Angående skolan och få allt gjort men inte känna sig stressad:
Planera!
Först en gång så väljer du vilka dagar du vill ha ledigt och vilka du vill ägna åt skolsaker. Sedan sätter du en tidsgräns. Du sätter inget mål på hur långt du måste ha tagit dig utan gör bara ditt bästa under den valda tid. Kör kortare perioder, sitt inte 8 timmar i sträck.

Sedan så hjälper sömn, rörelse och äta nog. Alla dessa saker ger en bra bas för kroppen vilket gör en mer stresstålig och ökar prestationen.

Angående bra betyg: Kan du mer? Är du villig att investera mer tid och energi? Eller ägnar du den hellre åt annat?
Ibland mår man i längden bättre av att inte prestera max. Inte pressa sig själv för hårt. Det gäller att hitta en bra balans och lära sig hur man kan vara effektiv så att tiden för avkoppling och andra aktiviter finns kvar. Ingen mår bra utan balans här i livet.

Jag hade själv under alla år utan problem höga betyg innan mitt mående blev sämre. Och därefter började pressen få min psykiska hälsa att sjunka allt mer. Så jag fick med tiden acceptera att jag behövde sänka kraven och allt som låg över var en bonus. Att riskera mitt mående är absolut inte värt det och jag lärde mig den hårda vägen att jag måste ha nog balans för att fungera.

Det kan vara bra om du har andra intressen eller hobbys utifrån skolan som du kan fokusera på också, exempelvis om du gillar att skriva eller rita så kan du försöka spendera lite tid på det. När du hittar andra saker som du är bra på så kan trycket från att prestera i skolan minska när du känner att det finns mycket mer som du klarar av än att få bra betyg i skolan.

Jag förstår hur du känner dock, jag blir oftast bara "nöjd" om jag får ett A. Betyget ska dock inte definiera oss och vårat värde, det finns säkert massor med saker som du är bra på och som skulle kunna ge dig mer självsäkerhet om du la ner lite mer tid på det och försökte att inte tänka för mycket på vilket betyg du får.

När du börjar få bekräftelse på att du är duktig och klarar av saker från andra håll utifrån skolan så tror jag att du kommer att må bättre! Det kan också hjälpa att prata med andra om det här och förstå att det finns mer till livet än skolan och betyg. Och ditt värde kan inte ett skolbetyg bestämma. Ha det bra hoppas jag hjälpte på något sätt! <3

Jag skrev en kommentar och så försvann texten, så jag får försöka igen… ;/

Men i alla fall en liten update:

Jag tog faktiskt en total pluggpaus över jul och nyår och spenderade massa tid med familjen, och det var verkligen skönt att inte känna pressen att göra någonting. Eftersom jag var så trött att jag tappat motivationen så var det inte jättesvårt att släppa allt.

Jag insåg att jag behöver sakta ner lite, som du sa #1, och prioritera träning. Skolan var alltid min första prio under höstterminen, och det var riktigt dåligt för mig. Så jag ska försöka leva lite långsammare, och inte alltid känna att jag måste göra något produktivt. Men det är jättesvårt, för på något sätt sitter mitt värde i hur bra jag presterar.

Min tanke har varit och är fortfarande delvis att bli psykolog, men allt känns som en satsning. Tänk om jag ändrar mig och så har jag verkligen satsat allt? Eller tänk om jag precis inte kommer in? Jag är rädd att jag kommer ångra att jag inte gav allt, eller så kanske jag ångrar att jag jobbade hårdare än vad jag hade behövt. För de flesta andra utbildningar kräver ju inte toppbetyg, som jag förstått det.

Men som ni säger, jag borde sakna ner lite, och jag tror att jag borde följa min inspiration lite mer, vilket innebär att jag kanske inte för högsta betyg men kanske ändå blir lyckligare och kanske ändå kan göra något jag tycker om i framtiden? För jag vet ju inte egentligen om jag vill bli psykolog, och jag tror att jag helt enkelt inte känner till alla möjliga yrken som finns.

Sen så insåg jag också, att även om jag är intresserad av psykologyrket så finns också tanken att jag måste ha ett yrke med hög ambitionsnivå, eller gå en utbildning som är svår att komma in på, bara för att bevisa för mig själv och andra att jag kan göra de svåraste grejerna i samhället.

Sen kanske jag också är rädd för att göra det som alla andra gör. Jag vill gå min egna väg <- det finns olika saker i mitt liv/min barndom som har orsakat det.

Jaja, det var lite saker jag har funderat på på sistone. Jag vill verkligen leva långsammare, typ läsa fler böcker och umgås med mina syskon - för samtidigt så är jag ju inte lovad morgondagen.. men aa det är svårt att inte samtidigt vilja uppnå allt som jag skulle kunna uppnå i mitt liv