Vad jobbigt att du drabbats av anorexia Det är en jobbig sjukdom. Jag har själv inte haft det, men jag hade en väninna som blev väldigt sjuk. Jag fick däremot nästan bulimi när jag var runt 15 år.

Det är bra att du insett att du är sjuk och behöver hjälp för att blir frisk igen. Det finns mkt bra hjälp att få. Jag hoppas att du tar dig igenom det utan större konsekvenser. Stor kram från mig.

#1, inte anorexi, ortorexi. det är helt olika ätstörningar. tyvärr är anorexi mer erkänt som ätstörning än ortorexi, som många ser som något sunt. gud vad duktig du är som tränar så mycket och äter nyttigt, typ.

Kolla på Ätstörningar iFokus - där finns det många som kämpar med ätstörningar eller kommit ur det och gärna delar med sig av erfarenheter!

oj fattade lite fel i mitt inlägg :)

#1 tack så jättemycket!

#3 Okej, jag visste inte att det fanns en sådan sajt, tack, ska kolla in den! :)

Oj! Stackare! Vad jobbigt! Men har du prövat BUP?

Jag har inprinsip samma problem fast att det inte har med att jag ska äta bra mat, för jag äter t.ex. choklad kakor till lunch i stället för skolmaten xD Och ändå ligger jag typ 10 kilo i undervikt -.- Men det är inte mitt fel xD

Men jag har ngn "sjukdom" som jag inte kmr ihåg vad den heter, men att jag är så rädd för att kräkas så att inprinsip varje kväll frågar jag mina föräldrar om jag kmr kräkas för min amge bullrar t.ex. Nu har det gått så långt som till att jag faktiskt inte vågade gå till skolan idag pga att några blivit magsjuka i skolan och kräkts. Och jag har ändå bara kräkts mellan 3-5 ggr i HELA mitt 16 åriga liv. (ja, kanske när man var spädbarn då :P)

#6 Jag är precis som du. Så rädd för att kräkas att jag ibland kan börja må illa av rädsla, och sedan tror jag att illamåendet är för att jag ska spy och då börjar jag må ännu mer illa. Det var värst för några år sedan, då hade jag svårt att gå i skolan av rädslan, men det blir långsamt bättre och det finns stunder rädslan inte finns alls.

#0 Jättebra att du är så medveten om din sjukdom, det ger dig en bra början till att bli frisk! Tycker du ska prata med någon innan dina ätstörningar blir ännu värre. Vet inte vad du har för relation med dina föräldrar, kan du prata med dem så gör det! En bästis är bra till mycket, men de räcker inte till allt. Jag har världens underbaraste bästa vän men när jag mådde som sämst förstod hon aldrig hur illa det var, och det kanske man inte kan begära heller. Men prata med vuxna, du kan gå in på www.bup.se och tillsammans med dina föräldrar boka tid. Hoppas det löser sig.

Kram på er båda!

#7 Jag är oxå så rädd så att jag känner mig illamående. Jag trodde t.o.m att när jag hade tränings värk vid magen att det var något fel med mig :P

Kram på dig med =)

#6 Tack flr ditt svar! Nej, jag har inte prövat BUP, har inte vetat vad det har varit men ska kolla in det nu.

#7 Jo, det har varit extremt nyttigt för mig att bli medveten om min sjukdom, det gör ju att jag kan göra något åt den. Har pratat med en förälder och dte gick jättebra då mina föräldrar är världens bästa <3

Tack :)

#9 Bara att du har accepterat att du är sjuk och VILL göra någonting åt det är jättebra. I de flesta fall med ätstörningar förstår man inte att man är sjuk och även om man gör det kan man inte tvinga sig själv till att vilja förändra något. Det allra viktigaste är att du får hjälp av någon, och eftersom du redan börjat söka hjälp är du på rätt väg =) Men att bli frisk från en ätstörning tar tid och även när du blivit friskförklarad måste du vara på din vakt, det är så lätt att halka tillbaka in i samma gamla vanor.

#9 Ja, det känns otroligt skönt att vara medveten om min sjukdom. Det blev en väckarkläcka som fick mig att tänka "vad fan håller jag på med?!"

tack för ditt svar! :D

oj… Det hade varit bra om du startade en blogg… Jag skulle följa den! :) Andra kunde också kanske förstå att de har någon liknande sjukdom om de ser den… Och jag hoppas det "går över" på dig! <33

#12 tack så jättemysket.. :) ska fundera på det där med blogg .. :)