Rädslor och ångest.
Hejsan.
Jag behöver verkligen hjälp. Jag har så sjukt mycket ångest och rädslor över nästan precis allt. Det hindrar nästan allt jag ska göra i min vardag då jag hela tiden går och är rädd eller får panik/ångestattacker.
Jag ska åka flygplan nu om nån dag och jag är jätterädd över det. Jag har varit på semester en vecka och på flyget hit så var jag jätterädd. Innan flyget så var jag jätterädd och hade lust att gråta hela tiden.
Jag har sagt till mina föräldrar men dem tycker att jag är barnslig för att jag har så mycket rädslor. Jag förstår dem till viss del men jag tror inte att dem förstår hur mycket det faktiskt påverkar min vardag.
Jag är inte diagnoserad eller något sånt, och jag får ingen hjälp av en professionell eller nått.
Jag vet inte hur jag ska göra för att komma över mina rädslor eller sluta få så mycket ångest över det.
Har ni några tips med hur jag antingen kan prata med mina föräldrar om det eller hur jag kan komma över vissa av mina rädslor??
![[Undertaker]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
När det gäller resande: Kolla upp så mycket som möjligt. Har du varit på flygplatsen så hittar du. Men för mig hjälper det alltid att veta precis allt man kan få reda på. Det lugnar en lite grann.
Vad exakt är du rädd för? Försök förstå vilka bitar av resan som stressar dig hur mycket och varför.
Sedan är frågan vad för rädslor du allt har. Hur man lär sig hantera dem och bli av med dem beror på rädslan.
(Skriver mer imorgon.)
Jag tycker du skall söka professionell hjälp. Via skolsköterska eller ungdomsmottagning. Du kan ringa 1177 och få vägledning. Alla du pratar med inom vården har tystnadsplikt, så om du inte vill att dina föräldrar skall få veta så får de inte det. Jag tycker det låter som om du skulle behöva en riktig utredning.
Jag tycker också att det låter som om någon skulle behöva ta ett allvarligt samtal med dina föräldrar och förklara ett och annat för dem.
#1: Precis som #2 säger så är det även viktigt att du får hjälp. Där kan man lära sig förstå orsaken samt knep för att hantera ångesten. Det tar tid, men går.
Du kan även skriva till Bris eller Shedo och fråga vart du bör vända dig för professionell hjälp.
Det kan vara svårt att få föräldrarna att lyssna. Har du en släkting eller annan vuxen du litar på? Kanske någon som sett att det är ett allvarligt problem? Tyvärr är det inte alltid enkelt att förklara sin ångest för andra då den oftast verkar ”löjlig” även om det man genomgår är verkligt och man lider.
Håller med ovanstående. Se till att få hjälp. O inte dina föräldrar lyssnar på dig, så kan du själv ta kontakt med ungdomsmottagningen eller skolsyster.
Starta ny diskussion
