Mamma med bröstcancer
Jag tycker att det är viktigt att dela med sig av den här historien, som handlar om en riktigt stor förändring i mitt liv, något som ändrade livssynen för hela min familj.
Detta skrev jag den 19/12 2008 på min bilddagbok.
Jag Älskar Dig Mamma!
30/6 -07 till 5/1 är ett stort hål i min dagbok. Jag skrev inget under den tiden. Jag kan inte minnas hur jag kände mig, vad som hände i skolan eller utanför. Det enda jag minns är att jag hade en väldigt rolig semester med min familj. Vi Safaricampade i Kolmården, var med Capri klubben i Osby, jag vann en talangtävling och vi flög för första gången till Stockholm. Men det jag minns allra mest, det var att mamma fick diagnosen **Bröstcancer.
** Mitt och min familjs liv förändrades den dagen mamma misstänkte den där knölen i bröstet. Hennes oro smittade av sig på oss andra när hon väntade på provsvaren. Så kom mamma och pappa hem från sjukhuset när de pratat med doktorn och gav oss beskedet. Vi grät väl förmodligen hela eftermiddagen. De sa att det var en snabbväxande tumör och mamma började med behandlingen rätt fort. Hon fick cytostatika var tredje vecka, jag minns inte hur många gånger, jag följde heller aldrig med in när mamma skulle få medicinen, för att jag ville klara av åttan. Jag minns att min yngsta syster var väldigt orolig och mådde inte alls bra och hela hon verkade störta. Med kompisar, skola och allt. Jag tror jag minns att vår mellansyster gärna hjälpte till en del. Jag kan inte minnas vad jag själv gjorde åt situationen. Det borde jag fråga någon om…
Iallafall, så började mamma tappa håret efter den andra behandlingen. Jag minns att det tyckte jag var äckligt. När sedan mamma beslutade sig för att raka av håret blev jag ännu mer lite ledsen, och jag ville inte gärna titta på henne när hon inte hade något på huvudet, men jag vande mig tillslut. Mamma mådde såklart inte särskilt bra av cytostatikan, men hon antar att hon egentligen faktiskt gjorde det. Alla typer av cancer är olika och mamma hade turen att hennes svarade bra på behandlingen.
För ett år sen på detta datum fick mamma ligga inne på sjukhuset och operera bort sitt bröst. Vi hälsade på henne nästa kväll, vi kollade på dokumentären om Spice Girls på Tv'n. Mamma hade ont, vi hade det ändå mysigt tillsammans.
Mamma fick komma hem lagom till julafton, som vi firade utan släkten för hennes skull. Efter det minns jag inte mycket, förrän mamma skulle pendla till Lund för strålnigsbehandling. Jag följde med dit ner en gång. Det var faktiskt mycket trevligt - ett stort ljust väntrum med höga benjaminfikusar. Då var mamma mycket piggare.
Första veckan på sommarlovet åkte vi till Lefkas i Grekland som en kick-off. Det var härligt och det måste ha varit en av de bästa veckorna i mitt liv.
Nu mår mamma prima igen, förutom på armen som krånglar lite (förstår inte riktigt den bieffekten, har något med lymfkörtlar att göra), hennes nya inställning på livet och tja, håret såklart, det har växt ut det mesta, men jag tror inte det kommer kunna se ut som innan.
Vi kom våra familjevänner mycket nära under denhär tiden. Det var många som stöttade oss och hjälpte oss. Det är jag tacksam för.
Även fast det här har varit tråkigt, så hade vi lite kul iallfall. T.ex var vi med när vi mamma provade peruk, den använde hon bara två eller tre gånger, för hon hatade den. Mamma var tuff och hade på sig hätta istället. Jag var med första gången mamma inte tog på sig hättan när vi skulle ut på Maxi, när hennes hår var ung. 1cm kort. I mejeridisken, stod jag vid vagnen när mamma skulle ta mjölk, så märkte jag att en man stirrade lite konstigt på mig och mamma. Jag gav honom värsta idiotblicken när han kollade på mig. Sedan undrade han nog inte mer över det… Klart har vi kunnat skämta lite om det här med.
Denna perioden av mitt liv har stärkt mig.
Men det är rätt läskigt att min mamma fick Bröstcancer när hon var 38, när det i vanligaste fall sker äldre kvinnor.
Nu fick ni veta det!
Jag har lagt till smådetaljer eftersom att det var ett tag sedan jag skrev detta. Ni ska också veta att jag själv känner mig lättare varje gång jag får dela med mig av detta. Vi höll inte inne detta för någon, mamma ville att vi skulle prata. Och jag blir fortfarande tårögd när jag läser igenom denna underbara texten som jag själv skrivit…
i D A / http://fivecolours.blogg.se
![[marion69]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tack för att du delade med dig! Det måste varit hemskt jobbigt, men samtidigt låter det ju som att ni kom varandra närmare.
Det var ju tur att behandlingen funkade så bra. Jag är glad för dig och din mamma nu att det är över!
