Hmm, känner igen mig mycket. Jag har en diagnos som heter Asperger Syndrom. Den fick jag i höstas. Kan tillägga att jag är 29 år. Den innebär till mestadels att jag har svårt med just det sociala.

Jag håller till inne på bokstavsfolk liksom många andra med det funktionshindret och andra bokstavsdiagnoser.

Här är länkar till några test:

http://www.asperger.fi/svenska/test.htm

http://www.psykologitest.se/test/asperger.php

Och här är en sida med information:

http://www.attention-riks.se/index.php/asperger-syndrom.html

Vill du veta mer så fråga gärna.

Jag fick nästan lika resultat på båda testerna. Alltså drag av AS, men jag kände igen mig väldigt mycket.

Autismdiagnoserna ingår i något som heter autismspektrum.

- Drag av autism/asperger syndrom

- Atypisk autism (autismliknande tillstånd) - Man har inte tillräckligt för att få en hel autism diagnos.

- Asperger Syndrom

- Högfungerande autism (som AS men med språkförsening i barndommen.)

- Infantil autism (klassisk autism) (som ovan fast med ett begåvningshandikapp. Dvs en IQ lägre än 70.)

Diagnoskriterierna för AS är:

Diagnoskriterier för Aspergers syndrom (DSM-IV) (Mini-D-IV, diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR, 2002, Pilgrim Press, Box 42, 182 11 Danderyd)

_A. Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:
_(1) påtagligt bristande förmåga att använda varierade ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
(2) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
(3) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
(4) brist på social eller emotionell ömsesidighet

B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
(1) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
(2) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
(3) stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
(4) enträgen fascination inför delar av saker

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).

E. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.

F. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.

För att man ska få en AS diagnos ska man pricka på
minst 2 punkter på A
minst 1 punkt på B
och stämma överens med C, D, E och F.

Jag känner igen mig jätte mycket i asperger måste jag säga, har alltid varit unik och drar mig bort från folk. Något som dök upp i mina tankar var när jag skulle skära lök på ett scoutläger ledaren sa hela tiden till mig att jag skulle göra på 'hans sätt' men hur många gånger han än visade det så gjorde jag som jag själv ville… Känner verkligen igen mig i det som står i symtomen som jag läste om i den sista länken jag fick i #1 och fick 'kan ha asperger' i båda testen, men käns nästan som lite mer… :P

#4 Kan ha Asperger står det för mig också i bägge testen trots att jag är diagnostiserad med det. Man får inte "ge diagnos" över nätet. Och man ska heller inte lita blint på datortest bara ha dem som riktlinjer. Det första testet är ett AQ test och samma de har på utredningen.

Tycker du ska prata med din mor och far eller skolsyster om detta att du tror att du kan ha Asperger Syndrom. Sedan får mamma och pappa eller skolsyster se till så du får komma till BUP på utredning.

Ta tag i det nu! Vänta inte tills du blir äldre. Man har rätt till jättemycket hjälp i skola och hemma om man har den här diagnosen.

Sedan finns det ju faktiskt människor som är mer inbundna och går mest för sig självt utan att det är något fel. Alla är vi olika och det är OK att vara olika vilket kan vara svårt att tro ifall man är tonåring och man ska vara som sina kompisar, så går du igenom tester odch det inte skulle vara Aspbergers så är det OK det med + allt är inte bra med att få en diagnos, visst man får mer hjälp i skolan och liknande men det blir ju inte lättare att få jobb i framtiden ifall man skriver dit Aspbergers i sin CV, det är ofta bara de som är riktigt gravt Aspbergers som i stort sett inte kan ta hand om sig självt som får viss hjälp av samhället med ex. specialanpassat jobb som betalas av kommun/stat.

#6 Nu har du fel.  Man behöver inte skriva dit Asperger eller berätta om det i sin jobbansökan om man inte vill.

Sedan får man jättebra hjälp av arbetsförmedlingen med jobbidrag om man skulle ha svårt för att få jobb.

Jag har inte grav AS och får ändå hjälp av LSS med kontaktperson, jobbaktiviteter som jag klarar av.

