Att göra piercing själv kan gå riktigt illa så det avråder jag starkt ifrån.

Hur gammal är du?

15

#2: Ah, okej, så du har precis fått åldern inne för att få göra piercing med målsmans godkännande.

Om dina föräldrar tycker det är fult; har du visat bilder på mer diskreta smycken?

Det finns "fake piercing"-smycken som är magnetiska. Det skulle kunna vara ett sätt för dig att prova på att ha tex näspiercing, och även ge dina föräldrar en chans att se dig med piercing. Skulle det kunna vara något att prova?

#3: Mamma säger alla är fula och jag måste vara myndig och flyttat ut inban jag får förstöra mi kropp.

Pappa har piercings då fattar inte hennes problem. 🫠

#4: Men det är ju knasigt. Din pappa har piercing men ändå så får du inte skaffa det för dem. Det är ju hyckleri och jag skulle ta upp det med dem, att varför är det ok att han får ha piercingar om det är nu så fult och förstör ens kropp.

Jag ser faktiskt inget fel med piercingar. Vill min dotter ha en piercing då hon är 15 så får hon faktiskt det. MEN, jag skulle faktiskt avråda henne från det just pga att jag själv är allergisk mot alla smycken och fick först problem med sådant i tjugoårsåldern. Oberoende, hennes kropp och hennes beslut. Det enda som jag skulle säga nej till är tatueringar för det är verkligen inte hälsosamt och det är något som man kan ångra sen då man blir äldre. Det kan man inte lätt åtgärda.

Piercingar kan du ju sen ta ut, så jag ser liksom inga problem med det.

Om du inte får dem övertygade så får du dock bara lov att vänta tills du e 18. Det att du måste flytta ut förrän du får skaffa piercing låter dock igen helt otroligt.

Men gör som Herveaux tipsar, använd sådant med magnet. Det kan de ju absolut inte klaga över för det är ju också hur lätt som helst att ta av sig samt att du inte "förstör" din kropp. Du kan ta av dem då du e med dem om det nu stör dem så himla mycket, och sen ta på dem då du lämnar huset.

Hur irriterande och jobbigt det än kan vara så är det ändå så att så länge du är under 18 så är det de som bestämmer. Såklart kan du sätta dig ner med dina föräldrar och ha en lugn och sansad konversation om det. Fråga hur det förstör din kropp, varför är det skillnad på dig och pappa osv. Det är okej, så länge det inte blir bråk och skrik (från någon). Men säger de nej så säger de nej. Mamma sa länge nej till att jag skulle få ta hål i öronen. Jag blev jättearg och frustrerad för mamma hade ju själv hål osv. Men det var fortfarande hon som bestämde och hade sista ordet. Sen fick jag göra hål när jag var 14 (har jag för mig). Tatuering och piercing var dock 100% nej tills jag var 18. Punkt.

Återigen frustrerande, men inget att göra åt.

Att göra själv kan vara fruktansvärt farligt och inget man någonsin ska göra. Man ska inte heller gå till någon som inte bryr sig om man har målsmans tillåtelse eller inte för de är inte seriösa och det kan betyda att de inte alls tar hand om sin studio på de sätt de bör.

Däremot när du fyllt 18 kan du tekniskt sett göra det utan deras tillåtelse, däremot om du fortfarande bor hemma så finns det konsekvenser du kan få vara tvungen att acceptera. Om de betalar för mat, boende, kläder, eller annat, har de all rätt att säga "jahapp, nu bröt du mot våra regler, så nu kommer konsekvenser". Det kan kännas riktigt fult det med, men inom en hel del gränser är det ändå så att under deras tak deras regler. Jag bodde hemma under perioder efter 18 års ålder, och även om mamma inte sa nåt om mina piercingar eller tatueringar, så fanns det fortfarande regler att följa. Och följde jag dem inte så var jag inte välkommen längre.

