Jag tycker absolut att du kan kräva att det ska vara tyst så att du kan sova. Om ni har över gäster så är det väl ändå inte så svårt för dem att hålla ljudnivån nere när klockan är efter 10-11?

Jag vet inte vad som krävs för att få bidrag för att kunna flytta hemifrån men om du berättar för dina föräldrar att du funderar på det för att det verkligen inte fungerar som det är nu kanske de tänker över saker och ting. Visst kan det inte alltid vara lugnt och tyst i en småbarnsfamilj men tänk på att du också är en del i familjen och det innebär att dina behov också måste mötas så gott det går. Har du eget rum? i så fall kan du ju låsa in dig och det bästa råd jag har att ge dig är att du köper ett par riktigt bra öronproppar. Då kanske det bli lättare att sova trots att ni har besök och du kan stänga ute resten av huset lättare när du försöker plugga

#1 Jo visst, jag kan säga att det är så pass jobbigt att jag funderat på att få eget på något sätt, men då är det alltid samma visa "Kaninisen, du är alltid så dramatisk sluta nu!" (de säger mitt riktiga namn och inte Kaninisen då!) jag har eget rum, men det är på källarvåningen så varenda steg hörs, allt folk säger hörs genom ventilationerna (eller vad det nu kallas).

Visst i småbarnsfamiljer kan det inte vara tyst, men jag kan inte… alltså om man skaffar barn när man har ett barn som är äldre måste man ju fatta att det blir jobbigt för den äldre. Det är det som jag blir så otroligt arg på, de förstår verkligen inte. De är alltid jag som är så dramatisk!

#3 Kan du inte bo hemma hos någon släkting ett tag? Så du får lugn och ro och hinner hämta dig. Eller om du har släkting nära kan du ju bara gå dit när du ska plugga och kanske sova över. :)

Du kan inte få byta rum då?

Om du försöker få kontakt med dina föräldrar via en annan kanal kanske de tar dig på större allvar? Du kanske kan prata med typ kurator eller sjuksköterska på skolan och ha ett samtal med dina föräldrar där den andra vuxna personen är närvarande.

#3 Det var faktiskt en väldigt bra idé, tyvärr bor de flesta för långt ifrån men ska kolla runt lite!

#4 Har mycket svårt att tro att de skulle ändra sig tyvärr. De har väldit svårt för att tänka sig in i min situation. Men värt att tänka på.

#5 Om dom bor en bit bort (vet inte hur långt du menade?) så kanske dom kan skjutsa dig om dom hinner eller om det är t.ex. morfarn så e han kanske pensionär och har all tid i världen ;) Sen finns där ju bussar, tåg också att ta till sin skola ^^

Hoppas du hittar någon!

#6 Jo, de bor dock en timme bort, det skulle bli 4 timmars körning varje dag. Men jag har ju busskort så det är inget problem.

Hej!

Jag hoppas du får det lugn som du söker så du kan koncentrera dig på dina studier som är så viktiga. Jag beundrar ditt  mod att skriva och att du vill klara studierna, du kunde välja att strunta i skolan.

Dina småsyskon går i grundskolan och dina föräldrar kanske inte förstår att gymnasiet är mer krävande och dessutom ännu mer viktigare för kommande framtid. Det första jag tänker är att du ska visa vad du har skrivit ner här. De kanske inte har fått chansen att lyssna ordentligt på dig och förstå att du menar allvar. Jag förstår att de kan vara trötta, och då kan det lätt bli missförstånd. Säkert tar småsyskonen mycket tid. Och då är det kanske lätt att glömma dig som är äldst. Men du behöver stöd och har rätt till det. Du är inte vuxen.  Det kanske dina föräldrar behöver påminnas om.

Hoppas du får kraft nu att reda ut detta. Vill du inte visa vad som skrivits här. Så kan du skriva ett brev med hänvisning till att du skrivit hit och göra en egen sammanfattning. Då får de chansen att ta in vad du menar. Läsa i lugn och ro. Lycka till med dina studier!!

Jag får bidrag till att bo själv men det är jättesvårt att ffå det om man inte går på gymnasiet. Då kan du få iackordering med det är inte mycket och du kommer antagligen att bli tvungen att hyra in dej i en liten etta eller liknande

#9 Jag går på gymnasiet. Jag skulle nog klara av en etta, jag är inte säker på att detta är vad jag vill för alltid men jag känner att jag behöver komma bort hemifrån för att klara av det jag vill.

Jag förstår inte riktigt det här med ljudnivån i dn familj… du skriver att dina syskon är mycket yngre (hur små då) men att det är livat hemma till väldigt sent på kvällarna… Gäller det på vardagar med med gäster och livat till sent på natten?

