Det låter jättejobbigt Hon ska absolut inte ta av dina sparade pengar! dålig stil av henne att göra så! Visserligen förvaltar hon över dig och dina pengar tills du är 18 år, men ändå.

Du säger att din pappa missbrukar? Har din mamma också något missbruksproblem? Du borde kunna få stöd och hjälp någonstans ifrån och inte behöva stå ut med deras destruktivitet. Det skadar ju dig som person och din framtid tyvärr.

Hur vill du helst bli tröstad? Det är ju viktigt att prata. Men kanske du kan prova skriva av dig? Det kanske går lättare?

Många kramisar från mig!

Jag hjalper med glade min familj med mina sparpengar! Om de fragar inte bara tar bakom ryggen fran mitt konto nar jag sitter och spar i princip alla kronor jag far ihop. Det ar bara dalig stil enligt mig.

Min pappa missbrukar allt fran drager, alkohol till mat m.m. och min mamma ar bara beroende av datorspel och forovrigt ar hon valdigt depprimerad aven om hon har det bra. Tror hon har nagon sorts deppresiv sjukdom. Jag har haft kontakt med SOC och familjeterapi grupper m.m. men nu orkar jag inte kampa langre for det sa jag far helt enkelt sta ut i nagra manader till sen kan jag flytta sjalv.

Jag vill helt enkelt ha nagon som forstar mig da jag har vart med om massor i mitt liv som jag vill prata om men kan ej med vem som helst. Att hjalpa andra hjalper mig sjalv valdigt mycket faktist! Jag tycker inte om att skriva oppet om mitt liv men att skriva gar klart mycket lattare!

Har för mig att du var över 18? Hon har ingen rätt att röra dina pengar om du är det.

Jag fyller 18 om nagon manad tyvarr.

#4 Jaha :(

Jag AVSKYR hur min familj ar. De tycker att de kan bete sig precis hur dom vill och sen nar de kommer tillbaka ar allt som vanligt men jag har inte glomt bart alla de saker som de gjort innan och jag kan inte forlata pa en sekund och sedan spela med som om ingenting hant jag har gjort det hela mitt liv och jag kan helt enkelt inte det langre, sa fungerar inte jag.

Det ar som pa varje julafton det blir alltid tjaffs och brak och de ar aldrig nojda tills hela familjen har stangt in sig pa sitt rum och sitter och grater sen nar maten ar framme ska alla spela lyckliga och ingenting har hant! och sen far man julklapparna vi har lart oss att inte bli glada for dom da en i familjen kommer ta tillbaka dom pa kvallen bara for nagon barnslig anledning. Men julklappar ar en present, en gava inte ett papper pa att man saljer sin sjal till nagon. Jag hatar Jul.

Och vid julbordet far jag alltid i alla fall tva tallrikar med mat kastad pa mig bitvis da min bror som ar 3 ar aldre an mig klarar inte av att se mig glad. Ena gangen skar han upp handen pa mig och andra gangen forsoker han bryta ryggen pa mig TVA ganger. Visst jag over reagerar over min bror men han ar aldre och vet att knivar ar vassa, och att man inte dunkar ner sin lillasyster i ett stengolv for skojskull. Skulle jag gjort det mot honom hade han fortfarande levt pa det an idag, jag blir bara pamind da jag fortfarande har kvar arr och smarta i vissa kropsdelar. Och allt detta tjaffs nar julklapparna oppnas.Jag far mer paket an mina broder, alltid men vad fick jag? barbie dockor och barbie klader? medans de fick ny hockey utrustning for flera tusenlappar och nya sterioanllaggningar och mycket mer men de forstar inte att jag fick mer packet av mindre och billiga saker medans de fick stora och dyra saker precis som de onskade sig.

Det ar precis samma sak nar de bodde hemma vid middagstid. Jag kan inte ata yoghurt,filmjolk eller senap har svart far graddfil ocksa och agg av dessa saker kraks jag i TIMMAR det gor min farfar,pappa och i princip alla i hans slakt och jag har gjort det sedan jag var ett spadbarn. Vissa saker tycker jag helt enkelt inte om som pulvermos och lovbiff det gor mig acklad pa nagot satt sa istallet for att tjaffsa om att jag vill inte ata det gor jag min egen mat da de andra tycker om det och inte jag men under middagen borjar brorsorna tjaffsa om att jag far special mat men inte dom! jag forklarar for dom att om du vill ha special mat, gor den sjalv men de kan dom ju inte utan mamma ska gora den och de fortsatter att tjaffsa och forstar inte att jag har gjort den sjalv, om de gor sin mat sjalv far de ocksa special mat! Min bror Ricky alskade som yngre att halla fast mig och satta yoghurt under nasan pa mig tills jag borjade krakas inte kunde jag komma loss heller da jag, en otranad TJEJ som ar 3 ar yngre och min bror ar en valtranad hockeyspelare och kille som ar aldre. Alltid drog han mig i haret, kastade mat pa mig, skot mig med softairguns lurade mig, forstorde mina leksaker och gjorde illa mig. Jag mins nar vi var pa en O i vattnet med baten med hela familjen, han sa till mig att komma och kolla vad haftigt sen knuffade han ner mig bland sma klippor, jag fick skall for att jag ar sa klumpig och min bror satt och ljog som han alltid gjort, fejkat tarar i ognen och ljugit.

Nyar tycker jag sa synd om varan aldsta hund, jag sitter alltid inne och haller han sallskap da han ar sa otroligt overdrivet radd for smallare. Han kryper under trappor, pa skohyllor och allt han pissar sonder hela hemmet ocksa och bara skriker och skakar men om jag sitter dar sa ligger han oftast med huvudet pa mig och sover.

