Jag känner verkligen en stor press på mig just nu. Efter att jag talat med min mamma och hört hennes lögner hon nekar allt även det som finns skrivet,inspelat och vad andra har hört så henne orkar jag verkligen inte med.

Tar jag en borste från badrummet och lämnar den i köket blir det ett onödigt tjaffs men om hon gör det samma ska ingen bry sig. Hon förklarar för mig att jag ska sluta prata med min pappa och att jag ska sluta ljuga för honon, jag ljuger inte jag talar sanning och när jag förklarar det för henne om diverse saker då säger hon till mig att ljuga för honom. Men jag är ju en lögnare enligt henne så hur kan hon säga till mig att ljuga istället för att tala sannng?

Hon förstår inte att lika väl som jag aldrig skulle ljuga för henne ljuger jag inte för min egen pappa hur illa han än har sårat och gjort illa mig försöker han vara där nu på sitt sett vilket jag uppskattar otroligt då han visar att han är där nu i alla fall medans min mor fortsätter att skrika om allt från att hon hatar min pappa och hur hon vill att jag ska flytta till min pappa. När jag säger att jag kan flytta om det är det hon vill förklarar hon att jag är en löjlig barnunge som ska besöka en psykolog.

Min pappa har både rätt och fel i det han vill, han vill flytta till Turkiet så fort hans 13 åriga hund har gått bort och då får jag och min bror ta över diverse saker som företagstomter,hus och mycket mer vilket jag inte känner mig redo för visst kanske jag gör det när jag är 18 år gammal men det tror jag inte. Jag måste flytta ut när jag är 18 då min far är väldigt mån om att vi ska växa upp och inte sitta kvar i "livmodern" hela livet vilket jag uppskattar men för mig är det lite väl mycket press att bli vuxen,egenföretagare,eget boende och mycket,mycket mer dagen jag fyller 18. Jag ska försöka prata med honom om detta men det kommer inte gå speciellt bra.

Jag känner mig bara otroligt stressad för framtiden - jag hatar stress,press och förändringar.