Du är medveten om att du inte är tvungen att tala om det för dina föräldrar?

Men jag tycker du ska ta kontakt med kuratorn på ungdomsmottagningen, han/hon kanske har några idéer om hur du ska tala om att du är gravid för dina föräldrar

Först och främst borde du tänka på om du vill behålla barnet eller inte.
Personligen tycker jag att om det är så att du inte vill behålla det - så borde du kunna göra abort utan att dina föräldrar behöver få reda på det.
Behåller du det, finns det 2 val. Berätta direkt för dina föräldrar, eller låtsas märka det när magen växer. :)

Men annars berättar du det bara.
Säg; "mamma, jag är med barn". Rakt på sak! :D

Om du verkligen vill berätta (själv skulle jag aldrig göra det) så säger du det rakt ut. Ingen idé att försöka tona ner det, säg bara att du är gravid och tänker göra si/så. Dom kan tycka att du var klantig/oansvarig som inte skyddade dig, men dom kan inte bli arga för att du har haft sex (för då är det dom som är puckade).

Lycka till!

#2 Det kanske inte är mycket att fundera på om hon är 15 år? Barn ska inte få barn tycker jag. Tyckte #1 gav bra råd (:

#4 Själv tycker jag att det är helt upp till trådskaparen, att få bestämma om hon vill behålla barnet elr inte. Det är hennes kropp & hennes val. Finns ett flertal 15 åringar som blivit med barn & behållt, dom har (iaf dom jag hört talas om) gått bra för. Dom har med barnet på många ställen, kompisar, reser etc. Och dom blir mer mogna, lär sig ta ansvar och barnet blir deras liv, deras lycka.

#5 Jag säger bara att jag tycker det är fel. Tycker man ska vara barn själv innan man skaffar barn. Få vara ungdom.

Ha jobb, =Råd att försörja ungen. Ha bra kontakt med pappan. Mycket att tänka på. Inte minst för barnets skull. Man kan inte tänka själviskt när man skaffar barn. Inte bara att dumpa ungen på föräldrarna…

Tack för alla svar :)
Jag har redan bestämt mig för att jag ska behålla det, jag är fortfarande tillsammans med pappan och vi älskar varandra. Han bor just nu på annan ort, men ska flytta till min nu under graviditeten (planerar vi), just för att han verkligen vill vara med osv. Så det känns jättebra att han stöttar mig så pass mycket som han gör.

Okej? Du skrev i inlägget hur du skulle berätta för dina föräldrar, & nu ska du ha kvar barnet? Och har planerat allt? Och du är 15 år. & det här är första inlägget du skriver. Känns lite troll helt ärligt…

Men lycka till med graviditeten & barnet

#8 Ja, det jag menar med "planera", är det jag pratat med pappan om. Vilka möjligheter det finns osv, för både han och jag vill att han ska vara delaktig i det hela..

#7 Grattis! Önskar er stort lycka till, det kommer nog gå bra ska du se! :)

#8 Det är elakt att kalla någon för troll, tänk på det.

Säger bara att det inte känns så trovärdigt. Tycker inte det är elakt.

Jag har en bra relation till mina föräldrar, och min mamma har sagt att om jag skulle bli gravid så skulle hon stötta mig osv för det är mitt val, det sa hon när jag just hade fyllt 14 år. Så även det känns ju bra. Men jag tycker ändå att det är väldigt svårt att liksom säga det till mina föräldrar helt enkelt.

#10 Tack :)

#12 Grattis säger jag :), och hoppas du klarar det - själv skulle jag aldrig göra det (är 16). Personligen tycker jag att du ska vara rakt på sak med dina föräldrar om det här.

Oj, vad ungt att få ett barn! Jag önskar att du verkligen kunde ta en extra funderare. Du är ju faktiskt fortfarande ett barn själv.

Det är ett enormt stort ansvar att ta hand om ett barn för resten av sitt liv, dygnet runt i resten av ditt liv.  Det innebär också att du inte kommer att kunna göra vissa saker i framtiden som du vill, inte gå ut och festa som andra, inte ut och resa och hitta på roliga saker när du vill. För du kan inte stjälpa över allt ansvar på din mamma…

Tonåren är ju en viktig tid i utvecklingen för dig själv.

Att utvecklas socialt är viktigt i tonåren, komma i underfund med vem du är och vad du vill, den här tiden är till för att hinna med allt du inte kommer att hinna när du bildar familj.

Vad säger din pojkvän om saken? Känner han sig inte låst för resten av framtiden vid så ung ålder? Vad säger Hans föräldrar? Dina föräldrar verkar ju stötta dig ifall.

Känner du någon i din familjs krets som har ett nyfött barn? Du borde bo hos dom i några veckor och göra exakt samma sak som mamman och pappan gör, så får du känna på hur det är

För det är inte bara ett stort ansvar på alla sätt och vis, det är även rent utmattande, speciellt dom första åren och sedan trotsåldern, skolåldern och tonåren.

Du och din måste även kunna försörja er familj, med mat, dyra blöjor, välling mat, kläder som dom växer ut ut i ett nafs, och möbler och bilstolar, aktiviteter, osv osv

Så jag ber dig, tänk efter ordentligt. Prata med föräldrar, prova på hur det är först.

kram

Glömde ge svar på din fråga… Det finns nog inget "bra" sätt att berätta det på, bara var rak och säg som det är.

