Att va tonåring...
Att bli tonåring, är inte lätt alla känslorna bara exploderar inom mig, så var det iallafall för mig, jag var världens lyckligaste, jag hade alla vänner i världen, och, allt förändrades på några sekunder, jag kände mig lixom ledsen, och hade ryggont, vi gick till doktorn, och dem skicka mig vidare till ett annat sjukhus eftersom dem inte hade röngten, där dem, gjorde röngten och, såg att jag hade en ryggskada jag fick inte rida, inte springa, och inte hoppa fast det kunde jag ändå inte dem skicka, mig vidare till ett specialistsjukhus i huddinge, men det tod väldigt länge innan man kunde få komma dit, så jag fick flera gånger så ont i ryggen att vi åkte in på akuten ändå, till slut gav dem mig citodon smärtstillande, det hjälpte inte speciellt förutom att jag kände mig virrig, jag var så svag jag kunde knappt, gå och mamma grät nästan när hon ringde till läkaren i huddinge , vi ville bara ha hjälp men ingen ville ju hjälpa kändes det som, jag fick gå till läkaren i huddinge till slut, lite tidigare men det var bara en vanlig undersökning, nästa gång skulle det vara, en magnetrögnten, men innan dess fick jag så ont, i ryggen att jag inte kunde röra mig pappa fick ringa efter en ambulans som, hämtade mig till sjukhuset, dem fick lyfta mig när jag skulle vända mig, om och köra mig i en sjukhusbår, jag kunde stannat över natten men smärtan minskande, och jag kunde åka hem efter, något fler läkarbesök, så fick jag åka till huddinge, igen dem gjorde magnetrögnten, dem sa att jag skulle komma tillbaks efter några månader, så åkte jag tillbaks till huddinge sjukhus jag skulle få, korsett, en gjord av plast, på ett ställe, och jag skulle få sjukgymnast men jag kände mig samtidigt ledsen, jag ville på något sätt inte missta, min ryggskada vet att det låter konstigt…
jag fick ta av korsetten när jag skulle duscha, men det blev lite bättre, så till slut kunde jag sova utan, den efter ett halvår/år med sjukgymnast o korsett blev jag helt okej,
jag diagnoserades med två funktionshinder o förlorade alla mina vänner och ridningen
Jag bytte skolan jag gått i hela mitt liv,
och nu har jag bytt skola igen bor på ett internat på veckorna,
o på loven e jag hemma lite o helger ibland
jag mår bättre o ryggen gör bara ont ibland,
Men tonåren är svår speciellt, med dessa problem!
behövde skriva av mej…
Vad jobbigt det låter för dig (((KRAM))) Jag har själv ryggskador och jag kan inte hoppa och springa, för då kommer nerver i kläm som påverkar hjärta och lungor.
Varför förlorade du alla vänner? Vände dom dig ryggen?
Jag förstår att det måste vara extra jobbigt att gå igenom det här i tonåren!
Tack för att du delade med dig! Jag hoppas att din rygg bara blir bättre och bättre.
KRAM IGEN:
gud vilken hemsk tid :S , jag har ingen riktig skada i ryggen, jag är bara övervig och plattfot xD får du inte börja rida igen då? varför hade du inga vänner kvar? :S
#1 Tack, jo de var en tid, då inget verkade va bra Jag var otroligt deprimerad, Nej jag orkade aldrig va med dem, eftersom jag förändrades, jag var mer ledsen, orklös och inte samma person jag tror man märkde av de ganska starkt… Så dem lämmna mig,
Jo de är jobbigt men jag har vant mig lite så de är bättre nu , faktiskt och jag har ett bättre liv nu man måste bara finna det, man älskar i livet även om det är svårt!
Tack så mycket, Jo Nerver i kläm är jobbigt:'/
#2 Nej det var inte lätt ;D Jo, jag får börja rida men jag riskerar samma värk, igen…. :P nej dem lämmna mig eftersom jag knappt kunde, gå palla dem inte va me mej,
*Huges x)*
fy vad taskig :S
jag hade blivit svin sur xD
bra att du mår bättre iaf :)
Starta ny diskussion
