Tack och lov är vi människor inte endimensionella. VI har mycket i oss. Många olika viljor och många olika personligheter. Ibland kan det tyckas vara svårt att få ihop sig själv till en hel människa. Just i tonåren händer mycket med kropp och psyke, även psyket blir påverkat av hormoner.

Det är inte konstigt alls att du funderar som du gör, jag hoppas att alla gör det, för det hjälper oss vidare i vår utveckling.

Med vänner tänker jag som att man har olika vänner till olika saker, och ibland också under olika stadier i livet. Jag flyttade mycket som barn och har inte kvar några kontakter med barndomsvänner och det har jag ofta känt som en stor saknad. Det ger en sorts förankring i livet. Men det går ändå, och det går att få nya vänner.
Jag har sagt upp bekantskapen med två av mina gamla vänner, det gjorde lite ont, men det tog för mycket energi att umgås med dem. En vänskap som är krävande kan man sätta på paus, eller använda med långa intervaller, eller säga upp helt.

Det är helt ok att ta fram olika personligheter med olika människor och i olika sammanhang. Det betyder inte att du inte är någon "på riktigt".
Jag känner också igen mig i att vara social och mingla och gilla att träffa nya människor och upplevelser, men att också ha behov av att stänga in sig och vara ensam och trivas med det. Ta det som en positiv sak att du gillar att vara själv. När jag var ung kunde jag säga till mina kompisar att i helgen vill jag vara hemma själv och pyssla med saker, vilka roliga fester de än tänkte gå på. Jag drog t o m ur telefonjacket. Det var härligt och vilsamt.
Än idag uppskattar jag att få vara ensam ibland, min man tycker inte det är konstigt heller. Mina barn är likadana, ingen tycker det är konstigt.

När jag var ung läste jag många skildringar av olika författare om deras barndom och uppväxt- de delade frikostigt med sig av tankar och känslor. Jag tyckte jag lärde mig mycket av det och fick många perspektiv. Jag kände mig ofta väldigt udda och konstig, men genom dessa böcker fick jag en annan syn på vad det var att vara människa.

Bra att du har vågat dig ur din comfort zone, det är väldigt modigt, och du verkar nyfiken på livet och har ganska bra kännedom om dina olika sidor.
Själv trodde jag att jag var schizofren när jag var 16 år, för jag hade så många motstridiga känslor. Jag har som vuxen förstått att det egentligen är rätt normalt, men många gör allt för att dölja det, för vi pratar inte om det som inte är strömlinjeformat. Alla är så ängsliga och springer med strömmen och är rädda att inte vara "rätt".

Vad skönt att det är fler som upplever samma. Jag tänker så ofta att det ska vara något fel på mig, men kanske är det fler än jag tror som känner samma. Fint skrivet, jag ska ta med mig det

Jag önskar dig lycka till i livet. Vi behöver flet människor som vågar reflektera och ifrågasätta, även sig själv.
Jag hoppas att jag kommer att fottsätta att reflektera över livet och mig själv och hotta nya sidor så länge jag lever.