Jo jag tänkte på en sak till. I tonåren är det ju meningen att man frigör sig från föräldrarna. Men om man skaffar barn så tidigt, så kommer det att bli tvärtom, att ni kommer närmare på gott och ONT.

Det kommer att bli många slitningar eftersom du inte kommer orka ta hand om barnet helt själv utan din mammas hjälp och din mamma kommer att tröttna på  att ta hand om barnet så mycket och hon kommer att ställa mera krav på dig och det i sin tur kan leda till många gräl.

Det kan bli en väldigt jobbig tid för er allihopa…. jag ville bara att du skulle tänka på det också.

har alltid tyckt att det är lite spännande net där med att om man skaffar barn som 15-åring har du ingen rätt för dig själv. du får inte rösta, eller ens köpa en öl på systemet. du får inte köpa vad du vill, får inte ingå avtal men du ska ta ansvar för ett helt nytt liv. vart ska ni bo? hur har du planerat att bli klar med skolan? hur ska ni kunna försörja er? det finns så himla mycket att tänka på som man måste ta med i beräkningen. sedan ska jag väl inte vara sådan, men räkna inte med att det kommer hålla med pappan. visst kan man verkligen hoppas, men chansen är väldigt liten.

har du tänkt igenom allt detta önskar jag dig verkligen lycka till! det är bara att berätta för föräldrarna egentligen. är inget att dra ut på. men jag hoppas hoppas hoppas verkligen att du själv har en plan, och inte bara förlitar dig på dina föräldrar.

#8 Tja, man kanske vill beratta oavsett om man vill behålla barnet eller ej. Så är det bra att kunna berätta det för sina föräldrar, men det är inte tvunget att berätta det om man vill göra abort. Fast de märker ju om man är gravid själva när magen börjar växa och det kända "illamåendet" dyker fram.

Fast det är väldigt tänkvärt det Marion skriver, inte så konstigt att hon vet. För hon har egna själv Själv är jag väldigt nitiskt till att unga människor skaffar barn.

Marion skrev väldigt bra meningar där, tycker jag. Tänkvärt verkligen. Klarar du alla dom frågorna hon ställer etc, tycker jag att det är en bra idé att behålla barnet.

Jag själv är 17, blev gravid den 11 oktober 2009, och jag ville verkligen behålla barnet, men jag bestämde mig för att tänka med hjärnan istället för hjärtat.

Jag gjorde abort. Vill studera klart, ha en utbildning, ett fast jobb, en förlovning och ett bra tillfälle i livet där jag är säker på mig själv till 100%. Det har jag inte riktigt nu.

Så jag gjorde det för barnets bästa. Jag grät i veckor efter det och än idag kommer tårarna när jag tänker på det. Men jag tror att jag gjorde rätt, för ett barn vid den åldern är precis som allt det Marion säger - ett ansvar du kommer att bära med dig åtminstone 18 år framåt, och det är rejält tufft när man är så ung som 15 år.

Så tänk tänk tänk, ta dig tid att fundera - och tänk med hjärnan, som min mamma sa. Ibland tar hjärtat över för mycket, och det är inte alltid lika bra.

Jag stödjer dig iaf i vad du än väljer, för jag vet vad det är du går igenom.

Tack för alla svar..

Nej, jag kommer absolut inte att kasta allt ansvar på mina föräldrar. Det är inte deras fel det som har hänt. Jag kommer vara tacksam för att dom stöttar mig, men bara för att dom stöttar mig så betyder det inte att jag kommer kasta över allt ansvar på dem. Det här är någonting jag är berädd att göra själv, eller ja, själv och själv är jag ju inte, men jag tror ni förstår vad jag menar…

#20 Grattis. Jag önskar dig lycka till Berätta gärna hur allt går och du får gärna komma hit för lite råd och tips.

Kanske du, här på TIF kan hjälpa någon annan som hamnar i samma situation genom att berätta hur det går och hur det blir senare. Det skulle vara värdefullt!

Vi har haft en önskan här på TIF om ett reportage/artikel om hur det är att bli mamma som tonåring.

KRAM!

#21 Tack så mycket :) Ja, kanske det…

Grattis!

kan du inte börja blogga? :)

Jag planerar att göra någon typ av blogg, ja :) men inte för mycket bilder, spec inte ansiktsbilder då jag inte vill "hänga ut" någon osv :)

Jag kan säga att jag var 16år och gjorde en abort tala inte om det för min mamma men pga det vart blödning som läkaren hade svårt o stoppa så fick hon reda på det o hur dum känner man sig inte då..

Hur är din mamma? Har du någon du kan prata med om detta någon som kan se ett steg längre. Jag har 1 kompis som fick barn när hon var 15år stöttande mamma o pappa som gjorde hennes tonår bra på så visa att de hjälpte till med allt. Och festa är inte hela livet iaf :) Men man ska veta att det är inte ett liv på röda rosor när man får barn heller. Jag vill någ att du ska tänka på vad vill du? Och även om dina föräldrar blir besvikna på att du haft oskyddat sex så är det bara en sak de får smälta läget är som det är. Jag hade blivit besviken om min dotter var gravid o jag inte kan stötta henne hur hon nu vill göra så kan man iaf stötta sitt barn. Lycka till.

