ännu en text jag skrivit. komme rinte ihåg när men hittade den när jag letade ignom en mapp med massa texter. jag vet inte riktigt vad jag ska kalla dem så jag säger att de är texter bara.

Jag kan inte se mig själv stå där. Jag kan inte. Det bara går inte. Jag kan inte andas. Allting stannar upp. Jag hostar kraftigt och det känns som om jag ska spy upp allt jag har inom mig. Det som försöker gräva sig ut. Det som inte ska vara där. Men jag ser ingenting. Det är tomt. Det finns inget. Det sitter kvar. Inom mig.

Ett desperat försök att göra någonting åt det. Skrik utav helvete Gräv ut det själv. Gör vad som behövs. Gör allt.

Jag skrattar. Jag skrattar så mycket att jag får ont i magen. Men skrattet övergår till en kraftig hosta,. Det är på väg upp. Jag väntar. Jag vill att det ska komma ut. Jag vill inte leva så här. Jag springer allt vad jag har. Men det räcker inte till. Jag når inte längre än till spegeln. Jag ser min spegelbild och undrar hur fan kan någon gilla det där. En spegel speglar inte bara utsidan utan den visar också vad som döljer sig under ytan. Att säga vad jag ser är som att bekänna alla synder jag gjort i mitt liv. Det skulle inte gå. Låt mig vara. Jag vill bort.