Min familj har blivit hotade till doden sa manga ganger att jag inte kan rakna dem langre.

Nar jag var liten kom det ett gang och slog min far sonder och samman, de skulle doda hela familjen. Polisen gav oss bara svaret att: De vill inte ha med dom att gora. Nar vi ringde och bad om hjalp. Jag har fortrangt det mesta av min barndom men detta kommer jag ihag. Och hur min far sag ut efter det hela. Detta var pga en kompis till honom, till min pappa som skulle behova betala da hans kompis ej kunde eller do. Far vagrade betala men det loste sig da vi har vissa kontakter som tur ar. Efter ett tel.samtal var allt lost och vi fick ett samtal dar de bad om ursakt.

Nar jag var lite aldre, da hade min fars arabiska kompis blivit galen och skulle valdta och doda hela familjen ihop med sin slakt om han inte fick som han ville. Det slutade med att nar de stod i en bil utanfor och vantade gick min far ut med ett baseboll tra i jarn och slog in deras bilfonster i frukostbordet och sa att de aldrig mer ska komma hit igen. Innan dess hade samma kille som satt i bilen hoppat framfor min farsbil med ett jarnror.

Denna kille lostades att han hade brytit nacken m.m men nar vi traffade honom privat var han fullt frisk utan bandage och gips. Efter en husransakan akte min far in i haktet sen fangelse i ett par manader, men endast for att han hade ett vapen i bakfickan, olagligt. Jag var dar, da jag var hemma fran skolan. Jag stod i koket vid skarbradan och skulle skara upp en gurka. Min mamma fick komma hem och vi alla var forfoljda av bade poliser och inte sa snalla manniskor. Nar polisen kom hade hela omradet vart omringat av poliser. de lag pa taket och var startberadda pa att min far skulle gora fel rorelse sa de kunde skjuta. Det var 7 stora polisvanar som far proppade med folk och nagra vanliga polisbilar. Aven en helekopter som snurrade runt huset hogt uppe i luften.

Polisen hade fatt som rykte att min far var en valdigt hogt upsatt kriminell person vilket inte ar sant. An idag, efter 5-10 ar har vi fortfarande poliser som iaktar oss. Vi har ingenting att dolja, det vet jag. Alla fall sprang min fars arabiska kompis och hans slakt runt huset mitt i natterna och skrek om att de skulle valdta oss om och om igen och sedan doda oss. De foljde efter oss vart vi an gick och polisen gjorde ingenting dar heller, de kan inte gora nagonting tills nagonting hander. men nar det hander ar det forsent.

Senast for en manad sedan var vi mordhotade igen, av ett annat gang, det  var min aldsta bror som blev blast pa pengar, efter att han har muppat sig mot dom och forklarat att de kan suga hans kuk och droppe ngick nar de fick reda pa att han har samlag med deras flickvan. Det kom 7 killar som slog min bror sonder, brot nagra revben och allt detdar. min far fick ett tel.samtal om att om inte han betalar for sin son kommer hans familj (VI) fa betala. (med vara liv). om man betalar dessa manniskor en gang, kommer man fa gora det for resten av livet. I alla fall loste det sig. om inte, om dom hade kommit hit hade jag fatt ringa min fars och mors barndoms kompis. han hade tagithand om det sa jag kande mig saker men jag har lart mig efter allt som hant att alltid kolla mig over axeln nar jag ar ute och gar. alltid vara beradd pa att nagonting kan handa. Jag ar inte ens radd att do. Den dagen min far dor kommer vi fa problem, jag kommer fa problem. Det ar mycket pengar vi kommer fa och dessa pengar kommer andra manniskor villa ha och polisens svar ar ju bara att de vill inte beblanda sig med dessa mannsikor.

Jag hatar mina foraldrar for allt jag vart med om, jag har inte valt det sjalv, de har valt det for mig. Jag kan inte valja att inte leva i detta.

Min mamma sager alltid att som man baddar far man ligga.

Men forklarar for henne att ja, men barnen ligger som foraldrarna har baddat. Och sa ar det…

Det har hant sa mycket, otroligt mycket mer under mitt liv som jag inte vill prata oppet om, som jag inte vill prata om alls, men det ar en vanlig vardag for mig i nulaget. Jag har lart mig att leva sa.

Och under alla dessa ar har alla tyckt synd om min mamma och mina broder men jag da? Nej jag ar sa liten att jag inte forstar vad som hander. PRECIS. Man ar mer radd nar man inte forstar men vet vad som kan handa an nar man vet. Jag forstod, hela tiden. De sager de an idag, att jag forstar inte sa det ar inte synd om mig.

Nu kommer folk opponera sig m.m sa jag vill att detta ska bli raderat i sinnomtid men nu har jag i alla fall skrivit av mig pyttelite i alla fall. och det kanns battre.

Du kanske borde överväga fosterfamilj? Även om du kanske inte vill lämna din familj i sticket är det inte rätt att du bor där och det skadar dig psykiskt.

Jag har funderat pa det men jag ar snart 18 och da kan jag skapa min egen familj och det ar ratt svart att hitta en fosterfamilj som tar emot bade mig och alla mina husdjur m.m. Men som sagt, snart aqr jag myndig och da skoter jag mig sjalv.

Visst skadar detta mig psyksikt, sjalvklart men man lar sig leva i det varesig man vill det ellr ej.