Jag känner att jag måste skriva av mig lite. Så, som rubriken lyder, två av mina absolut bästa vänner har bråkat. Jag har känt båda två ändå sedan jag gick i dagis, och vi tre har varit bästisar ungefär ända sedan dess. För att det ska bli lättare att skriva om dom utan att nämna deras riktiga namn, så kan vi kalla den ena för katten. Katten är min absolut bästa, närmaste vän. Vi kan prata om exakt allt med varandra, och vi vet båda två att om vi behöver prata om något, så är den andra alltid där för att lyssna, oavsett vad det handlar om. Katten är den av mina vänner som känner mig bäst, och jag älskar henne verkligen❤️ (som en väldigt, väldigt nära vän då). I skolan är jag nästan alltid med katten, och väldigt mycket på fritiden också. I skolan är katten ganska tyst och blyg, och gör inte särskilt mycket väsen av sig. Medans om katten är med mig och/eller hunden på fritiden/rasterna så är katten inte sådan. Den andra vännen kan vi kalla för hunden. Jag är inte lika nära med hunden som med katten, p.g.a att hunden också har flera andra kompisar i vår årskurs som hon är med lika mycket som hon är med mig och katten. Men hunden räknar jag ändå som en av mina absolut bästa vänner. Hunden är väldigt socialt och livlig, har alltid extra energi, och ganska mycket spring i benen. Katten och hunden är nästan som varandras motsatser. Jag, katten och hunden är som ett litet ”gäng”. Fram tills för cirka två månader sedan. Det började med att hunden började vara mindre med katten och mig i skolan, och mer med sina andra kompisar i vår årskurs. Sedan for bland annat katten, hunden och flera av hundens andra kompisar iväg på ett evenemang mellan flera olika skolor. På det evenemanget var katten helt utanför. Dom var på det evenemanget under cirka tolv timmar, och under hela den tiden så undvek hunden nästan katten, pratade inte med katten, och verkade nästan strunta helt i katten. Katten var ändå med hunden och hundens andra kompisar under det här evenemanget, men katten var ändå utanför. Sedan cirka en vecka senare, fick vi veta att en av hundens kompisar, vi kan kalla henne för tigern, är ihop med pojken som katten har ett crush på. Vi kan kalla kattens crush för björnen. Katten bestämde signal för att berätta för tigern att katten hade ett crush på björnen. Tigern tog det väldigt lugnt, hon tyckte mest att katten kunde ha berättat det tidigare, eftersom att tigern inte ville såra kattens känslor, och så. Efter det berättade hunden för björnen att katten hade ett crush på honom. Trots att katten uttryckligen hade bett hunden att inte berätta för björnen att katten hade ett crush på honom. Hunden sade sedan förlåt åt katten gällande det här efteråt. Efter att det här hade hänt började hunden komma med undanflykter varenda gång katten frågade om dom kunde ses på fritiden. Hundens svar varenda gång katten frågade var att hon inte hade tid. Och det var tydligt att det var just undanflykter för att slippa vara med katten, eftersom att hunden hade tid att vara med mig och hundens andra kompisar på fritiden. Hunden började också nästan uteslutande vara med sina andra kompisar i skolan och på fritiden. Efter cirka en/två veckor fick katten nog, och skrev och frågade hunden rakt ut varför hunden inte ville vara med katten längre. Först visade det sig att det är flera i vår klass som tycker att katten är ”pick me”. Bland annat flera av hundens kompisar. Jag vill dock understryka att katten inte är det minsta lilla ” pick me”. Sedan skrev hunden att hon också tycker att katten är litet ”pick me” ibland.
Ordet ”pick me” används som ett skällsord, och innebär att personen i fråga vill ha mycket uppmärksamhet hela tiden.
Sedan skrev katten att hon känner sig utanför när katten och hunden är i kyrkan, eftersom att hunden är med en av sina kompisar hela tiden när dom är där (dom här gudstjänsterna är något som varken katten eller hunden riktigt kan slippa undan, eftersom att både hundens och kattens familjer är kristna, dom hör till en frikyrka, och både hela kattens och hela hundens familjer är där nästan varje söndag). Varken jag, katten eller hunden är särskilt religiösa eller troende, och jag hör inte till en frikyrka, men jag erbjöd ändå katten att jag kan följa med till kyrkan med katten, så att katten slipper vara ensam. Katten accepterade det tacksamt, så efter det har jag följt med katten till kyrkan några gånger.
Sedan berättade katten för hunden om att katten har ångest. Jag vet att det krävdes helt otroligt mycket av katten att berätta om det för hunden. Katten pratar ganska ofta i telefon med Mannerheims barnskyddsförbund, där hon får hjälp med sin ångest. För cirka ett år sedan så uppmanade dom henne att berätta om sin ångest för någon hon litade på. Katten valde då att berätta om det för mig. Och trots att hon litar på mig, och vet att jag inte skulle göra en stor sak av det, så vet jag att det var svårt för henne att berätta om det. När katten berättade för mig om sin ångest för cirka ett år sedan så sa jag bara att jag var tacksam över att hon vågade, och valde att berätta, och att om hon vill/behöver prata om det så kommer jag alltid finnas här för att lyssna.
