![[Hhannah]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vill inte vara ensam :(
Jag har tappat allt. Förlorat allt. Mina vänner, självförtroendet/självkänslan, livsglädjen/livslusten, ork, hopp, vilja, allt. Jag är otroligt olycklig, hatar mig själv, hatar livet o tkr de är så satans meningslöst så de är inte sant.
Jag känner mig så jävla ensam. Förut hade jag jätte många vänner. Nu har jag en.. O henne träffar jag aldrig, tyvärr. Saknar verkligen vissa personer. Men dom är för upptagnar för mig, eller så vill dom helt enkelt inte vara med mig längre. Men dom personerna va verkligen bra vänner… Innan jag träffade dom hade jag jätte dåligt självförtroende. När jag umgicks med dom fick dom mig att må bra. Dom sa jag va söt osv. Efter några månader tillsammans hade dom stärkt mitt självförtroende och jag trodde inget kunde krossa mig. Men jag hade fel… När jag började en annan skola, tänker inte säga vilken, så sjönk mitt självförtroende så enormt. Jag kom dit med jättebra självförtroende o hoppade av med ingenting.
Livet suger verkligen hårt ibland. Jag vet en, hon ha inte heller några vänner. Hon är alltid hemma & ingen kontakt med någon typ. Och jag brukade säga till henne "Jag förstår inte hur du klara dig utan vänner. De är ju de bästa som finns" Och idag, sitter jag där utan vänner och mår sjukt dåligt av det. Önska man kunde ta tillbaka allt. Göra om allt. Börja om helt o hållet. Men de går inte hur mycket jag än gråter, önskar, drömmer, hoppas.. De kommer aldrig att hända.
Förstår inte vad som gick fel? Visst, vi började på gymnasiet, hade bra kontakt i början o gled ifrån varandra efter ett tag. Ändå ha jag försökt samla ihop alla, men dom svara inte utan bara ignoera det. Eller, ja, en svarade och sa att hon va upptagen med läxor och inte hade tid. Då sa jag att hon kunde säga till när hon hade tid men hon sa då bara "ja vi få se :)". Ye, right.
… baah, vene va jag ska ta mig till! Förlåt för allt klag o skit, men kändes skönt att få skriva av sig lite! :))
Jag blir så ledsen när jag läser det här :( Det är så orättvis att vissa människor ska behöva stå ensamma. Så dåligt som du beskriver att du mår, tror inte ens jag kan förstå hur jobbigt det kan vara. :/
En grej jag tänk på med är det där med vänner. Precis som du sa att du hade många kompisar förut men att de bara försvann. Är det inte sorligt :( har själv varit med om det. Det är vääldigt jobbigt när det händer! när personer bara förvinner från ens liv och inte 'har tid' eller så. ovavsätt vad, att ens kompis försvinner längre och längre bort. Sen då är man ensam då? Dom där kompisarna man hade vart tog dom vägen? Eller var de verkligen kompisar…
vet, det kanske inte var till mycket hjälp precis.
Skriv mycket, försök att sätta ord på dina känslor. Det kan kännas mycket bättre för dig själv om du får ut allt i ord :)
Du är inte ensam. Vi är ensamma tillsammans.
Usch förstår hur du känner. Har själv varit där i tonåren.
Men ge inte upp för alla negativa tankar och känslor. Det blir bättre, så håll ut. Försök göra det bästa av situationen, så att du åtminstone känner att du gör något och har kul ändå.
Stor kram
#1. Jo ja ha också funderat på de. DÅ va dom jätte bra kompisar verkligen! Men nu… ;s Tack för ditt stöd! :))
#2. Jo, jag försöker, men de är svårt ibland! ;o Tack :))
jag försår precis hur du känner jag käner lika dant ända skillnaden är väl typ att jag känner mig ensam..jag har också tappat allt!:(
jag gråter varje kväll blir bara mer och mer depprimerad.. men ajg råder dig prata med någon,för när jag fick självmordtankar så tänkte jag vafan jag måste prata med någon.min mamma ringde till skolan och allt dom sa var bara hon borde prata med skolkratorn.. min mamma vet att dit vill jag inte,jag mår sämre av det.. då min mamma fick en sjudom när jag var tre som jag mådde dåligt av så jag fick prata med do då och efter att ha bytt kurator 3 gånger lessnar man och mår sämre igen.Men en dag,när jag var extrmt depprimerad,gick från lektionen och satte mig i cafét såg en av personalen där at det var något.så jag fick prata av mig med henne och sen så sa hon att hon hade kommit på en lösning.hon hade kontakter från socialen.fältgruppen.jag älskar det hon jag pratar med där är underbar.jag lovar det hjälper.det kan ta tid men det hjälper.jag tar det som en sorts terapi.vissa dagar är jobbigare än andra.jag vill bara ara hemma dom dagarna som nu..har gråtit i 3 dygn nu så fort jag kommer in på mitt rum(där jag spenderar mäst tid).självmordstankarna hos mig försvinner nog inte föen på länge när jag flyttat.flyttat från denna håla.
Var bor du.vi kan kanske lära känna varandra?
KRAMAR på dig?
#4, ush fy helvete va hemskt.Ha också haft självmordstankar ett antal gånger… Men ja ha svårt o prata med såna som jobbar med sånt, att prata med någon liksom. Tänker bara "aamen de är ditt jobb att bry dig, du få betalt av att låtsas bry dig" :/ Så prata helst inte med någon kurator eller dylikt.
Jag bor utanför Tingsryd. Dudå? :))) Kraaam :D <3
ja,det är skit jobbigt.okej…jag tänker så med kurator…
jag bor utanför örebro:)
kram<3:D
#6, ofan, där ser man :)) <33
hahaa ja var ligger tingsryd?
kram<33:))
De ligger i småland :))
Jaha okej:))<3
Starta ny diskussion
