Gillar INTE, pratade med henne i förtroende och hon pratade med min lärare.

#1

Och det hoppas jag du har anmält? Det är ett brott.

#2 Nä, det visste jag ju inte då. Det var 6år sedan.

#3 Bror kanske på vad det handlade om. & om du bara var 10 år då? Kanske var nödvändigt?

#4

Åldern kvittar när det gäller sådant. En kurator får INTE lämna ut information som någon sagt till dem med förtroende.

Jag praktiserade på ett dagis en gång och där var det också tystnadsplikt som gällde. Och där är ju barn inte äldre än 6-7 år.

Jag är inte HELT insatt i lagen, men detta vet jag iaf.

En kurator har INTE 100% tystnadsplikt de får prata vidare ex. ifall det är något farligt, brottsligt el .dyl. den enda som brukar ha 100% tystnadsplikt enligt lag är sjuksyster som inte ens får larma ifall det är fara för barnet som pratat med henne/honom

#6

Men om så är fallet bör man väl bli underlättad eller få se ett resultat på samtalet som gick vidare till någon annan?

#7  Det beror på vem DU är, kuratorn får prata med kollegor inom den egna organisationen + myndigheter annars är det tystnadsplikt så är du förälder el. dylikt tror jag inte att de får säga något men visst jag tycker att man redan innan samtalet ska förklara vilken grad av tystnadsplikt man har. Vilket jag alltid gör som lärare och jag brukar stoppa eleven ifall de börjar tala om något utanför mitt område och liknande.

#8 Okej där ser man. Men jag antar att samtalet endast får föras vidare till människor som kan hjälpa? För annars känns det inte logiskt att berätta för någon annan.

Vet du en bra sida man kan läsa om kuratoryrket? Eller liknande yrken?

händer ingen skillnad, förutom att kuratorn berättar typ allt till mina föräldrar! -.-

Jag har pratat med kuratorn en gång, då det var en som tog självmord framför ögonen på mig. Eller lättare sagt hon landade 15 meter från mig och hade hoppat från 52 meters höjd.

 Jag mådde inte så värst dåligt men pratade med henne ändå. Känner att jag kan lita på henne men det är lite pinsamt för ibland hör jag inte vad hon säger då hon pratar skånska

#11

Hah, skånska är ju inte så svårt ;)

#12  Jo för hon pratar inte så tydligt ;)

Jag avskydde kuratorn på min högstadieskola, hon råkade dessutom vara min mentor… Den sista jag hade velat prata med på den skolan om mina problem var hon.

Jag skulle absolut gå till kuratorn (är det skolsystern?) om jag kände att jag behövde det. Eller någon som jobbar inom barn osv. och deras hälsa. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Jag får perioder då jag blir jätteledsen, jag är en sån som då lägger mig och dör framför tvn i soffan i min ensamhet. Men jag hade aldrig klarat det utan mina vänner heller, glöm inte dem i svåra stunder, våga prata med dem!

#11 Hahahhah :D Vad gulligt sagt (kmr från skåne)

En kurator får väl prata med lärare/läkare osv om det skulle vara så att en elev har väldigt allvarliga problem, tex. blir misshandlad, vill ta livet av sig eller göra något brottsligt/har gjort något brottsligt?

#6 Njaa, sjuksystrar har väl inte så sträng tystnadsplikt? Är det en fysisk fara för eleven/andra i elevens närhet måste de väl larma?

Jag vet inte, bara jag som tycker det låter rimligast.

På min skola (gymnasie) så har vi tre kuratorer, en för IV elever, en för estetprogrammet och en för medieprogrammet, och hon som är kurator för oss på media råkar jag samt min familj känna väldigt väl, inte så kul… Har dock aldrig känt behov av att gå dit så jag klarar väl mig änsålänge :D

Jag gick tog kontakt med min kurator över nätet, hon hade en facebook-sida just för hennes tjänst som kurator, så skickade jag ett meddelande där och vi bokade tid. Gick jättelätt och var enkelt för mig som är lite "tuff" och "jag-klarar-mig-själv" att ta kontakt med henne så.

Kuratorns kontor ligger mitt i våran stora korridor, det är lite jobbigt att halva skolan ska se när man går in till henne, men man får försöka att låtsas som att ingen ser.

Det oturliga med den här kuratorn var att jag hann gå på två möten med henne, andra veckan så sa hon att hon skulle sluta. Detta var då i december och först nu har vi fått en ny kurator, men hon har inte fått upp telefonnummer eller emailadresser ännu, så jag har inte vågat ta kontakt med henne.

Känndes extremt jobbigt att öppna mig för förra kuratorn och jag grät i flera dagar efter det (stannade hemma från skolan) så ska jag behöva göra det igen nu… Men det är inte kuratorns fel sa hon på sista mötet för hon visste inte det första gången vi träffades, annars hade hon ju hittat någon annan lösning. Typiskt att när jag behöver som mest hjälp så finns det inte ens en kurator på skolan…

Man ska absolut gå till en kurator om man behöver, eller försöka hitta någon annan vuxen att prata med. Jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna prata med mina föräldrar och jag tror inte heller att det är så bra om föräldrarna vet exakt allt om en heller…
Ungdomsmottagningen kan ju vara lite jobbig för då kanske man behöver berätta för föräldrarna att man går dit, om man måste berätta var man är.
Jag själv har aldrig vart på ungmott. men min kurator och jag pratade lite om det, fast jag var inte så sugen på det…

#17 Du behöver INTE berätta för dina föräldrar att du går till ungdomsmottagningen . De har väldigt stor vana vid att både prata och hjälpa ungdomar, så jag tycker absolut att du ska ge det en chans!

#6 Alla som i sin yrkesutövning kokmmer i kontakt med barn och ungdomar under 18 år har faktiskt anmälsningsplikt om det kommer till deras kännedom att ett barn kan fara illa och kan vara i behov av hjälp eller vård. Detta gäller både läkare och sjuksköterskor oavsett var man jobbar. Anmälningsplikten gäller dock inte till föräldrarna - utan till socialtjänsten.