Nej, jag fick inte komma hem och föra liv när jag var över 18 mitt i natten. Nej, jag fick inte komma hem full som en kastrull och kräkas ner badrummet trots att jag lagligt fick dricka. Nej jag fick inte sparka ut dem från TV-rummet för att jag ville se på TV när de satt där eftersom jag inte bidrog till varken TVn, elen, eller något annat. Nej mitt rum fick inte se ut som ett bombnedslag och om jag ville ha tillgång till deras mat fick jag visa respekt för att vissa saker behövdes till vissa saker och var "off-limits". Och då menar jag att jag t:ex inte fick gå ner mitt i natten och käka upp halva deras kylskåp av saker som de köpt specifikt till vissa saker. Naturligtvis fick jag ta mig en smörgås eller nåt. Men min ena äldre bror kunde t:ex käka upp halva den svindyra rostbiffen som köpts specifikt till den fina julmiddagen dagen innan julafton och annat - och DET var naturligtvis inte okej och hade jag gjort det hade mamma sagt att då får jag köpa min egna mat punkt slut. Och köpte hon dyr choklad eller svindyrt pålägg (som de ibland gjorde) så sa hon att visst, du får ta en skiva eller två att ha på mackan, men nej du får inte ta halva paketet för det kostade typ 100:- och räcker max till 3-4 smörgåsar var till henne och hennes man.

Så ja. Är man under 18 får ens föräldrar ha massor med regler, så länge det inte är något som bokstavligen får en att lida. Typ en regel om att det är förbjudet att ta en enda tugga av mat mellan 18 och 08 och är du inte uppe klockan 06 på en ledig lördag så får du ingen mat den dagen eller liknande. Men även när man är över 18, om man bor hemma, inte betalar för mat, räkningar, hyra, eller annat, så får de ha regler som kan kännas orimliga för en själv, men… ja. De FÅR ha det. Så länge de inte bryter mot lagen får ens föräldrar ha en hel del regler. Det kan alltid kännas jobbigt, oavsett om man är 10 eller 20, och en del kan verkligen vara orimliga på riktigt. Men ja… En del saker får man tyvärr acceptera så länge man bor hemma om man inte bidrar ekonomiskt till saker.

#6: Jag tycker dock att man inte kan jämföra att skaffa en piercing med att komma hem full eller mitt i natten föra en massa oväsen. Självklart ska man väl följa husreglerna men det känns som om det går över en viss gräns om någon inte kan bestämma vad de gör med deras kropp då de är 18 år gammal och det inte stör föräldrarnas dagliga liv.

#7: Naturligtvis inte, men min poäng är att så länge det inte handlar om ett brott mot lagen, eller handlar om fysisk eller psykisk misshandel, så får föräldrar sätta sina regler så länge man är under 18 främst av allt, men till viss del även efteråt om man fortfarande bor hemma och de står för den ekonomiska delen.

Sen får man bli upprörd, inte hålla med, tycka det är löjligt, osv, så mycket man vill och jag säger inte att man har fel att känna så. Men det betyder inte att man lider så pass av det att ens föräldrar inte får ha de reglerna. Klart jag inte höll med om en del regler som fanns i vårt hus. Klart det blev bråk och sånt ibland och man tyckte det var hemskt och fruktansvärt osv. Jag ville färga håret svart som ung - och där är det lite samma eftersom det är min kropp (ja, hår då) och borde vara mitt beslut. Vill man säga att mamma gjorde fel eller hade fel eller var fånig eller vad som för att hon sa nej fram till att jag var runt 16-17 så får man säga det eller tycka det. Men samtidigt så vad skulle jag göra åt saken? Jag var under 18 och mamma sa nej. Skulle jag gjort det ändå skulle där funnits konsekvenser (inget orimligt, inte som att jag skulle fått stryk eller nåt åt det hållet) och så är det när man är omyndig och bor hemma.

Föräldrar kan ju även bestämma kring ens kläder till viss del om det är de som betalar för dem. Visst, det är ju kul om man har föräldrar som köper de kläder eller den stil man föredrar, men återigen, är man under 18 och det är deras pengar (och inte pengar man tjänat ihop till själv på något vis) så kan man förklara för sin sak, be om, diskutera, etc, men kräva är det svårt att göra. Man kan liksom inte anmäla mamma för att hon inte köper tröja x åt en.

Och nu menar jag inte att allt ovan är exakt samma sak, jag bara ger flera olika exempel och perspektiv. Nu som vuxen förstår jag såklart mycket lättare varför vi hade en del av de regler som vi hade hemma. Men fortfarande är det en del som jag tycker nja, den där håller jag inte med om.

