle få veta "sånt" om mig. Nu i efterhand är det något jag ångrar för jag hade definitivt behövt hjälp tidigare, men som sagt, eftersom jag aldrig var helt ärlig med kuratorn och mest fick det att låta som om jag var där för att prata om "små" problem, så gällde ju tystnadsplikten. Hade jag varit ärlig med hur dåligt jag verkligen mådde hade hon utan tvekan kontaktat mamma omedelbart - vilket hade varit helt rätt av henne.

#0: Kuratorer har för mestadels tystnadsplikt, förutom om det kan innebära fara för andra eller sig själv. MEN det där är knappast tillåtet! Kontakta rektor samt skolans styrelse!!!

#8: Läs #1, #3, #5 och #6. Kuratorn har förmodligen känt att TS absolut behöver få hjälp och att hon annars kan fara illa.