Har nyss kollat på filmen "Marley and Me".

Den var asbra!
Men den var väldigt sorglig!
Speciellt när han pratade om att hundar inte byr sig om det yttre, utan om man ger dom ditt hjärta, får man deras hjärta tillbaka.
Jag har gråtit ända sen jag såg den för en kvart sen och kan inte sluta! ;o
Men ända sen i vintras har jag varit jättekänslig!
Jag var depprimerad nästan hela vintern, och var inte ute mkt över huvud taget.

Jag har kännt ett tag att det håller på att komma tillbaka.
Allra mest när min pappa fösvann igen. Jag har inte sett han på 5år, men jag har varit inne på hitta.se flera ggr/dag, och suttit jttelänge och kollat på hans nummer och adress, men en gång, var han bara borta, han finns ingenstans.
det har kännts som om att det har fyllt ett tomrum, som om att jag var med han, genom att titta på det. Men nu har han förvunnit - igen.
Jag känner mig helt tom liksom. Ingen lyssnar.