Jag säger bara grattis till dej:) Jag fyllde precis 18 i november och fick reda på själv för några veckor att jag är gravid:) det är en stor omställning och mycket att tänka på men så länge du känner att det här är rätt så är det så. Det är ingen som avgör åt dej.

Jag ger dej bara lite råd på vägen som hjälpt mej och det är att hitta kompisar eller andra som har barn som du kan få vara med och se hur det är med barn. gärna i olika åldrar. Jag har alltifrån 5 till 2 månader och får vara med och se hur det är med dem i deras vardagar.

Jag säger också att det är ett stort plus att bli med barn ungt eftersom då orkar du med barnet och förlossningen kan bli mycket lättare alla är såklart annorlunda men detta är något jag diskuterat fram med mina kompisar. Sen så har jag en sista sak.. Prata mycket med fadern, hur känns allting emellan er? Klarar ni av det här och sätt upp lite spelregler för varandra. Förvarna honom om humörsvängningarna för tro mej dom blir värre! (jag kan berätta hur månag gånger som helst som jag verkligen flippat ut!)

Till sist vill jag att du rannsakar dej själv om hur du vill ha det både nu under och i slutet av graviditeten. Jag vill t.ex. inte ha mina föräldrar eller pojkvännens föräldrar i närheten av mej under den sista tiden. Och jag har även sagt till alla att ingen kommer in till oss förens det har gått ett par veckor så jag fått in rutinerna för att ha ungen hemma

#25 Jag och min mamma har en jättrebra relation till varandra, pratar om nästan allt…

#26 Grattis själv! :) Jo, det är en hel del att fundera på… Jag och min pojkvän har pratat jättemycket om det hela, och han är förberedd på humörsvängningar och allt vad det innebär. Allt verkar vara väldigt lugnt, hittills iallafall, så jag hoppas att allt går bra. :)

27# det kommer ändra sig efter hand när man börjar märka att det finns något där inne. Då kan man börja flippa ut totalt:)

Hur mår du annars fysiskt? Mår du illa mycket? Själv tålde jag inte doften av hamburgare/fett när jag var gravid.

Jag mår ganska bra, men visst känner man illamåendet ibland, det kan jag inte neka ;) fast det vore ju skönt att få en graviditet utan illamående.

hej jag är en mamma till 6 barn,så jag vet vad jag pratar om.

jag tycker om du kan göra abort,du ska kunna ta hand om ett barn tills det är 18 år i alla-fall.

man måste ha en lön att försörja barnet med,tänk bara när jag ska handla till minna barn sommar kläder fast jag åker till ullared så kostar det ca 1500 för varje barn och när jag handlar till vintern ca 2000 så lyd mitt råd vänta att få barn tills du har en egen lön, eller att pappan har en stadig lön och kan betala för dig och barn.

bli ej som de unga mammorna i dag att det är ok och leva på socialen stakas dessa barn ta ej detta som att jag har något emot dig jag bara säger som det är du får gärna skiva till mig och fråga vad du vill, jag vill ditt bästa

Det finns 35-åringar som blir gravida och som saknar både det ena och det andra - och inte brukar vi göra så stor sak av det då..!

Själv har jag fem barn, och fick mitt första när jag var 25, så min situation mot någon som är 10 år yngre går inte att jämföra. Men jag kan ju som MOR idag till ett gäng söner från 20 år ner till 11 tala om lite hur jag tänker (för det krävs nämligen TVÅ för att ett barn ska bli till… - så pappan och hans familj kommer bli viktiga också!).

Det är många tonåringar som gör sig själva så fruktansvärt ensamma i svåra situationer, och oftast just för att inte "tappa ansiktet". Jag tycker att #25 slog lite huvudet på spiken faktiskt! Det är för mig fullständigt självklart att en 15-åring BEHÖVER sina föräldrar i svåra stunder (som många redan påpekat så räknas man som barn fortfarande). Visst kan det kännas svårt precis innan hur föräldrarna kommer reagera först, men jag utgår från att varje ansvarstagande OCH älskande förälder ganska snabbt tar sig ur chocken, och ställer in sig på att stötta så gott det går. Du känner dina föräldrar bäst, och kan förhoppningsvis också lita på att de vill ditt bästa.

Själv gick jag på universitetet och läste till socionom när första barnet föddes. Jag hann med två till innan jag tillslut tog examen, bara två år senare än jag skulle gjort annars. I dagens Sverige är allt inte kört om man inte gör saker och ting "i rätt tid", utan det finns möjligheter att plugga även efter att man fyllt 20…

Varje småbarnsförälder går dock igenom denna period av trötthet, att ställa sig själv HELT åt sidan, brist på tid, brist på pengar osv osv - så där är det nog egentligen ingen skillnad på om man är 15 eller 35. Möjligtvis att 15-åringar är starkare då kanske ;-)..! MEN man är mer mentalt mogen när man passerat de 20 trots allt, och kanske har större uthållighet med att man inte kan ställa sig själv i centrum när man har barn. Som barn är det naturligt att själv vara i centrum, vilket kan bli lite komplicerat om man dessutom ska vara förälder också. Men pratar man bara om det, och har förlädrar som kan lyssna och stötta så fungerar ju det också.