Då katten nu då valde att berätta för hunden om sin ångest, så var hundens enda svar på det ”Jaha”. Inget mera. Hunden brydde sig inte om det. Sedan skrev hunden att hon tycker att det är svårt för henne att vara vän med katten, eftersom att katten var kär i hunden för över två år sedan. Katten är inte längre kär i hunden, och hunden vet om det.
Efter det fick katten feber, och var inte i skolan på cirka en vecka. Under den veckan började hunden prata med sina kompisar bakom ryggen på katten om en sak som hände för flera år sedan, som katten helst vill att alla ska glömma. Under den veckan började hunden också vara mera med tigern, björnen och några andra av hundens kompisar. Jag hade inte riktigt någon annan att vara med då, eftersom att katten hade feber, så jag var med hunden och hunden, tigern, björnen, och hundens andra kompisar. Flera av hundens kompisar, långt ifrån alla, men flera, skämtar ganska ofta på ett väldigt elakt sätt om hbtq-personer. Vilket jag inte tycker att är okej. Dom av hundens kompisar som gör det skulle jag själv inte välja att vara kompisar med, p.g.a det som dom håller på med. Dom av hundens kompisar som håller på såhär menar själva att det bara är ”på skoj” som som gör det här, och att det inte är något allvarligt menat. Jag misstänker att dom som håller på och skämtar om hbtq-personer gör det för att dom aldrig har träffat någon som öppet är hbtq-person. Vilket förstås inte är en ursäkt för att hålla på så. Jag har också själv börjat fundera gällande min sexualitet den senaste tiden, vilket gör att jag känner med extra obekväm med att umgås med dom av hundens kompisar som håller på så här.
Sedan, när katten var frisk igen, så fortsatte hunden att undvika henne. När katten skickade nya meddelanden åt hunden så läste hunden meddelandena, men hon svarade aldrig på nåt av dom. Det här pågick i några dagar, och sedan skrev katten och frågade varför hunden inte svarade på nåt av hennes meddelanden. Hundens svar var att hon inte hade tid. Och det var inte långa meddelanden som katten skickade heller, utan bra enkla ”Vgd?” högst en gång per dag, och det tar ju inte särskilt lång tid att svara på. Till sist så skickade hunden arg åt katten att hunden tycker att det är störande när katten skickar hela tiden, och att hunden minsann har bättre för sig än att svara på kattens meddelanden. Några dagar senare tog hunden bort katten på snapchat, och hotade katten med att om inte katten slutar skicka åt hunden, så kommer hunden att ta bort och blockera katten på whatsapp också. Sedan sa hunden också åt katten att katten ska sluta vara med hunden och hundens kompisar i skolan. Några dagar senare, efter skolavslutningen, så skickade katten och frågade hunden hur hon mådde, inte av nån speciell anledning tror jag, utan bara för att vara snäll. Hunden svarade argt att hon inte är sjuk, varpå katten skrev förlåt, och att hon bara undrade. Efter det skrev katten åt hunden att hunden betyder jättemycket för katten, och frågade hunden om katten aldrig har betytt något för hunden. Hundens svar var att hon bad katten att sluta skriva, eftersom att hon var med (tigerns riktiga namn). Det visade sig sedan att hunden var med sin lilla kusin (som är 6 år). Hundens kusin har samma namn som tigern, så katten skrev då att hon trodde att hunden var med tigern. Hundens svar var ok, och att hunden ändå inte skulle ha viljat att katten skrev. Varpå katten fick nog, och skrev att sedan när hunden vill/behöver ha tillbaka katten som vän igen, så kommer inte katten att finnas där för hunden. Katten skrev också att hon trodde att dom var vänner, och att hon tycker att riktiga vänner inte pratar bakom ryggen på den andra, ignorerar och undviker den andra hela tiden, utan att svara på varför man gör det, och är elak mot den andra. En del av orsaken till att katten fick nog var att hunden någon dag tidigare hade kallat katten för lögnare, och sagt några andra elaka saker, som inte ens stämde. Katten skickade sedan och frågade hunden varför hunden inte ville vara kattens kompis. Hunden läste det, men svarade inte. När hunden till sist svarade så var svaret att hunden ville vara kattens vän, men att hon inte kunde. När katten sedan frågade varför, så svarade hunden att det är dels för att katten var kär i hunden (för över 2 år sedan), och dels för att katten inte är med i ”gänget”. Med ”gänget” så syftade hunden då på hunden själv, och hundens andra kompisar. Det har aldrig förut funnits något större så kallat ”kompisgäng” förut. Men hunden umgås ändå fortfarande med mig, trots att jag alldeles uppenbarligen inte är med i ”gänget” (jag är årskursens mattesnille, och boknörd, och dom flesta av dom som hunden syftar på när hon säger ”gänget”, räknas som årskursens ”coola”). Katten har också skickat och frågat hunden om dom kan prata, och försöka reda ut det som har hänt, men hundens enda svar på det var att dom inte har något att prata om. Katten har bett mig fråga om hundens version av det som har hänt, vilket jag också ska göra så fort som möjligt. Nästa vecka ska vi tre ska också fara på samma läger, ett övernattningsläger, och då ska vi sova i samma stuga alla tre…
Jag ville nog mest bara skriva av mig, men om det är någon som har varit med om något liknande, eller har något tips på vad både jag och katten kan göra i den här situationen, så tas det tacksamt emot!