Det är väl bra att man söker hjälp i tidig ålder så man inte halkar efter i skolan och tillsist inte får några betyg (som jag) eller att man hamnar i en massa depressioner på grund av samhällets allt för stora krav på en (som jag).

Jag bönskar att jag hade fått hjälp i skolan så hade jag säkert fått bättre betyg och gått ut gymnasiet och säkert orkat med att slutföra flera avhoppade kurser och sluppit mina deppresioner.

Jag fick som sagt min diagnos i höstas och nu mår jag äntligen så bra så jag kan leva igen och slipper kämpa varje dag med att överleva.

BusHanna Jag kan säga att hjälp i skolan skulle bara förvirra mig eller vad man ska säga, skulle inte känna mig bekväm i det helt enkelt. Dessutom så går det bra för mig när det gäler den biten, går trots allt i sjuan men mina betyg för åttan ser inte så dåliga ut i alla fall. :P 
Men jag har en viss fobi (kan man säga) för musik, t.ex på vår bild så satte jag igång och skaka för att musiken var igång, jag bara satt där och var jätte orolig och skakade, precis som jag frös, trotts att jag inte gjorde det. Skakat har jag även gjort för att jag känner att det är för många folk runt om kring mig… Just nu mår jag faktiskt bra, men när jag mådde dåligt så skakade jag ofta och var väldigt tystlåten och så… gick hos kurator under den tiden osse, men hon hjälpte mig inte ett skit, nästan tvärt om… När jag berättade om mina skakningar så tyckte hon jag skulle kolla hos skolsystern om det var någon sockerbrist eller vad det var, blev helt förbanad på henne, visade det inte, mne hur kul är det att höra det från en kurator om man dessutom säger att det är när det är när jga blir orolig… Under lov isolerar jag mig totalt från almänheten, dem enda männsikorna jag pratar med är mina föräldrar, min lillebror och kunderna som handlar hos oss, sen händer det att jag pratar med folk genom datan, men har dragit ner på det en stor del och lusten för att prata med folk är jätte liten…
Hur många gånger har jag inte fått höra av folk att jag borde gå till BUP egentligen? Jag har slutat räkna men jag hör det inte så ofta längre men när jag mådde dåligt hörde jag det ganska ofta, men det som har hindrat mig är att jag inte har någon som helst kontakt med mina föräldrar. Då menar jag att dem inte alls vet hur mitt mående är, och det är väll för att jag inte tycker dem har med det att göra. Dem har inte gjort något för att förtjäna mitt förtroende, men inte heller något för att inte förtjäna det…
En saksom jag inte kände igen mig i när jag läste symtomen till Asperger var det med att förstå ansikts uttryck, det fungerar hur bra som helst för mig, men det äär när man kommer till den sociala biten som det tar stopp liksom… När jag står i vår butik och hjälper våra kunder fungerar det sociala hur bra som helst, men när man är med bara några personer om man känner så blir det jobbigare, i skolan kan det fungera då man kan 'fly' om det blir för jobbet…
Okej, varför skrev jag allt detta? Vet inte, men jag bara kände att jag ville skriva detta osse… hehe… :P

#8 Ibland är det skönt att skriva av sig, speciellt om du nu inte pratar om detta med någon (vad jag förstått?) Kan ju vara jobbigt att bära allt inom dig.

Nu vart det ett tag jag läste ditt första inlägg och orkade inte riktigt läsa igenom hela en gång till, men är det det att det är svårt att "komma på" något att prata om, alltså att sitta och prata med folk, eller är det att vara med en "massa" människor som är det jobbiga/jobbigaste? Alltså, snacket eller själva människorna, liksom?

#9 Ja, skriva av sig är skönt ;D
Det är både delarna, tycker inte om att sitta bland massor av folk, och att prata med folk är inte heller så kul alltid… Vad som är jobbigast vet jag inte, alltså det är skit jobbigt att prata med folk och sen plötsligt blir det tyst för man inte kommer på att prata om något, sen att sitta i en stor folk massa gör en inte så trygg heller, för om någon fäller en opassande komentar så börjar ajg kanska snabbt känna mig otrygg, och är bl.a därför redan otrygg från början…