Jag köper inte argumentet att "allt" måste vara fixat först innan man kan tänka på att skaffa barn. Det är väldigt många som är betydligt äldre än 15 år när de skaffar barn som också saknar utbildning, jobb, stabil ekonomi osv. Vi brukar sällan moralisera över dessa…

Det blir tufft att bli ung mamma! Du kommer mötas av många fördomar och "tyckanden". Du kommer känna att du måste vara minst dubbelt så bra mamma som de som är äldre. Ditt humör kommer svänga en hel del - och inte enbart på grund av tonåren… MEN - du har å andra sidan minst 7 - 8 månader på dig att förbereda dig på bästa sätt. Att tydligt fatta ett beslut är första steget.

HUR du ska berätta för dina föräldrar är egentligen inte det största problemet - utan hur ni kommer kunna prata i fortsättningen. De måste få reagera - antingen "klokt" eller kanske "mindre klokt". Men när denna fasen är överstökad så börjar ju det egentliga jobbet. Och glöm för all del INTE bort farmor och farfar!!! De kommer kunna bli stora resurser också, och förhoppningsvis älska och längta efter ett barnbarn precis som dina föräldrar :-).

Varma lyckönskningar :-)!

Grattis! :) Lycka till och allt sånt! <33

Jäklar vilket ansvar!  Själv skulle jag aldrig ha gjort det eftersom det är väldigt mycket plugg i skolan nu och jag skulle aldrig ha ork eller tid  Är också för omogen enligt mig själv ^^

Får önska dig lycka till och kämpa på! Hoppas allt går bra

Vet en som var 15-16 när hon fick barn :) Hon är typ 4 år äldre än mig och tror att hon har 2 barn nu :) Och allt går bra ;)

Lycka till! :)

Tycker att #32 skrev mycket bra saker att tänka på.

# håller med att #32 skrev väldigt bra saker. Tycker du ska tänka på dig själv i det här fallet och gör ingenting som du kommer att ångra, det är lätt att bli påverkad av vad andra tycker. Jag blev gravid när jag var precis fyllda 18 och jag gjorde en abort vilket jag ångrar idag.Så tänk igenom riktigt noga vad som är bäst för dig !! Oav om man är 15-18-35 och saknar jobb / utbildning så är situationen desamma.

Hur är det idag, smile95?

 Min mamma var 16 år när hon fick reda på att hon var gravid, hon betämde sig tillsammans med min pappa att behålla, mig. De första åren bodde vi hemma hos min mormor och morfar, vilket jag idag är mycket tacksam för då jag har en såndan otroligt bra relation till min släkt som tappert ställde upp för min mamma och pappa. Idag har jag 3 syskon, vi bor i en stor villa och min pappa är egenföretager & mamma är assistent åt barn med problem i skolan.

Vad jag egentligen ville ha sagt är väll att det faktiskt kan funka att få barn i tidig ålder, man kan få bra utbildning & bra jobb.

Lycka till!

Gratulerar och jag önskar dig Lycka till!

Det är nog alltid svåret att berätta för föräldrarna. Köp typ tröjor som det står mormor och morfar på eller nått och bara ge dem :P

Om man får barn när man är 15 eller 35 är helt personligt…en 35 åring kan vara sämre än en ung förälder och tvärtom.

Hur går det? Skulle vara kul att veta! Kram och lycka till med bebben :)

/K

håller med #40 en 1barns mamma på 15 kan vara mycket bättre än en 1barns mamma på 30.

GRATTIS OCH LYCKA TILL!:D

Min kompis är idag bara 16 år och hon är 4barns mamma.hon fick sin första som 14åring dock bara några dagar innan hon blev 15.och för 8veckor sedan idag fick hon 3 till..men hon klarar sig bra med blöjjer och allt detta inne bär..hon har altid jobbat extra hos barnas morfar för att ha råd.. och detta ger henne det som behövs och barn bidrag och sådand det går till sparingar och sådant som de andra pengarna inte räcker till:) så som rengkläder och lite smått:)

#4 Oj! Trillingar?! Måste vara tuft när hon är så ung.. Hur gör hon med skolan?

#42 Jag håller med! Men en 7 åring kan oxå vara bättre mamma än en 30 åring. Eller hur?

Problemet är väl det, att är man 14,15 år är man ett barn. Och är man ett barn ska man inte ha barn. Bättre att vänta tills tiden är mer "rätt". Hur gärna man än vill kan man inte ta hand om barnet själv. Det blir föräldrarna som får göra det. & frågan är om det är rätt mott barnet om inte annat? Blir ju mer som ens syskon. Är man så ung måste man gå i skolan & kan inte vara hemma med något ett barn. 

Är väldigt oansvarigt att skaffa sig en massa barn man inte kan vara mamma till, tycker jag.

Moa-16: Vet du hur hennes liv ser ut just nu?

Man ska inte dra alla över en kant. Hon kanske är mycket mognare än dem flesta i hennes omgivning och dessutom ansvarsfull.

När jag var 15 år så var jag både mer mogen och ansvarsfull än dem andra i min ålder och jag har alltid umgåtts med personer som är äldre än mig.

Dock kan jag hålla med dig om att skolan är mycket viktig, men om hon pratar med syo så brukar det inte vara några problem att hoppa på där man avslutade det. Kanske hon kan studera hemma?

