Stackars dig och din son! Det kan inte vara lätt för någon av er! :( Jag har inga tips men jag hoppas verkligen att det löser sig. Det kommer säkert ta lång tid för att han ska "släppa taget" om allt jobbigt du pratar om. Att han sen inte förstår att det är hans pappa som får ta konsekvenserna om han skulle köpa ut är ju också jobbigt.

Ni måste prata med nån, typ en psykolog elr vad man ska säga. Det låter ju inte som han vill lyssna på er.

Lycka till och hoppas att allt löser sig!

Det är svårt med tonåren! Det är en tid av frigörelse, samtidigt som man säkert inte vill göra sina föräldrar ledsna.

Det finns ju även så stort grupptryck med alkohol att  man lätt hamnar i en fest-karusell. Men jag tror dom flesta tonåringar går igenom det mer eller mindre. Vissa tidigare, andra senare.

Jag skulle dock inte ställa upp på att hämta alkohol, utan om han tänkt dricka bakom ryggen, så kan han ju fixa alkohol själv. Det kan ju som sagt bli problem ifall pappan skulle åka fast. Jag förstår att han ville ställa upp och hjälpa med skjuts.

Man vill ju hellre veta var ens tonåring är än att inte veta alls.

Det är läskigt… har själv funderat på om mina tonårstjejer nångång blir bjudna på alkohol av kompisar och kanske blir redlöst berusade och råkar ut för faror.

Ett bra exempel på min rädsla är berättelsen jag skrivit här "En utslagen tonåring". Den finns under artiklar.

Jag hoppas att du får fler svar här, kanske från någon som har samma problem.

kram

# 1 det var inte så att han bad sin far att köpa ut åt honom utan han ville att han skulle åka och hämta hos ngn, som för den delen inte heller har åldern inne för att köpa till sig själv. elendiga…

# 2 Det skulle inte falla fadern in att hämta det. Han vägrar t.o.m att köpa ut cigaretter åt sådana som ber honom. skulle inte ens ge bort en till ngn som inte har åldern inne.

just nu får jag inte tag på grabben alls. han har inte varit hemma på en vecka. Fram till lördags hade han godkänd frånvaro med vänner o sin bror. men brodern blev sjuk och fick åka hem tidigare.  Så på hemväg passade han på att "hoppa" av hos flickvännen.  mobilen är väl urladdad då han ej svarar.

vem vet vad han ställer till med, han ljuger  som en häst travar.  hoppas ändå att han vaknar en dag..

som jag ändå alltid säger till honom; "jag gillar inte det du gör men älska dig-slutar jag aldrig upp med att göra"

hoppas jag…

Om jag var du så skulle jag ta lite krafttag nu, eftersom han varit borta så länge. Jag skulle ringa polisen och be dom hämta honom. (Det hade jag gjort om det handlade om mina tjejer)

Jag förstår att man kanske även tappar lusten att ens försöka, men jaaa vad skulle man kunna göra.. Svårt i din situation just nu.!

Har du kontakt med någon som kan stötta dig med sonen, alltså någon professionell?

Svårt att hämta ngn när vi inte ens vet exakt var han befinner sig. samhälle ja men hos vem? jo, man har ett förnamn men inte mer.

nu har jag dock fått höra att han är på väg hem..

nej, har inte kontakt med ngn.  vi har aldrig fått ngn hjälp med honom genom åren förr så jag förväntar mig ingen nu. Min son fick diagnos "överaktiv" som 5 åring vilket medförde sömnproblem vidare till mat osv..

svårt att förlita sig på samhället s a s//

Det svåra med "professionell" hjälp är att det inte går att tvinga en 16-17-åring till hjälp, förrän kanske då det är "för sent".

Men stöttning till föräldrarna brukar kunna ges ibland… Det är svårt med tonåringar…

min erfarenhet av den s.k professionella hjälpen är inte heller höjd till skyarna. snarare tvärtom. "under min sko" s a s. /

Det hade inte behövt bli såhär om vi fått hjälp med hans andra problem under åren.   för det är ju så.. att ett problem leder till ett annat osv..

Jag ska inte döma honom till botten av djupet. han ser bara det som är framför näsan som de flesta tonåringar. med problem i botten att "vilja" men att det alltid blir fel går det åt pipsvängen när man inte har ngn som guidar en. Och det är det jag önskar att samhället hade att bjuda våra unga idag.

