Jag är 31 och därmed vuxen, så jag tar mig friheten att svara på frågorna.

1: Har uppfattningen om homosexuella förändrats med åren tycker du? (Media, i samhället osv)

Ja, det tycker jag definitivt att den har gjort. Vi har gått från att vara instränkta till förhållandevis öppensinnade, åtminstone i de mer akademiska kretsarna. Visst är samhället fortfarande drabbat av en släng homofobi, men det är inte längre lika accepterat att tala högt om det. Det är snarare ganska tabu ge uttryck för sin homofobi. Förr var dessa åsikter mer "integrerade" i samhället som helhet; numera tycker jag dock att det är mer accepterat med homosexualitet - och därmed är du snarare radikal om du uttrycker det motsatta. Precis det motsatta jämfört med tidigare, alltså. Visst finns det fortfarande grupper där homosexualitet anses vara förkastligt, men det är inte lika utbrett i dagens samhälle. Den politiskt korrekta ståndpunkten - tillika normen - är således att acceptera homosexualitet.

Jag ser även att bisexualiteten är mer utbredd i dag än för, låt säga, 15 år sedan - allra helst bland tjejer. Det är inte längre någon som höjer på ögonbrynen åt att två tjejer kysser varandra offentligt och mga är av åsikten att "alla är mer eller mindre bisexuella". Därmed blir det inte en lika stor sak av att någon har en läggning som avviker från normen. I och med att acceptansen har ökat har även fler "kommit ut", vilket har lett till att mer eller mindre alla känner till någon som är homosexuell och således även har en personlig relation till det utan att för den skull själv ha samma läggning. Homosexuella syns på så vis i större utsträckning - både i media som ute i samhället.

I mitt tycke, har det således utvecklats i en positiv riktning, även om jag fortfarande kan konstatera att vi har en bit kvar.

2: När du gick i skolan, pratade man öppet om kärlek och relationer med varandra då? (tjejkompis-tjejkompis, kille-tjej osv)

Jag upplever inte att det var så, nej. Måhända berodde det främst på mig och hurudan jag var då (jag var extremt introvert), men å andra sidan bemöttes jag aldrig heller med frågor om mitt känsloliv.

Om jag tillåts att spekulera lite, tror jag att öppenheten är större nu främst tack vare att Internet har en integrerad social plats i mga ungdomars liv. Genom bloggar, MSN och Facebook får du ta del av dina vänners inre tankar i större utsträckning än tidigare och det som förut varit förpassat till dagboken i skrivbordslådan, är numera mer eller mindre offentligt i bloggsfären. Personligt skrivna blogginlägg, bäddar för intima diskussioner IRL, som jag ser det. De inbjuder till frågor och välkomnar snarare än exkluderar.

3: Hur såg sexualundervisningen ut när du gick i skolan?

Oj. Jag måste medge att jag knappt minns ngt av den. Jag vet dock att den existerade, både när jag gick i fjärde klass eller ngt sådant och på högstadiet som en del i ämnet "barnkunskap" (som i mgt och mkt är missvisande eftersom ämnet även inkluderade sexualundervisning och mer medicinskt inriktad undervisning såsom sjukdomar).

I vilket fall som helst, tycker jag att sexualundervisningen hade mga brister och i de flesta fall vill jag nog påstå att detta till stor del berodde på att läraren som undervisade i ämnet inte var tillräckligt bekväm eller naturlig i frågan. Jag är övertygad om att sexualundervisningen hade kunnat vara mer informativ och intressant för alla parter om läraren som undervisade hade vågat bemöta sin klass på ett mer personligt plan och fått eleverna att inse att sex är naturligt, (förhoppningsvis) njutningsfullt och ngt vi kan föra en öppen dialog om snarare än tabubelägga. Med andra ord, ser jag främst läraren som den begränsande faktorn i sexualundervisningen.

En lärare som förhåller sig till ämnet som det naturliga det är, vågar gå ifrån hård faktakunskap om hur ett barn blir till på rent vetenskaplig väg, hur man rullar på en kondom etc till att skapa en debatt om de "mjukare" komponenterna - sexfantasier, orgasmens vara eller icke-vara, pornografi, hur det skiljer sig mellan män och kvinnor i fråga om könsroller som inte alltid är till individens fördel, känslor kring sexdebuten, alternativa läggningar, vikten av att bejaka sin sexualitet och sina känslor och att inte ställa upp på ngt man inte vill göra, när man har sin sexdebut etc. Jag tror även att det är viktigt att man diskuterar det faktum att mga tonåringar hyser tvivel inför sin sexuella läggning, känner sig "udda" för att de är sent eller tidigt utvecklade och uppmärksammar eleverna om att det är fullständigt normalt med individuella skillnader och att såväl tvivel som förvirring är en del av mognaden och ngt som de allra flesta bär på i ngn form.

#1 Oj, Tusen tack för dina utförliga svar! :D Super snällt att du tog dig tid!

4: Hur/vart/när träffade du din första kärlek?

Jag är osäker på hur jag skall definiera min "första kärlek". Jag var hemligt förälskad i flera olika personer (nästan uteslutande klasskamrater) under såväl grundskoleåren som tiden på gymnasiet, men fick min första pojkvän när jag var 19.

Första gången jag kysste någon, var jag 18 år gammal och jag trodde att jag var sist av alla och att det var ngt stort fel på mig. Med tiden har jag förstått att det inte stämmer alls; jag är både attraktiv till utseende och personlighet och har egentligen hopplöst lätt för att få killar intresserade av mig. Anledningen till att jag var okysst så länge, var snarare att jag inte hade tillräckligt med social träning eller mellanmänskliga relationer för att det skulle bli aktuellt. Umgås man inte med andra människor i någon större utsträckning, är det en logisk följd att man mognar senare på detta plan.

Tillbaka till frågan. När och hur träffade jag min "första kärlek"? Jag väljer att definiera om frågan, eftersom jag tycker att min "första partner" är mer aktuell i detta sammanhang.

Jag var som sagt 19 år och ägnade en hel del tid åt att chatta i diverse chattrum på nätet på den tiden. Han hette Anders, var några år äldre än jag och vi fick kontakt online. Ingen av oss hade sett bild på den andre när vi beslöt oss för att ses. Han styrde upp ett besök på en sushirestaurang i centrala Sthlm och vi gick ut och åt. Efter middagen hamnade vi på en pub; drack några drinkar, samtalade om allt mellan himmel och jord och kysstes. Därefter gick det väldigt snabbt att bli ett par. Nu i efterhand, kan jag konstatera att jag inte begrep mig på "dejtningreglerna" och det sociala "spelet", eftersom jag egentligen aldrig förstod vad som hände innan jag hade fått etiketten "flickvän" placerad i pannan. Jag hade förmodligen behövt mer tid, men det är lätt att vara efterklok. I vilket fall som helst, var det en nyttig erfarenhet och numera kan jag säga att jag har mer erfarenheter av förhållanden och sexuella förbindelser än de flesta i min ålder. Både på gott och ont.

#2 Varsågod!

Du får återkomma med fler frågor, om du har några på lager.

Egentligen skulle vi skriva en följdfråga också eftersom detta ska sammanställas till en intervjuv sen, men du har svarat så utförligt och bra  på alla frågor att jag inte kommer på någon bra haha.. Hm ska tänka lite.. x)