#45 Man har skolplikt i grundskolan. Och vill man bli nåt måste man gå gymnasiet. Man kan omöjligen studera hemma & få betyg i det som krävs. & då kommer man inte in på gymnasiet. Blir jätte mycket att ta igen sen.

Huvudansvaret ligger på föräldrarna om man skaffar barn när man själv är ett barn. Dvs, under 18 år.

Varför skulle hon omöjligt kunna studera hemifrån?

Det gjorde jag p.g.a min sjukdom och det gick hur galant som helst.

Jag kan inte lagaen om det men jag har svårt för att tro att morföräldrarna till barnet har ansvar. Dem har inget att säga till om när det gäller hennes barn.

#47 Jag menar att man omöjligen kan få betyg i alla ämnerna om man studerar hemifrån.

Och det säger väl sig själv att föräldrarna till 15 åringen har ansvar även för hennes barn tills hon är myndig? O.o  Om en 15 åring skaffar barn behöver hon antagligen hjälp av föräldrarna?

Dom flesta fortsätter nog gå i skolan. Och alla jag hört om låter föräldrarna ta det mesta ansvaret för barnet. Och det blir mer som ett syskon. Jag tror det är så i dom flesta fall. Bättre att vänta, iaf tills man är vuxen.

Det är klart att föräldrarna får hjälpa till, men det spelar väl ingen roll hur gammal man är? Hade hon varit 25, eller 35 så hade säkert föräldrarna hjälpt till en del ändå, för att nybliven mamma är svårt oavsett ålder.

Och precis som #47 har jag studerat hemifrån p.g.a sjukdom, så jag ser inte varför man skulle slösa bort sin chans till karriär bara för att man fått barn tidigt. I vissa länder får man barn vid 13-14 års ålder och de klarar det hur bra som helst - och de har inte samma tillgång till bidrag och hjälp heller.

#49 Du kan inte mena allvar? "spelar ingen roll hur gammal man är"? Är väl klart att det gör? Har man gått ur skolan, har man jobb, är man vuxen, kan man vara hemma med barnet, ja då ser väl den situasionen så mycket bättre ut än om man som 15 åring skaffar barn?

 Är man 15 år är man som sagt ett barn själv. Och jag tycker man ska vara det ett bra tag till innan man börjar bilda familj & allt vad det innebär. Man går i skolan & vet inte vad man vill göra i framtiden, hur det kommer se ut i ens liv om 2 år.

Så typiskt att du tar upp att i vissa länder skaffar dom barn när dom är 13,14 år. Och sen efter det skriver du att dom klarar det hur bra som hellst? Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta åt det påståendet.

Ja, absolut så kommer föräldrarna till att vara till stor hjälp för henne! Som nybliven mamma kan man behöva all hjälp man kan få. Men jag menade att ansvaret för barnet inte ligger i deras händer.

Situationen KANSKE hade sett bättre ut om några år (fast det vet man aldrig). Dock betyder det inte att hon inte hade klarat av att ta hand om sitt barn nu.

#51 Ja, visst alla nyblivna mammor behöver stöd. Men det är ju lite skillnad mellan en 15 åring som skaffar barn & en 25 åring. Det måste väl varje människa hålla med om? Och en 15 åring har inte råd med barnet. Går man i skolan, vilket jag tycker man ska göra, annars får man inget jobb. Har man inte tid med ett barn heller. Utan då blir det faktiskt föräldrarna som får ta det mesta av ansvaret för barnet.

Man bör med andra ord vänta med att skaffa barn tills man vet hur framtiden ser ut.

#52 Hört talas om sabbatsår? Jag är helt övertygad om att en mogen 15åring klarar av att vara mamma, men jag säger inte att det kommer bli lätt. Åldern spelar roll, visst, men det är inte alls säkert att en 30åring behöver vara bättre mamma än en 15åring. Du pratar som om barnet vore ett husdjur som är roligt i början men som man tröttnar på efter ett tag och dumpar på föräldrarna, men jag tror inte det funkar så när det gäller ett barn.

Som sagt så kan man studera hemifrån och ta hand om barnet samtidigt. Hon kommer antagligen få olika bidrag som kommer att göra att hon klarar sig. Pappan hjälper förhoppningsvis oxå till. Eftersom hon bor hemma så har hon ingen hyra m.m. Utan det blir bara utgifter till barnet.

När man väljer att skaffa barn är upp till var och en. Om hon väljer att behålla barnet eller göra abort…så har vi igentligen ingenting med det att göra….Nästa bäst att sluta diskutera detta så den stackars flickan inte blir helt förvirrad.

hon kommer ju vara "mammaledig"…och efter som hon är 16 så går hon i nian igen dåra när hon börjar efter som att hon fick ta sabbats år när hon va 15…eller hur det nu blev…Men ja Hon klarar sig iaf:)

#53 Och jag är övertygad om att en mogen 7 åring klarar av att vara mamma! Det handlar ju inte riktigt om att om det. Och som sagt jag tror även att en 7 åring kan vara bättre mamma än en 30 åring. Men jag tycker det är väldigt konstigt att resonera så. Jag tror faktiskt att 15 åringar vill göra annat i livet än att ta hand om barn. Även om det kanske inte känns så "jus då"

Jag tror det är många som tröttnar på den skrikande bebisen, dom vaknat nätterna & låter föräldrarna ta över, ja. Även för  40 åringen som haft 10 barn är det jobbigt. En 15 åring anser inte jag klara av att ha ansvar för ett människoliv, än.

