Du, vilket helvete! Förstår att det inte är roligt att flytta när man har kompisar & skola redan. Men har du inte kvar någon kontakt med dom från sundsvall? Hm, jag tycker nog du ska försöka prata lite i skolan trots allt. Kanske blir lite "lättare" Och kanske får du kompisar om du "släpper in någon?" Menar inte att du ska börja prata massor när det känns jobbigt. Men lite… Har du pratat med läraren om det?

Om det inte känns bra alls i den skolan kanske du ska byta? "en ny början" Låter som du tycker det är jätte jobbigt i skolan. Så ska det inte vara! Förstår din mamma hur jobbigt du tycker det är?/ varför du tycker det?

Kan du inte säga till hon tjejen att du inte vill vara med henne? Förstår att det är svårt förstås…

Det är dock inte stadens fel att det blev så fel för dig ;) Även om det känns så.

Du är inte konstig. Och vem vill vara normal? Finns förresten inga "normala" människor. Bara dom mindre speciella. Och det är inget positivt!

Hoppas det fixar sig för dig!

#1 bara en, hade fyra innan men den ena fick jag inte tag på och hon har inte varit inne på sin msn i flera år.. :// och dom andra har jag inte fått tag på för dom hade bytt msn men ja hann aldrig adda..

jag kommer inte på något att säga i skolan, visst om någon frågar typ" får ja låna ditt sudd?" osv så säger jag ju "ja"  men lixom ja går inte o säger "hej" eller går själv o pratar med någon eftersom jag alltid säger fel eller inte kommer på vad jag ska säga..

jag har inte pratat med nån lärare om det  för det känns som om dom "inte ser mig"  för dom glömmer alltid ropa upp mig eftersom ja nt står med på klasslistan osv och ifall nån annan gör något litet fel som tuggar tuggummi så säger dom inte till men ifall jag t.ex ska stänga av ljudet på mobilen när jag ska på lektion så säger dom " LÄGG UNDAN MOBILEN NU"

mamma fattar nog inte ens att jag mår dåligt,

och jag kan inte säga till henne att jag inte vill avra med henne, har gjort det innan men då blir hon jättearg och går o snackar bakom min rygg och berättar allting jag sagt till henne o varje gång vi går förbi varran säger hon typ " tönt" elr knuffas,  så gör hon med alla som inte tycker om hon typ.

o jag ahr kollat runt lite på skolor men de finns inga bra. iallafall inga här i göteborg som e nära där ja bor. d finns tre men känner nåpgra som går i dom o dom säger att dom e jättedåliga o att dom flesta blir mobbade o typ inte lär sig något osv..

Pratar du med någon kurator?

Finns både på skolorna och ungdomsmottagningen, berätta hur allt ligger till och hur din mamma behandlar dig. De finns till för att lyssna och hjälpa…

Och de har tystnadsplikt, så du behöver inte säga att du går till kurator och dem får inte säga något det du säger till dem till någon annan.

#2 Men då har du iaf några att prata med utanför skolan? Även om dom är en bit bort.. Det är ju bra!

Hm, jag tycker du ska prata med någon lärare. Dom är där för att hjälpa "dig" Kanske kan h*n hjälpa dig lite på traven? En del lärare brukar vara bra på sånt…

Din mamma säger tönt til dig & knuffar dig? Och det gör hon med alla som inte tycker som hon? Har jag fattat rätt? Låter jätte konstigt. Ingen som reagerar på det? Som #3 Säger prata med tex,en kurator på skolan om det. H*n kanske kan hjälpa dig!

Aja, går så många rykten om skolor. Jag trodde skolan jag skulle börja på sög! Alla sa lixom det. Men det är den bästa skolan jag gått på faktiskt. Med bra lärare,osv.. Så döm inte ut dom. Du kan ju gå dit & titta iaf? Vara där ett tag & se? Prata med någon lärare/din mamma om det. Kanske blir bättre. Inte kul att vara på en skola man inte alls trivs på!

#3 jag pratade med skolkuratorn innan på min förra skola, o hon sa att hon hade tystnadspliskt men hon berättade allt FÖR läraren och min mamma. fast det var inte om hur jag mår o så, men ändå jag saa att jag inte ville att hon skulle säga någonting men hon gjorde de ändå. och i denna skolan har jag inte ens sagt att jag mår dåligt eler något, men jag går o pratar me kuratorn ibland men de om annat typ..