Jobbar inte dina föräldrar?

Det vanliga problemet brukar vara motatsen, att vi gamlingar blir utmattade av våra tonåringar som lever rövare alldeles för sent när vi ska upp och jobba och behöver sova

Det är mycket respektlöst att inte förstå att du behöver plugga och sova före klockan 01.00 på vardagar, helger får man kanske tåla lite mera men inte när det är skol/arbetsdag dagen efter. I vårt hus råder tystnad efter kl. 22.00 och det får våra två ungdomar respektera. Vår yngsta dotter som är nio sover klockan 21.00 så redan tidigare måste ljudnivån ner.

Jag tycker att du ska försöka få till ett familjemöte där du berättar om hur du känner det, lyssnar de ändå inte och tar dig på allvar så tycker jag att du ska prata med skolsköterskan. Att inte få sova påverkar ju inte bara skolan utan faktiskt hela din fysiska tillväxt så det är superviktigt!

Hoppas att de lyssnar på dig!

(inackorderingsbidrag är svårt att få om man pluggar på hemorten, det brukar vara ganska snålt att få kommunen att betala sådant när de inte måste)

Jag går i gymnasiet, mina syskon går på dagis. Vi kommer hem ungefär samtidigt då jag slutar vid 3-4 och sedan tar bussen. Så det är aldrig tyst.

Men när går de och lägger sig om de fortfarande går på dagis?

Och jobbar inte dina föräldrar?

Hur kommer det sig att de har gäster på vardagar som sitter uppe så sent?

De lägger sig vid 7-8. Vid den tiden är jag helt slut efter en dag i skolan och efter att sedan ha försökt plugga.
Ja mina föräldrar jobbar, men en kommer alltid hem samtidigt som mig då de hämtar på dagis.

Vi hade inte gäster på en vardag utan en helg, en helg då jag satt och pluggade hela tiden då vi hade arbeten och prov till veckan därefter. Jag bad mina föräldrar snällt att vi inte skulle ha gäster, eller att de kunde åka till gästerna "men gästerna åker ju sen" men helt plötsligt vid kl 1 efter att ha spelat en massa (tvn hänger på andra sidan väggen om min säng) så beslutar de sig för att sova över… Noll respekt mot mig känner jag, som snällt bett om att få kunna plugga.

Ok jag fattar. Men var det en engångsföreteelse eller är det så titt som tätt?

Alltså är det överlag lugnt eller är det ofta så rörigt?

Det är knepigt med sådant men helger kanske ni kan kompromissa? Så att du får tid att plugga på dagtid och gästerna kan komma senare på eftermiddagen?

_Jag kan gå till bibliotek, jag kan plugga hos en kompis men jag kan inte ta för givet att det alltid funkar. Jag vill ha en plats där jag bara kan vara jag, ta det lugnt, plugga i lugn och ro. Bara vara jag.
_
Den känslan är viktig att man ska kunna ha hemma, inte behöva vara på bibloteket eller hos kompisar, man ska kunna känna den känslan hemma och må bra hemma!

#16 Jo det är ju det som är problemet, jag kan knappt andas hemma utan jag blir så irriterad och skriker och är otrevlig och det är inte jag.

Nu har jag blivit erbjuden att prata med en socialsekreterare men jag vet faktiskt inte om jag vågar, vill jag det här? Kommer mina föräldrar ta illa upp? Jag vet faktiskt inte vad jag vill längre.

#17 jag tycker att du ska sätta dig ner med dina föräldrar och ta upp att du har möjlighet att prata med en socialsekreterare, att du kanske egentligen inte vill det, men känner att du inte riktigt har något annat val om det ska fortsätta som det gör. involvera dina föräldrar och få dem att förstå att du menar allvar, att du har planer och vill ta dina studier seriöst, men inte känner att det funkar så som situationen ser ut. sätt dig innan i lugn och ro och skriv en lapp med saker du vill ändra på eller vill att ni i familjen tar upp tillsammans innan något bestäms som t.ex. besök. var öppen och tillåt kompromisser. dina föräldrar måste ju också få umgås med vänner på helgerna. ni kanske tillsammans kan komma fram till ett alternativ. men lägg fram att du har tid hos en socialarbetare. då kanske de inser att du menar allvar.

Jag tycker att #18 svarat bra! Berätta för dem hur allvarligt du känner det, då kanske de vaknar till.

#18 Ja det lät jättebra, så enkelt men ändå bra. Är mest rädd för att de ska tycka jag är dramatisk men ska försöka få tid med dem oc sätta mig. Tack!