Kanske de som en gång själva hamnat fel och nu hittat rätt, vet vad de pratar om.  Det bör ju komma från rätt person. inte en äldre man eller kvinna som Dagens tonåring inte anser ha en aning om vad det handlar om att vara tonåring idag…

kanske har jag fel.. jag utgår bara efter mina egna upplevelser av mina unga o deras vänner…//

#7 Sant, helt och hållet sant.

Åh! Jag vill så gärna komma på en lösning eller något som kan hjälpa dig, men du har hamnat i en otroligt knivig situation här. Jag kan bara önska dig lycka till och be till gud att din son hämtar sig.

Försök prata vett i honom, be honom att för allt i världen trappa ner, berätta vad han gör med er, ge honom dåligt samvete. Det sistnämda skulle ha hjälpt på mig. Även om jag inte inser det tar mina föräldrar en mycket större plats i mitt hjärta än jag anar.

Men tja, vad vet jag? Jag är antgligen lite för ung för denhär tråden..

#9 åh lilla gumman! att du ändå gav dig in här visar på mer mognad…

tyvärr är det väl så mer ungdomar att det inte ens hjälper att ge dem dåligt samvete. jämföra med saker.   för nu har jag nog sannerligen förlorat honom helt. han pratar inte med mig.. han har flyttat till sin far även om han inte ens är där mer än han var här.

men å andra sidan.. ser jag det som så. han är ung. han kommer tillbaka som han brukar när han behöver ngt eller när han hamnar i bråk med sin far..som vanligt.   Kram /quinn

#10 Åh, Jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka och rycker upp sig. Jag gissar att tålamod är det som krävs här.

Återigen önskar jag dig till lycka till. Jag håller tummarna.

Kolla med din kommun, vad som finns för hjälp ! Olika kommuner satsar på olika "hjälp-instanser", för ungdomen och för familjemedlemmar. Alltså inte bara soc.

Men absolut en polisanmälan av försvunnen ungdom. Ni hjälper honom genom att "dra in" myndigheter ! (Ni bryr er!)

Toppen att alltid berätta hur mycket man älskar sina barn, även att man inte gillar deras ageranden. Berätta att man alltid finns till för dem, endast ett telefonsamtal bort !

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni orkar ta tag i detta & att det ger frukt !

Jag har egen erfarenhet,har polisanmält & dragit in soc & skolan & ringt runt alla kompisar/föräldrar & letat med bil &….. jaa mycket tid & tårar. Jättejobbigt !!!!!!!!!!!!!! Under 1 1/2 års-tid !!!!!!!!!!!!!

Nu efter 2 1/2 år…är det lugnare & stabilare…

Under den oroliga tiden, satt jag många timmar & tittade på foton av min goa unge…..för att komma ihåg att det är denna unge som finns inuti honom !!

Mitt hjärta snörs åt när jag skriver detta & tårarna kommer fram….jag bearbetar detta fortfarande !!

Mina föräldar säger aldrig att de älskar mig och så, och det känns som om min pappa gillar min bästis mer än mig. Hon är så mycket bättre på allt än mig. Jag tror han vill att jag ska va som hon.. Jag blir så sänkt.

Så glöm inte säga till era barn att ni älskar dom och att ni bryr er. Det kan ju vara en anledning till att en unge försvinner en period.

#12 Det måste varit jättejobbigt! Jag kommer ihåg när min yngsta dotter försvann över natten. Bara det var jobbigt. Men skönt att det är lugnare nu!

#13 Har du pratat med din pappa om det på ett ärligt och öppet sätt?

T ex:

(- Jag får en känsla av att du favoriserar min vän mer än mig, och då känner jag mig inte älskad av dig. Det gör mig väldigt ledsen.)

KRAM

Nu säger jag inte att det är rätt att langa, och inte heller att er son beter sig på rätt sätt mot er.
Men lagning är en vardag för många tonåringar idag. Jag är själv snart 16 och om någon langar lyfter man knappt ett ögonbryn.
Jag har pratat en del angående alkohol med mina föräldrar, jag dricker inte än men man vet ju aldrig när man börjar. Du ska vara glad över att er son ändå frågade er och inte gick till någon random snubbe som säljer alkohol som man blir blind av (man vet aldrig vad deras drycker innehåller). Men försök att sätta er ner tillsammans vid ett bord, inte att ni kommer in till hans rum hastigt, och sätt er ner och prata.