#4 nej, asså ahhaha, hon "kompisen" som har någon mentalsjukdom gör så.. xD

oja vill nt prata me någon lärare för dom flesta " bryr sig inte" eller gör inget åt något och några typ är jätte "elaka" ,

#5 Haha, sorry, tänkte väl Men om du litar på den kuratorn du går till nu, tycker jag du ska ta upp det här. H*n vill ju bara ditt bästa, (förhoppningvis) Hon på den förra skola berätta ju inte för din lärare & mamma för att jävlas får vi hoppas.

Håller inte med det om gbg faktiskt;)

Men mitt liv har oxå gått upp och ner, just nu är det ner…
Mår skit dåligt och hatar skolan, gillade värkligen skolan tills min bästa kompis flyttade och var tvungen att byta, jag börja i en ny klass i 7an ju, Jag har nästan inte en enda kompis i min skola, och dom jag har är väldigt konstiga, vi har inte samma intressen mm, är bara kompis med dom för jag kännt dom hela livet…

och jag får inte byta till en skola där mina kompisar går:/

vet inte vad alla andra har skrivit men.

har inte haft de lika jobbigt som dej, men känner igen mej i en del.
fick byta skola i åttan. bytte sedan tillbaka till min gamla skola i nian. då blev allt bra igen.
men den tiden - åttan - är det värsta jag har varit med om. mådde fruktansvärt. och precis som du så sa jag nästan ingenting. inte för att jag inte vågade, utan helt enkelt för att jag inte orkade bry mej - varför skulle jag anstränga mej för,  när ingen ändå brydde sej?
Jag var "sjuk" minst två ggr i veckan. Jag hade ångest varenda dag.
jag "löste" en del av det genom att skriva dikter eller ngt. bara för att få ut alla känslor, för jag kunde inte prata med ngn. ingen förstod hur jag egentligen mådde.
o visst folk pratade o de lilla självförtroende jag hade försvann på en sekund. försöker fortfarande få upp det.

nu va de inte menat att bli massa tjat om mej, men du är inte ensam om dina problem! va stark!

Starkt gjort att skriva av dig här!!! Det låter som du har allt för många dåliga erfarenheter av vuxna för att du ska våga lite på dem (oss…). Och du låter så vansinnigt ensam. Jag vet att många unga har tyckt det varit väldigt skönt att få prata med någon i BRIS (Barnens rätt i samhället). Dit kan man ringa och vara helt anonym, och bara få prata av sig. För PRATA är nog precis vad du behöver. Kanske är du lite rädd för att "lämna över" till någon annan just för att du inte vet vad som i så fall händer. Då kan det vara väldigt bra att få prata med någon som är bra på att lyssna. BRIS kan vara första steget för dig, och sedan leta vidare och hitta någon vuxen du tror du kan lita på.

De allra flesta föräldrar vill sina barns bästa. Men alla föräldrar är inte bra föräldrar. Bara för att man vill betyder det inte att man kan. Varför din mamma har svårt att se hur du har det, och svårt att möta dig där du befinner dig, kan jag naturligtvis inte veta. Förmodligen gör hon det hon tror och tycker är rätt - men det betyder inte att det är det. Det är många som kan behöva få hjälp att hitta kontakten med sina föräldrar just i tonåren, och det låter som att du skulle behöva det. Det är tyvärr inte självklart att man har kontakt med varandra bara för att man bor under samma tak… Gör ett nytt försök med din nya skolkurator och försök att förklara för henne hur viktigt det är att du känner dig trygg med henne för att våga berätta saker. Jag förmodar att du vill ha en förändring - och då behöver man också GÖRA saker, inte bara sitta och snacka med en kurator lite då och då. Men för att våga GÖRA så behöver man väldigt ofta någon att lita på och någon att stötta sig emot. Jag hoppas att din skolkurator, eller kanske någon på ungdomsmottagningen kan bli en sådan stöttepelare!! Men som sagt - ett tips är att du börjar med att ringa BRIS… http://bris.se/?pageID=326

MÅNGA VARMA TANKAR OCH LYCKÖNSKNINGAR!!!!