Lider med dig:(

Min pappa dog när jag var lite yngre än dig…

Hemskt…

Åhnej, vad tråkigt. Finns inte ord för det..

Jag vet inte om det är ett bra tips eller ej, men jag tycker att du borde läsa denna boken. Det kanske hjälper lite..

Ro utan åror

Gumman, jag lider med dig!!!!!!!!!!!!!

Mitt råd. Börja inte sörj än, han lever ju fortfarande!!! Jag vet at det inte är så jävla lätt att inte sörja. Självklart ska du sörja, men du får inte sörja så du inte orkar leva!

Ta vara på den tid han har kvar. Gör det! Berätta för honom allt du vill att han ska veta om dig. Gör saker med honom som du skulle vilja medan han ännu finns.

Så mycket som jag skulle ha viljat gjort med min mormor medan hon levde (hon var som en mamma  för mig). Så mycket jag skulle ha viljat sagt till henne.

Sen en sak. Din pappa sörjer. Han mister ju alla. Och medan han fortfarande lever så måste ni vara starka och stötta honom. Ni som är friska och ska leva många år till kommer att få stöd av varandra nu och när ni har sagt farväl till din pappa.

Men just nu: Carpe Diem (Fånga Dagen). Gör det bästa med den tiden som är kvar. Hur hemskt det än är, för det tycker jag, men det är den bistra sanningen!

Och du. tänk på att det finns de på BUP som har mist sin pappa, så de kan visst veta vad du känner. Förresten kommer de inte att säga att allt kommer att ordna sig. Det är inte därför de finns. De hälper dig att reda ut dina känslor och ha någon att bolla känslor mot. Det kan vara viktigt så du orkar leva medan din pappa ännu lever och ta vara på tiden. Man får gråta och skrika och vara ledsen. Det är helt normalt. Dessutom har de på BUP pratat med massor av barn/ungdomar som har mist sina föräldrar. Det är deras jobb. Jag har själv gått på BUP när jag var ungdom och jag och mamma bråkade massor. Det var skönt att prata med någon som inte flög i taket eller började grina. För jag hade inte plats för någon annans känslor än mina just då.

Annars finns det många stödlinjer man kan ringa om man behöver, om man tycker det är lättare att prata i telefon än att sitta öga mot öga mot någon.

Men jag tycker att du ska ge BUP en chans. Och inte bara en gång. Utan det brukar ta några gånger innan man känner sig "hemma". Sedan är ju personkemin viktig. Är inte psykologen någon som du gillar får du givetvis byta.

Här är iaf en länk till BUP i stockholm. 
http://www.bup.nu/

*stor kram*

Hej, jag är ledsen att höra att din pappa fått ALS (((((kram))))))

Försöka att tillbringa så mycket tid du kan med honom, prata mycket med honom om livet och allt.

Det är svårt att trösta, men jag ger dig en STOOOOOR KRAM!!

Tyvärr är sorg också en del av livet.

Nej, vad tråkigt! Jag vet inte hur det är att ha en pappa som dör, men jag vet hur det är att ha en pappa som dör i mina ögon.

Vet inte vad jag kan säga, det kommer ändå inte hjälpa. Men ta hand om er! Du får mer än gärna skicka ett PM om du vill prata, du kanske känner samma sak me mig som me BUP men jag lyssnar gärna.

KRAM

Gud vad jobbigt! Massor med kramar till dig! I tråden "Akut stöd" finns mejladresser till medarbetarna. De är till för dem som ar det jobbigt.

Vi har även en privat stödchat nu, där alla Medarbetare är medlemmar. Om du vill prata så kan jag lägga till dig som medlem där, så kan du skicka PM. KRAM!

Förstår hur det känns :( Har bara mamma och hon fick fyra hjärnblödningar i somras. Hon kommer aldrig bli bra. Mamma kommer t.ex aldrig kunna gå, hon har tappat närminnet och är helt enkelt inte sig själv. Hon kan typ inte prata heller men det kommer säkert komma tillbaka. Det gör så ont att tänka att hon aldrig kommer bli sig själv igen. Jag saknar verkligen "gamla" mamma :( Allt är så orättvist.

Stora styrkekramar till dig! Jag hoppas du får allt stöd som du förtjänar. Försök ha roligt med din pappa och att inte tänka på det hela tiden. Visst, det är jätte svårt men försök.

Det var tråkigt att din pappa är sjuk och av denna sjukdom med, min farbror blev sjuk i en liknande sjukdom för något år sedan men han lever än idag men vi vet inte när detta vänder, så jag vet vad du går igenom.

Ta tillfället i akt och umgås med han nu och se till att skaffa många fina minnen som ni kan och orkar så har du alltid det att se tillbaka på. Prata även om era känslor med varandra i familjen och visa vad ni känner för varandra.

Styrkekramar till dej och som marion skrev så finns alltid stödchatten här.