#15  han köper av vem som helst tror jag.

o ja, jag vet att det är vardagsmat bland tonåringar idag lika mycket som det grova språket, slagsmål, våldet i tidningarna,nyheterna ..tecknade barnprogram mm

Det är en hemsk värld ni ungdomar växer upp i men som jag säger.. man kan heller inte linda in ngn i bomull. som när grannpappan hällde  en hink vatten över min son från balkongen då han stod o tjafsade som ungar gör med ungarna på gården (varav en var grannens) hade grannen nog inte en aning om vilken sits han ställde sin son.              min son var hur arg som helst o ville gå en våning upp men avstod,, sådant kan dock vad jag vet leda till att sonen en dag kanske inte får det så roligt om han har otur.  bara pga fadern.     nu pratade jag dock med min son om det och får hoppas att han är nykter när de möts.

tack ändå alla. Nu vet vi på ett ungefär var han är inte adress då men ort. har telefonkontakt o han kommer varje vecka. han har vänner som gått igenom svåra saker o därför känner han sig tvungen att vara där han är. han har sån empati men för det han har framför näsan.

prata hjälper nog inte så mkt enligt erfarenhet.. han lyssnar så gärna men han har inte mkt till komihåg..   kram till er alla./ quinn

#14 Nej. Min pappa och jag har lixom inte den relationen så att vi kan prata om allt. Vi är mest tysta, så jag vet inte om jag vågar. Jag tror att han skulle försöka prata bort det eller lotsas koncentrera sig på pokern som han brukar göra när jag ska prata med honom, och dessutom tror jag att jag kommer bryta ihop och börja gråta vilket jag aldrig gör inför mina föräldrar..

#13 Jag förstår på ett sätt hur du känner. När mina kusiner är hos oss blir mamma väldigt egnagerad. Nu vet ju inte jag hur det är hos dig, men ofta blir det ju så att föräldrar vill passa upp på vännen. Det är ju trots allt en gäst och hon måste ju känna sig välkommen igen så att hon vill forts umågs med dig. Detkan itne vara så tror du?

#19  Jo, det kan ju vara en möjlighet. Han brukar oftast vara överdrivet trevlig mot folk han inte känner..

Quinn. Det är inte lätt med ungdomar. Det alla behöver i den åldern är ledning från en vuxen som dom kan relatera till. Ibland är det föräldrar men ibland fungerar det inte utan det kan behövas någon utifrån.

I dagens samhälle lever vi som individer. Förr i tiden var alla involverade i att uppfostra och leda barnen. Det finns ett fint gammalt engelskt ordspråk som lyder It takes a village to raise a child.Tyvär är det inte så längre.

Finns det någon vuxen (och slå inte ihjäl mig nu) helst man som han skulle kunna ta råd ifrån. Någon rättvis men samtidigt bestämd person som kan få honom på andra tankar.

Här nere där jag bor har vi en organisation som heter Tough Love (Tuff kärlek) som består av föräldrar som har haft problem med tonårsbarn och som nu hjälper andra. Det hela handlar om att sätta gränser och att låta ungarna stå för dom konsekvenser som blir av deras handlande. Detta är gjort med kärleksfullt stöd och det fungerar riktigt bra. Den stora grejen är att inga myndigheter, psykologer eller liknande är inblandat utan det är föräldrar med erfarenhet som själva har haft liknande problem och vet hur man kan lösa dom.

Det är väldigt svårt att råda men som du säger så slutar man inte att älska sina barn även när dom uppför sig dåligt. Jag tror han behöver en stark person som han kan lita på som stöd under den här perioden. Hoppas allt går bra för dig.

# 21 varför ska jag slå ihjäl dig ?? Det är exakt en tanke som jag tror på.

När han gick i åk 7 hade han en manlig elevass  i slutet av 20 års åldern början av de 30. Det fungerade jättebra det året. Han såg verkligen upp till honom men så slutade han för att börja skolan o grabben fick en äldre manlig o de fick inte den här kompiskontakten som han hade med den andre. han som ändå stoppade pojken när det gick fel.

Jag tror att alla ungdomar behöver en mentor i form av en äldre upplaga som nyligen varit i den åldern. inte för gammal men ska ändå vara mogen nog att veta vad som är rätt o fel och kan påverka åt rätt håll.  Har försökt en av barnens tredjedels kusin till att ta den positionen med min yngre son..får se om han nappar..

Det går så många unga arbetslösa.. de skulle kunna göra nytta..

Just nu finns det tyvärr ingen som han lyssnar på…

han pratar inte ens med mig..