Nej, jag trodde att jag skulle bli en "cool" och självsäker tonåring med massa vänner, massa kläder och så. Som de tonåringar jag såg ute på stan eller de i årskursarna högre än mig.
Men istället är jag introvert, mental ostabil, inte trygg i mig själv och med få men bra vänner. Jag tycker nog att en blandning mellan de båda skulle vart bra.

Som barn/ung tonåring ville jag gärna ha många (riktiga) vänner. Jag ville gå åt något tekniskt håll yrkesmässigt och vara en öppen och modig person. Dessutom ville jag ägna mig åt YouTube.
Sedan så ville jag färga håret, ha massa piercings och tatueringar.

Som tonåring var jag mest osäker, vågade inte sticka ut och så. Men sedan i övre tonåren och vuxenålder lyckades jag våga klä mig i en stil jag gillar och jag känner mig bekväm med.
Sedan har jag nog mitt drömjobb och ägnar mig nästan åt allt jag önskade som barn.

Är livet perfekt? Nja, men jag kan leva med den jag är och där jag är i livet. Och jag är stolt över att ha tagit mig dit trots psykisk ohälsa, andra hälsoproblem och en massa diagnoser.