Skolångest
Min tonåring har skolångest. Skolan börjar i morgon & eftersom hon får gliringar för klädstil & annat förstår jag om det känns jobbigt. Speciellt är det en kille i klassen som förvisso trackar alla, som hon har ångest inför att möta. Jag har pratat med lärarna om detta men tycker att dom reagerar lite lamt. Vad gör jag nu???
så var de för mig också de va en kille i skolan som va jättesnäll mot alla utom mig, men jag bet ihop och undvek honom
Säkert många som har skolångest idag. Usch, vad jobbigt det blir!
Hur som, jag tycker du ska försöka prata med lärarna igen(?) Så ska hon inte behöva ha det. Det ska inte behövs men du kanske måste tjata lite för att det ska tas på allvar? Förklara hur dåligt hur mår av detta? Och om det inte blir bättre kanske det vore en lösning om hon fick byta skola? Även om det inte är hon som gör fel. Men om hon inte trivs blir ju skolan jobbigar än vad den ska behöva vara.
#1 Men det är inget man ska acceptera eller finna sig i.
#2 nej jag vet men han sket verkligen i vad jag gjorde fast iofs så pallade jag inet mer så tog tag i honom och sa till honom at sluta, inte för att de hjälpte eller så :s
#4 pratade med skolsköterskan om de och lite grann med min pappa och min klasslärare

Jag själv börjar nian imorgon, får panik av tanken. Men det som kommer få mig gå till det hemska stället varje dag är att för varje dag blir det en dag närmare slutet - Varje dag blir ju en dag närmare att få sluta skolan, för mig hela grundskolan.
Skolan är det värsta stället jag vet, inga vänner, dåliga betyg.
En katt låter dig sova i sängen. Ute på kanten.
#6 nepp, inte ett dugg :/
tillbaka till ämnet :P vilken klass går hon i? håller med #2 det kanske är bättre om hon får byta skola. att prata med lärare hjälper inte, de elaka personerna ändrar sig inte för det.

Jösses vilken svår fråga…
Jag led konstant i skolan av samma orsak. Lärarna tog aldrig tag i något. Någonsin. Så jag förstår helt att de reagerar lamt. Jag hade t.o.m. en lärare som sa, "Den pojken är elak mot alla inte bara mot er dotter," och tyckte att det därför var okej. Det var ju inte mobbing då.
De lösningar som jag fann var att bli vän med mobbarna, att min förälder blev vän med mobbarna eller metodtyp två, jag slog ner eller förälder hotade att slå ner mobbarna. Detta med de obotliga fallen
Jag föreslår alltså absolut inte att du ska slå ner eller hota att slå ner nån. Det jag ville påvisa är att det enda som verkat fungera enligt min erfarenhet är att själv kontakta eleven eller elevens föräldrar.
Försök se vilka elever som triggar igång de andra med gliringar mot din dotter, bl.a den pojke som du sa var värst, och prata själv med dem och deras föräldrar.
Resonera, fråga varför, försök hitta en lösning. Framför allt, om du gör detta så var öppen, glad och inte anklagande och aggressiv på något sätt. Var en rolig vuxen som visar att även "fienden" kan ha förtroende för dig. Min mamma fick över hela den ökända mobbarklassen på sin sida med sån taktik.
Visst, tonåringar är busiga, tjuriga och hormonstyrda små kräk (jag inräknad) men lite vett brukar de ha. ;)