Jag har låg grad av ADHD, menom jag blir riktigt upretad så "ser jag svart".

min kompis har full grad av ADHD, och han får ta medecin mot det

(lungnande medecin av något slag)

Min son har Asberger o ADD…..tackvare medecinering har vi det hyfsat nu. Han blir snart 17 år. Den energi och det tålamod som krävts är omänsklig. Kärleken till sitt barn är det som gör att man klarar det.

#2 Har diagnoserna hindrat din son på något sätt i socialt och i arbetsliv, skola och med vänner?

#3 Ja det påverkar alla delar av hans och mitt liv. Han har inga grundskolebetyg, enstaka vänner, mobbing, möten, utredningar.

Det sociala är svårt, han kan uppträda exemplariskt med folk omkring sig, men efteråt faller han ihop av ansträngningen,av trötthet. Förändringar och nyheter är jobbiga.

Men vi har kämpat tillsammans och med tabletter har han fått ett nytt liv, fortfarande jobbigt men hanterbart. Jag e så stolt över honom för sådana saker som andra tar för givet.

Han är en underbar människa, nu när han mognar kommer han förhoppningsvis att kunna känna det själv.

Vad skönt att det funkar bättre nu

Jag vet att min väninna (30år) som har ADHD lider väldigt av sin impulsivitet och känslorna går upp och ner som i en berg o dalbana.

kram

Jag fick min Asperger-diagnos 14 år gammal, knappt en månad innan jag fyllde 15.

Det är först efter att jag fick diagnosen som både jag och dom omkring mig har förstått varför jag har varit som jag har varit.

Socialt går det väl upp och ner, beror mycket på vem det är jag umgås med. Av någon anledning är det ofta så att jag har lättare att umgås med andra bokstavsmänniskor, eller misstänkta bokstavsmänniskor. :)