Du får såklart tycka att en 15 åring är den perfekta föräldern. För det finns ju faktiskt barn som har 30 åringar till föräldrar som är sämre,osv.. Men jag tycker faktiskt man kan vänta några år tills man fått ihop livet & vet hur framtiden kommer se ut,ex.

JAg är 14 och jag längtar efter att få barn..jag vill ha det.Nu.hällst mend et går ju inte alltid…jag ÄLSKAR barn..jag älskar att ta hand om barn och allt vad det innebär:)

Alla ni, kan ni inte sluta bråka!? Nu är det som det är, och om hon har bestämt sig för att behålla barnet så är det upp till henne. Hon kan säkert bli en jättebra mamma. Visst, hon kanske inte "har fått ihop livet", men man kan studera hemma och på distans som sagt. Plus så kan man göra saker fast man har barn!

Om det är det hon vill, så låt henne göra det och sluta klampa ner på henne!

Lycka till och hoppas allt går BRA!
Kram/K

Nu vill vi veta hur det går :)

#58 Va? Det här är ett diskussionsforum. Det är ingen som bråkar? Eller klampar ner på "henne"(?) Jag disskuterar för övrigt inte TS, utan i allmänhet. Barn bör inte skaffa, tycker jag. Men alla får ju ha sina åsikter. Och frågar man på ett forum får man acceptera att folk svarar.

Moa-16:

Citerar dig.

"Man kan omöjligen studera hemma & få betyg i det som krävs. & då kommer man inte in på gymnasiet."

Vad konstigt att jag studerade hemifrån med något som kallas Sofia Distans i årskurs 8 och 9, fick betyg och kom in på gymnasiet. Ta reda på fakta innan du dömer.

Och jag tror alla här har förstått din åsikt att ett barn inte ska vara förälder åt ett barn, du behöver inte upprepa dig 500 gånger. Det förstör bara tråden. Respektera andras syn på saker & ting och lämna detta nu.

#60 Bra jobbat får jag säga då. Får inte är det lätt att plugga ihop alla betyg hemifrån & ja, det är rätt omöjligt att få ihop betyg för,ex idrotten hemifrån. Och man måste ha  speciella anledningar för att få plugga hemifrån i så ung ålder. Man har skolplikt i grundskolan.

Sen förstår jag inte varför du hoppar på mig? Jag har rätt att säga min åsikt om saken, & ifrågasätta andra. Alla får såklart tycka som dom vill, men jag får ifrågasätta åsikter jag tycker är helt tokiga. Vi är på ett forum. Och jag disskuterar. Ursäkta om det stör dig (:

#61 Ber dig ta detta via pm om du vill diskutera, med hänsyn till TS. Hennes fråga var hur hon skulle berätta sin graviditet för sina föräldrar, var vänlig förstå det.

Jag hoppar inte på dig, jag tycker bara att du ärligt talat förstör tråden och det är respektlöst mot TS.

Och återigen - nej det är absolut inte omöjligt att ta betyg i ALLA ämnen inkl idrott. Inga problem alls. Ta reda på fakta som sagt, innan du bestämt påstår något som i detta fall inte stämmer.

Sen ber jag dig igen - pma mig gärna om du vill fortsätta diskutera.

För huruvida man kan studera hemifrån elr inte, elr om det är rätt att en 15 åring blir mamma elr inte, är INTE vad tråden handlar om.

#62 Haha du är rolig du. Hänsyn till TS? Förstör jag tråden genom att disskutera? Frågar mig lite vad ett forum  är till för. Jag disskuterar sakligt. Tillslillnad från dig som börjar prata om något helt annat.

Ska man plugga alla ämnen hemifrån så har man knappast varken tid eller ork att ta hand om ett barn. Blir nog lite mycket. Sen tror jag inte att skolan går med på det. Kanske om man har något form av handikapp eller något som gör att man inte kan gå i skolan av någon anledning. Alla barn har rätt att gå i skolan & om barnet nu inte kan vara i skolan av någon anledning. Måste skolan lösa det på nåt sätt.

#63 Fast det du diskuterar om har ju egentligen inget med syftet av tråden och göra.

"Kanske om man har något form av handikapp eller något som gör att man inte kan gå i skolan av någon anledning" så du tycker inte att ett spädbarn hör till kategorin "anledning"? Dessutom lär man ju ta ett sabbatsår för att endast kunna ägna sig åt barnet, och sedan gå om den årskurs man gick i. Man är mammaledig ett år och efter det är barnet tillräckligt stort för att gå på dagis, vilket ger en flera timmar om dagen att plugga. Vad är det för skillnad i det här fallet på att plugga och jobba egentligen? Orkar man jobba, som de flesta småbarnsmammor gör, så orkar man plugga också.

#64 Jag svara #62, då hon tog upp det. Men visst har det med tråden att göra. Jo, det är en anledning men jag tror inte att en 15 åring får hoppa av skolan & plugga hemma av den anledningen. 

Och 15 åringen lär inte vara hemma själv med bebisen. Utan ena föräldern kommer förmodligen hjälpa till. Småbarnsmammor jobbar inte hemifrån när dom har bebisar. Och det är lite skilland mellan att vara 15 & 30 år. Det förstår du, tror jag (:

#65 Varför skulle man inte få det? Som kvinna har man rätt till mammaledigt oavsätt ålder, och jag har själv varit i en liknande situation. På elevvårdskonferensen vi hade tyckte de (rektor, kurator, mentor m.m) att jag skulle ta ett års ledighet för att bli frisk och sedan gå om årskursen.

