råd,akut hjälp,stöd,tröst...
hittade hit.. inte av en slump.. jag söker stöd,hjälp,råd,nu på en gång gärna för en tid sen…
två tonårsdöttrar.ensamstående.när den ena slutat upp å bråka,allt e lungt stängt sin dörr för att gå å sova öppnas nästa dörr från andra dottern,å allt drar i gång igen,på samma sätt men ändå så olika eftersom dom är så olika.lika svåra,lika envisa,men ändå så olika.
just nu… 14 åringen rymmer hemmifrån,chattar,webbar,smsar,med alla som inte är bra… uttrycker att jag kan gå å skära mig lite så kanske jag mår bättre.. jag e ju så jävla dum i huvet,osv osv,,,hotar med att rymma i väg för gott.. om jag ej skiter i henne… röker..förmodligen..cigg hittade i hennes rum.. kikade snabbt igenom hennes mobil för jag måste…inte för jag vill tro mig.. vill inte.. men jaa.. där fanns ett sms om att det finns sprit om hon + en till kompis kommer in till stan i morgon vid tolvslaget…
jag har kontakt med soc.vi går på samtal där.en nära släktning är avlastning och stöd.nu vägrar hon gå till samtalen,åka till släktingen.
finns det inget jag kan göra… allvarligt.. jag har frågat överallt,sökt hjälp,gjort alltoch gör allt…
hjälp mig någon… hjälp mig…
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
![[marion69]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är en jobbig sits du är i just nu som ensamstående. Hur länge har det varit så här att dom inte lyssnar på dig (och du inte på dom)
Det brukar bli så ibland att det blir en ond cirkel. Dom tycker inte att mamma lyssnar utan bara skriker, tar sig inte tid och i sin tur blir dom likadana.
Nu säger jag inte att det är så, men det är väldigt vanligt förekommande att man hamnar i en sådan ond cirkel tyvärr.
Som ensamstående för du ta allt tungt lass för båda barnen. Hur gammal är du själv om jag får fråga?
Det krävs en förändring av tankarna hos dig, för att du ska må bra och att du ska kunna hitta styrkan att ta itu med alla problem. (Har du läst boken The Secret?) Den är ett bra exempel på hur man kan se saker o ting mer positivt.
Det kanske låter enkelt sagt, men det är det ju aldrig med förändringar. Dina barn kommer inte att göra det lättare, dom kommer inte att ta första steget till förändring, utan det är, hur jobbigt det än låter, du som mamma som måste göra det.
Och det är ju jättebra om du kan få stöd från vänner och nära omkring dig.
Du får säkert också en massa bra tips från tonåringarna här och andra ensamstående mammor.
Du är hjärtligt välkommen hit och hoppas att du ska få lite råd hos oss.kram!
mina döttrar är 18 år och 14 år. jag är 36 år.
jag har inte tid att läsa någon bok.jag ska gå ut och leta efter min dotter som har rymt.
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Ring polisen tycker jag!
Jag menar, det är ju nyårsafton. jag skulle ha ringt polisen i mitt ställe.
Det du beskriver låter precis som en vän till mig (15 år), och då har ju jag sett allt genom hennes perspektiv. När jag läste vad du skrev, TS, så kändes det som att det är precis så det är för henne och relationen till hennes mamma.
Denna vän (eller, 'klasskompis' om vi säger så) röker, dricker och lyssnar inte alls på sin mamma som är ensamstående med ytterligare en dotter på nitton år som dock inte bor hemma.
Men ur hennes perspektiv, den 15-åriga dotterns, så ser hon det som att hennes mamma inte bryr sig. Hon uttryckte sig en gång såhär: "mamma bryr sig inte om vad jag gör, och då tänker jag fan inte lyssna på henne heller. Skulle hon VISA att hon bryr sig, när jag nu vet att hon vet vad jag håller på med, så kanske det skulle bli annorlunda. Om hon pratar med mig, och verkligen försöker HJÄLPA mig ur skiten, tillsammans med mig istället för mot mig kanske det skulle bli ändring. För ingen av oss mår ju bra av denna situation".
Jag vet inte om det kan vara till hjälp - men försök prata med din dotter och hjälp varandra att tillsammans komma ifrån det här beteendet.
Starta ny diskussion