Det är jättebra om man har föräldrar som verkligen står på ens sida och tillåter en att uttrycka sin personlighet både fysiskt och på andra vis. Men alla har tyvärr inte det, och det är tråkigt, men man kan inte specifikt göra så mycket "åt" det.

(Och pratar verkligen inte om saker som handlar på något vis om t:ex att ens föräldrar försöker trycka ner ens sexualitet eller behandlar en som smuts för att man kommer ut som trans eller något åt det hållet. Det är en helt annan diskussion.)

#8: Men nu pratade jag ju inte om regler då man är under 18 år utan då man är väl myndig och fortfarande bor hemma. Det låter som om du missade hela mitt inlägg nu. :)

#9: jo fast nu återkopplade jag till trådstarten och hela syftet med tråden.

Efter man fyllt 18 tycker jag personligen verkligen inte att ens föräldrar har ett dyft att säga till om om man piercar sig eller inte. Eller ja. Åsikter får de ju ha. Det får man alltid. Men jag tycker inte de borde få bestämma över något dylikt. Däremot om man fortfarande bor hemma så kan de ändå ha den regeln inte i den mån att de har rätt att förhindra att man gör det men de kan välja att där finns konsekvenser om man väljer att bryta mot deras regler. Jag håller inte med om det, men betalar man inte hyra eller dylikt så kan de ju i så fall bestämma att konsekvensen är att man blir utan ditten eller datten eller helt sonika får flytta ut.

Återigen inget jag håller med om eller någonsin skulle göra själv om jag hade barn. Men det är ändå så tyvärr att bor man hemma och de står för de flesta utgifter (hyra, mat, el, internet, osv) så kan de bestämma att gör man x blir konsekvensen y.

#10: Men du skrev till mig. :) Och jag håller annars med om allt annat som du skriver då det gäller de regler som föräldrar sätter upp åt barn som inte ännu är myndiga.

Det som jag blev fundersam över är då ts skrev att hon måste vara myndig och flytta ut innan hon förstör hennes kropp och det är det som jag har skrivit om nu de senaste inläggen.

Det är absolut helt ofattbart för mig att de skulle kräva det utav henne då hon är myndig, med tanke på hennes pappa har själv piercingar. Det finns liksom ingen logik i det hela. Sen igen skulle jag aldrig någonsin vilja bo kvar med de som hycklar på det viset och därför beslöt jag själv att flytta ut då jag var 19 år. Min mamma var tyvärr sådan. Hon gjorde saker såsom man själv absolut inte fick göra. Helt bakvänt.

Men du har tyvärr rätt, de kan bestämma en hel del så länge hon bor hos dem.

#11: Jo men det håller jag med i också, när det gäller åsikter. Alltså att jag personligen tycker det är helt ofattbart att tycka man får bestämma om sånt när ens barn blivit myndigt. Som mest kan man väl få bestämma att de ska betala med pengar de tjänat själv eller nåt, men annars nej fasiken heller.

MEN. Om vi utgår från hur det kan fungera och inte bara vad jag tycker personligen så får de bestämma kring det ändå. Inte så att de får typ slita ut en piercing på en person för att de inte håller med om det, men att de får säga "jahapp, usch, ut från vårt hus". Och då menar jag lagligen, inte moraliskt.

#12 Jepp, så är det tyvärr. Här i Belgien dock så har barnen lov att bo kvar tills de är 21 år gamla. De kan inte bli utkastade från hemmet enligt lag (oberoende om de går emot föräldrarnas regler etc). Föräldrarna är ansvariga över dem tills den åldern. Upp tills de är 18 år gamla så betalar föräldrarna för levnadskostnader och allt det där vanliga. Upp tills 21 år så betalar föräldrarna för boendet och studierna. Tänk hur olika det kan vara från land till land.

#0: En riktig piercer gör mer än att bara göra hålet. Finns även där när det blir problem eller när man till exempel gör något som har en lång läkningsprocess.

Prata med dina föräldrar och fråga vad de kan gå med på. Kanske blir det vara några fake-piercings. Gör det snälla bara inte själv utan hos en expert (vilket kommer att kräva föräldrarnas tillåtelse).