Varför skulle inte femtonåringen kunna vara själv med barnet? Hon kan skaffa lägenhet under föräldrarnas namn, det är det många unga föräldrar som gör.

Om du kollar på http://mammamarlie93.blogg.se/ ser du en tjej som blev med barn vid 13 års ålder och tog ledigt från skolan.

Jag tror att allt går att lösa med den rätta viljan, för om man har viljan kan man kämpa.

#66 Men nu är kvinnan, ett barn. Och du kan ju inte kalla det en liknade situation? Du var ju sjuk? =kunde inte gå i skolan? Sen tror jag dom flesta föräldrar vill att barnet ska gå i skolan & inte vara hemma med en bebis vid 15 års ålder eller yngre..

Visst kan man ha egen lägenhet. Men vet i tusan om det är många unga föräldrar har det. Har du  statistik på det? Ett barn behöver sina föräldrar. & ja, man är ett barn om man är 15 år.

Varför ha så bråttom? Flytta hemifrån, skaffa barn,hoppa av skolan, redan som 13,15 åring? Finns faktiskt tid att skaffa barn senare i livet. Då tiden & livet är mer rätt & man vet hur framtiden ser ut. Och det är ju bra om man känner att pappan är någon man vill leva ihop med ett bra tag framåt..

#67 Om det nu är som du säger hoppas/tror jag att någon av hennes föräldrar var hemma med bebis & hjälpte till. Om hon bara var 13 år. Det är ett stort ansvar att ta hand om ett barn..

#69 tror du att alla unga mammor planerade barn eller ? iså fall har du fel…:S

#70 Vad får dig att tro det? Det går ju som tur är att göra abort om det skulle vara så. Tror faktiskt inte att det finns någon 13,17 åring som planerar barn. Tyvärr får jag nästan säga, då jag verkligen tycker det är någon man bör planera & fundera länge över!

moa-16 jag tyckte att det lät som det bara

#69 Det spelar ingen roll att kvinnan är ett barn, hon är även en mamma och en mamma har rätt till ledigt! Som sagt, ingen ska HOPPA AV skolan, utan bara ta ett SABBATSÅR. Ett sabbatsår är när man hoppar över ett år i skolan, för att sedan gå tillbaka där man slutade, och det kan man göra om man är med barn.

Jag har ingen statistik på det, jag har inte ens gett dig några siffror, jag sa många eftersom om man kollar på ex. unga mödrar så har alla där egen lägenhet, och alla tonåriga jag vet omkring mig har också det. Slutsats: många har egen lägenhet av dem.

Det handlar inte om att stressa in i någon slags vuxenvärld, det handlar om att göra det bästa av en situation. Om man ska ta ett beslut och alla alternativ är dåliga så tar man det minst dåliga, eller hur? Det finns de som får psykiska men för livet av abort och då ska man inte tvinga dem att göra det. Är man tillräckligt stor för att bli med barn, är man inte längre själv ett barn. Även om man är det juridiskt.

Observera att jag absolut inte är motståndare till fri abort. Men fri abort betyder väl att den ska vara fri?

#73 Man missar massor på ett år.. Programet unga mödrar är väl från danmark? Alla tonåringar runt omkring dig? Det tror jag faktiskt inte på. Även om man vill är det är inte gratis..

Psykiska men för livet? Det kan inte vara så många som får. Men visst vill man inte så ska man ju inte behöva. Men man får inte vara självisk, då det faktiskt handlar om att ta ansvar för ett människoliv.

#75 Ja men låt säga att mamman i fråga ska börja nian när hon föder, då väntar hon alltså ett år och börjar SEDAN nian, så har hon inte missat ett dugg. Ja men det är inte bara danskar med. Och jag menar inte alla tonåringar utan alla tonåriga mödrar runt omkring mig, jag känner dem förstås inte, men följer dem på ett eller annat sätt.

"Inte många som får"?! Det är många som får det! Tänk på att vissa anser att de har mördat sitt eget barn, hur bra mår man med den tanken? Jag snubblade över en blogg för ett tag sedan, om en som gjort abort. Hon skrev att hon grät varje år just det datumet barnet skulle födas. Och tänkte hela - verkligen hela - tiden på hur det hade varit om hon inte "mördat" det. På vilket sätt tror du barnet kommer lida? TS och pappan tänker ju flytta ihop. Barnet blir inte pappalöst. När barnet är tillräckligt stort för att förstå och värdera kommer förhoppningsvis båda föräldrarna ha en hyfsad lön. Mina föräldrar var ganska "gamla" när de fick mig, så de har aldrig haft den där energin att leka, vilket jag har saknat. En mamma i slutet av tonåren kommer ha minst lika mycket energi som barnet.

#76 Ja, men du är hon ju ändå ett helt år efter. & det blir väldigt mycket då. Svårt att få tid för barnet när man ska utbilda sig. Och nej i unga mödrar har jag inte sett några svenskar.