STOR KRAM!
Jag sitter och gråter nu faktiskt… Brukar aldrig göra det… Min pappa fick en hjärtinfarkt i julas. Jag var ensam hemma med honom, hörde en duns och såg honom ligga på golvet. Efter det har jag hemskt svårt att överhuvudtaget tänka på något som kan drabba mina föräldrar…
Mvh Stephanie
vad sorgligt att det finns cancer och sånt.. min mamma går på cellgifter just nu. Jag vet inte hur länge jag får behålla henne.
åh vad fint, Min kommpis mamma dog nyligen i canser:(
Apropå det, så fick en väns pappa hjärtinfarkt och dog… Gissa om jag blev chockad när jag fick höra det… Är 100 ggr oroligare för min pappa efter det. Jag tror inte att det har sjunkit in hos mig riktigt än…
Mvh Stephanie
hemskt!Min farmor dog i cancer när jag var 8-9 år.Är frotfarande ledsen över det.Hon ville inte dö,hon ville se mig och min bror växa upp innan hon gjorde det.
Jag träffade min faster på ICA efter att inte sett henne på länge.
Hon sade att hon hade ont i magen och hade haft det i två veckor.
Jag hoppades så klart det skulle vara något övergående, som magkatarr eller nåt.
Men hon dog 2 månader efter vårt möte. 
Hon va min bästa faster.
min mamma fick diagnosen bröstcancer samtidigt som hennes syster fick samma diagnos. detta ca 3 månader efter att min mormor dött i cancer. nu är tack och lov min mamma friskförklarad då de hittade cancern på mamografin när den inte var större än 1x1 mm stor, min moster däremot går inte på mamografi och fick inte veta förrän hon kände cancern och då fick de ta hela bröstet och i stort sett alla lymfkörtlar. mamma tog de bara en tårtbit på…
jag kommer aldrig i mitt liv missa en mamografi nu när jag vet hur viktigt det är… cancer är en hemsk sjukdom…
#7 Varför en "" smilis`?
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.
#7 Ja, det glömde jag ju berätta. Hon hade cancer i magen. En snabbt växande malignt som spred sig till lungorna och hela kroppen.
usch vad hemskt! :(
Vilken fantastisk text du skrivit och att du faktiskt vågar dela med dig av den. Jag tror att det kan hjälpa ett flertal här inne. Skönt att höra att det är bra!
tack :)
Åh! Jag gråter. När jag hade läst texten kände jag att gråten va nära, sedan läste jag alla kommentarer- och började storlipa.
Jag blev plötsligt otroligt orolig för att mina föräldrar kan få cancer. Det verkar trots allt gå i släkten på pappas sida -farmor dog i cancer. Jag har bilden framför mig. Pappa i cancer, mamma utan hår..
Detta påminner om "I taket lyser stjänorna". Den är så grymt bra! Jag började verkligen storlipa- mer än jag hade gjort på över ett och ett halft år. Jag sprang in till mamma och sa att hon inte skulle försvinna. Hon blev så sjukt chockad och skrattade. Hah xD
Btw, jag beundrar dig för ditt mod och tackar dig för att du delade med dig. 
Gud så hemskt :( Men tack för att du delade med dig av din "berättelse" här :)
/ Stephanie-D
Medarbetare på Jack russell terrier iFokus, Tonåringar iFokus och The Sims iFokus
Det är otroligt jobbigt när cancer drabbar en man älskar, en släkting har haft det i 17 år och fick förra veckan en ny knöl.
Men man måste vara stark, ger man upp gör kroppen likaså. Läkare säger till min släkting att hon borde vara död nu, men hon kämpar och hon känner sig bra.
Mår din mamma bra nu?
Min mamma mår jättebra nu, snart ska hon få göra en rekonstruktion på sitt bröst, plastikoperation alltså. Hon ska få en särskild operation som de kallar för "Robin-Hood operation" av den anledningen att de tar vävnad & fett ifrån ett ställe med överflöd, tex magen, och formar om till ett bröst, så har jag uppfattat det i alla fall. Det passar bra samtidigt som hon behöver förlora lite på magen, så hon är jättepositiv till det även om hon inte tycker att det är så roligt "att lägga sig under kniven igen".
Andra bieffekter efter de tog bort hennes bröst gör att hon måste gå med "stödstrumpa" på armen för att den inte ska svullna upp, och hon kan inte arbeta för mycket med den armen heller. En annan grej är att hennes hår inte är i samma kvalité längre, det är mycket tunnare och mjukare, dessutom har det inte växt ihop tillräcklligt på bakuhuvudet.
Annars är allt jätte bra nu. Mamma & Familjen är lyckliga och glada igen! :)
Vad glad jag blir när du skriver att hon mår bra!
Ang. håret tror jag att det blir bättre, min farmor har ju fortf cancer men gör dock inte samma behandlingar som man brukar längre men hon gjorde det förut och tappade håret. Idag är håret som vanligt igen.
Starta ny diskussion
