![[Koppsal]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
han försvann
Jag är väldigt ledsen just nu. jag kan inte rada upp de bästa sakerna i mitt liv. för det aldrig varit sånna bra saker. Inga saker som ändrar mig känslomässigt om ni förstår?
Min allra bästa kompis lämnade mig i sommras. allting tog bara slut. Vi hade känt varann i 11 år. vi träffades i en lekpark när jag vara 3 och han var 4. De tvar då också alla problem blev synliga för mig i min familj. Han har häng tmed hela tiden, han vet vad som hände och allting. Vi gick till samma skola från 1:an till 4:an. Han var vungen att buta för ah nble vmisshandlad av några i hans klass antagligen för att han 'lekte' med en tjej. Detta, tror jag, gjorde honom osäker i nästa skola han kom till. han vågade inte säga något han bara hängde med i strömmen. Vi började växa ifrån varandra men vi fortsatte att vara ibland. Men på något sätt känns det som att det var mitt fel att det tog slut, att han försvann.
När jag slutade 7:an så hade vi itne snackat på ett år eftersom jag flyttade en bit ifrån men fortfarande i samma lilla stad. Det blev 10 min med buss mellan oss. Jag tog kontakt och han var en helt annan person. Han hade bytt stil och festade hela tiden. Jag märkte att han int emådde så bra. jag råkade prata med en av hans kompisar på facebook och fick reda på att de inte visste någonting om mig. Han skämdes över mig. Han var rädd. (tror jag). Han började bli elak mot mig. han började väl bli mobbad igen bara för att hon fick reda på att jag fanns. jag såg inte ut som dem.
Han kom med förslaget med att jag skulle ändra stil. Eftersom jag verkligen älskade musiken "som hörde till" valde jag att pröva. Jag visste inte då vad han ville men jag tror jag vet nu. Iallafall är det över nu. Han pratar int emed mig längre nu och egentligen förstår jag itne vad som hände. Jag är så ledsen för vi hade vekrligen skit kul tillsammans. allt jag har kvar av honom nu är musiken och stilen och jag tänke ritne ge upp de tän. jag är inte redo. För kanske någon dag kommer han säga förlåt :(
Men jag vet inte vad jag ska göra bara ..
Mitt tips är, om jag ska vara ärlig, skit i honom & gå vidare! Han låter inte som någon riktig vän. Om han var det skulle han acceptera dig som du var & inte försöka ändra på dig!
Människor förändras,tyvärr. Kompisar som man haft sen 3:an är riktiga idioter idag., Sånt är livet. Sorgligt men sant..
Jag försöker men det går inte så bra. jag drömmer om han nästan varje dag + att jag hittar massa foton på oss när vi var små överallt. jag vill inte städa mitt rum längre. Jag är rädd för vad jag ska hitta. Vi va rju bästa vänner, bästa bästa. Tack vare han är jag stark nog för att klara av alla dumma människor. Men nu måste jag klara av att kasta allt i apperskorgen och jag vet inte om jag är redo för det nu.
Mamma sa också det. Folk förändras. men jag tror inte på det. Jag tror bara att folk visar upp andra sidor. Sidor som de inte visat förut. Jag tor att det är en slags grej som alla gör. man anpassar sig.
men aah, jag hoppas jag kan släppa det någon gång.
Ibland är det tyvärr så att människor utvecklas åt olika håll. Det du kan göra är att söka kontakt igen, men om du inte får ngn respons får du nog acceptera det o vårda dina minnen av det roliga ni att tillsammans.
#3 aah.
#4 Men han har fortfarande samma vänner nu. det skulle nog inte göra någon skillnad egentligen nu som då. skulle han verkligen vilja skulle väl han kontakta mig.?
#6 aha hahaha xD
gå hem till honom och säg att du behöver prata. säg precis vad du tycker till honom. Kan han inte ta den smällen, så lämna honom och gå vidare. det viktigaste är att aldrig förlåta för snabbt eller gråta så att han ser det.
Mvh
Mig
#8 problemet är att jag har ingen aning om han har flyttat + när han är hemma och så.. "/
#9 vill man ha tillbaka sin kompis ska man vara envis. besök flera gånger och fråga efter honom. bor han inte där är det alltid någon annan som vet.
Mvh
Mig
#10 hm aa du. Så envis är jag inte. Jag har hållt på flera gånger nu. han vill väl inte så jag får väl hitta nya bästisar.
jag var kompis med e tjej i 4 år och vi var verkligen bästa kompisar men sedan så bröt hon bara kontakten helt oväntat och jag frågade henne varför. hon sa att hon inte orkade med mitt "perfekta liv" och hon kände att hon "var tvungen att vara lika duktig och stark" person som jag. jag förstår inte varför, för att all är ju olika och för mig fick hon vara precis som hon var, men men… en sak är säker jag vill inte ha henne som vän igen.
jag klarar mig bra själv, men visst, ibland så känns det som att man saknar någon att dela livet med…
Starta ny diskussion