Och så jäkla vanligt är det inte att 13,17 åringar skaffar barn. Så du kan inte veta så jätte många. Jag har iaf svårt att tro att barnen skaffar egna lägenheter när dom får barn. Dom lär behöva en del hjälp från föräldrarna om inte annat.

Hur vet du det? bara för att du läst en blogg om en tjej som har ångest över det? Jag säger inte att man ska tvinga någon till abort. Men man bör kunna ta hand om barnet. & vilja ha det, & inte ha kvar det bara för att det känns som man mördar någon. Det gör man ju verkligen inte. Är lixom ingen människa, än. Om dom inte haft energin att leka måste dom ha varit sådär 60,70 år när dom fick dig?

Jag pratar inte om just TS. Utan tonåringar i allmänhet. Bättre att vänta tills man åtminstonde är myndig.

#77 Visst, men jag tror ändå att det går ganska snabbt att komma in i skolarbetet igen.

Nej, jag har inte sagt det heller.

Det där var ett extremfall, men det är väldigt vanligt med skuldkänslor, sorg och känslor av att ha förlorat något. Det ser du på varenda sida om abort. En femtonåring BÖR inte skaffa barn, men är "olyckan" redan skedd så GÅR det, och det kan bli bra. Fast de tänker inte så, inte de jag stött på, de anser att oavsätt om det är ett foster eller ett embryo eller en liten cellklump så är det ett barn. Och nej, de var inte 60-70, de var ca 35. Mina kompisars föräldrar var i slutet på 20 och de hade mycket mer energi att leka.

Jag säger inte att det är bra att skaffa barn som tonåring. Jag håller med om att man ska ha jobb, sambo, åldern inne men råkar man bli gravid som tonåring är det inte jordens undergång.

Alltså, nu tycker jag att den här tråden går ut ur fokus. Moa, du har sagt vad du tycker, och alla har läst det.
Jag vet inte vad alla tycker, de kanske tycker om att liksom "bråka" om en sak som ni tydligen tycker olika om, men det är rätt störande att läsa en tråd och se sånt där, när i alla fall jag bara vill se hur hon mår nu.

Men det är vad jag tycker. Visst, tyck vad du vill, vi har hört det, och nu är det sagt. Snälla, fortsätt inte den här urlöjliga konversationen!

Alla har en egen åsikt säkert, men när det bara börjar bli tjat så låter det ganska elakt just i denna tråd. Tyvärr.

Jag vill se hur det går med bebisen, om hon nu har behållit det!

/K

ja förlåt…jag skäms!

hur är det med dig smile95:)

Kom ihåg att hålla god ton till varandra. Jag tycker ni alla har bra åsikter.

#78 Jag tycker heller inte att jorden går under varke för barnet eller 15 åringen. Sen kan du inte tala för alla. Visst det finns dom som tycker det är jätte jobbigt med abort men långt ifrån alla. Att man behåller barnet man egentligen inte vill ha för att man har fått för sig att det är ett "barn" som känner saker i magen, är fel. Och ingen bra början. Det är ett stort steg att skaffa barn & bör vara genom tänkt. & om dina föräldrar inte hade energi till att leka när dom var 35 år, kanske det inte var det att dom inte orka?

#79 Där var du igen ja. Som sagt vi är på ett diskussionsforum. Jag ser en disskusion med olika åsikter. "bråkar"(?) Du behöver ju inte läsa om du stör dig på något i den. Själv tycker jag det är ganska intressant.

#80 Det var ett bra tag sen hon logga in sist. Så hon lär inte läsa tråden..

Tur för henne att hon slipper se vad som skrivits i tråden eftersom den har spårat ut totalt.

En del personer borde få en varning. Suck..

#83 Vad är det som är så illa i tråden? Spårat ur totalt? Eller menar du att bara just dina åsikter välkommna? Som sagt du är på ett diskussionsforum. Vad gör vi här? (:

#83 Jag håller med dig helt…

Jag hoppas att mitt förlåt godtags

#86 Varför sa du förlåt? O_o

Höhö 13 år och gravid, då får man ju inte ens enligt lag ha sex  Ung mamma är inte så farligt, det handlar om personen som blir mamma faktiskt :)

#67 Kollade på bloggen lite, väldigt söt liten flicka hon har!

efter som jag var med i det lilla bråket…Käner mig dum som förstör en tråd?:(

#89 Det var inget bråk. Du fråga mig en sak bara? Som sagt är vi på ett diskussionsforum. Det är helt okej att ifrågasätta & diskutera. Annars blir det inte mycket till forum om alla har samma åsikter & hålla med varandra hela tiden. Skulle nog bli ganska tråkigt.

Moa-16:

Javisst är detta ett diskussionsforum, ja! Men här diskuterar vi det som står i #0 dvs hur TS ska berätta för sina föräldrar om sin graviditet. Jag kan inte alls se många inlägg som hjälper TS det minsta, och det kanske är därför hon inte längre tittar in tråden längre (?)

Hur skulle alla trådar på iFokus se ut om alla trådar handlade om något helt annat än det skrivs om i ursprungsinlägget?

Du har upprepat samma sak på tok för många gånger, vi alla vet vad du tycker nu, ge dig, det leder inge vart annat än att tråden spårar ur!

Kan inte förstå att ingen medarbetare/sajtvärd gör något åt denna tråd.

Nu låser jag denna tråd pga tjafs.

Säg gärna din mening, men håll god ton.