Jag har haft, gick på samtal 2 ggr i veckan i 2 år med olika övningar från läkare osv så har jag blivigt av med det. Jag är botad :)

Jag vet inte om det faktiskt är panikångest jag får emellanåt men något är det i alla fall. Har samtalskontakt men har väl inte riktigt gått in på det.

Jag får någon sorts "anfall" eller "attack" i alla fall. Jag har läst mig till att det borde vara ångest, dock inte panikångest. Har försökt nämna det för både läkare, sjuksystrar osv, men de har bara viftat bort det, så jag tar ingen medicin eller gör något annat. Har lärt mig att bara vänta ut det, även om det är en riktigt äcklig känsla…

#3 Värst är ju overklighets känslan.

Hade väldigt ofta panikångest tidigare. Tror det började (som jag vet) runt 17-18 årsåldern. I början var jag livrädd för vad det var, men lärde mig längs resans gång att det inte var farligt, utan övergående.

Nu har det istället blivit generell ångest, som går upp och ner i styrka, så jag märker inte av några specifika panikångestattacker.

Äter medicin mot ångest/panikångest och har gjort det länge.

Skulle jag börja få rena panikångestattacker idag skulle jag vara lite mer rädd, eftersom jag lyckats dra på mig lite problem med hjärtat också. Och en vanlig känsla under en panikattack är just att man tror det är hjärtat som spökar.

Har ofta panik ångest.. väldigt jobbigt, Brukar ramla ner på golvet och få som krampaktiga anfall , försöker hålla mig själv tillbaka från att göra nått dumt.. sen så komemr tårarna som aldrig slutar heller.. sedan somnar jag av utmattning

Jag har aldrig haft ångest, panik har jag dock haft. Men det är ytterst sällan.

Jag vet knappast vad ångest är för något.

Har haft jättemycket ångest i mina dagar men bara några få riktiga panikångest-attacker.

Panikångest

bra beskrivning på panikångest.

Oj, efter ha last det dar forstar jag att det ar panikangest jag haft ett par ganger!

Har inte panikångest, men stark ångest och djupa depressioner. Går hos psykolog och försöker lösa problemet.

Jag vet inte om jag har s.k ångestattaker eller svår panikångest så, men jag har generell ångest och även någon form av depression, som kommer och går i perioder i livet. Detta har jag präglats av under livet, och jag vet ärligt talat inte hur livet skulle vara eller kännas utan det. Men jag har faktiskt sökt hjälp nu mot orsaken till dessa symptom, så jag hoppas på att någon gång få uppleva skillnaden! :-)

Hej.

Jag har också haft panikångest,det känns som om hjärtat ska stanna,det gör jätteont i bröstkorgen,jag fick overklighetkänsla,blev yr…kunde inte gå ut,inte åka bil blev illamående,låg hemma i 1,5 år utan att doktorerna kunde säga vad det var,hade väldigt högt blodtryck.200/170,dom trodde jag skulle dö och jag med.Hade ringt 112 flera gånger när jag fick attack..dom sa till mig att springa ut på gården bara rakt ut..och ta djupa andetag,det var dom som sa att jag hade panikångest,behövde aldrig medicin..tog tag i problem som verkar utlöst detta…och det var år 2000 till 2002,hade lite panikångest sist när jag väntade min mellersta år 2003,men sen har det försvunnit.Ja det är inga roliga grejer detta med ångesten,det är så svårt att luska ut..var man ska börja luska ut problemet till det hela.

Hejsan

Vet inte om jag har panikångest men deppresion har jag iallafall vilket kan orsaka panikångest ibland, av vad jag läste så har jag haft det ett fåtal gånger, jag tar ingen medicin men går till skolkurator tog mig dock 3 år att lita på han och har nu äntligen börjat berätta lite, slutade dock för någon vecka sen då jag inte tyckte han hjälpte något mer men han gjorde nog det så jag ska börja gå dit igen. deppresionen har sina anledningar så det är ingen vanlig pubertetshormon som ''spökar''

har varit deprimerad och haft ångest till och från… Har haft panikångest också, det är inte trevligt :S vart söker man hjälp?

har varit deprimerad och haft ångest till och från… Har haft panikångest ett antal gånger också, det är inte trevligt :S vart söker man hjälp?

#16 vänd dig till en kurator eller en person du känner att du kan lita på, i början hade jag mycket lättare att lita på folk från internet som jag inte skulle behöva träffa någonsin i verkliga livet

du kan alltid PMa mig om du behöver

vad är PMa? xD förlåt att ja e trög xD

vad är PMa? xD förlåt att ja e trög xD

vad är PMa? xD förlåt att ja e trög xD

vad är PMa? xD förlåt att ja e trög xD

trög x4 :) nej men pm = privat meddelande, pma= privat meddela

Jag har varit diagnosticerad med panikångest i 5 år ungefär. Jag har gått på samtal 1-4ggr/vecka, fått KBT, varit inlagd på psyk ett par gånger och dessutom ätit i princip alla mediciner som finns på marknaden (sist jag var hos min läkare så sa hon "Ja, jag vet inte riktigt vad jag kan ge dig… Du har ju provat allt.").

Nu äter jag några mediciner som fungerar lite halvdant, får fortfarande ångestattacker men inte alls lika jobbiga. Ska börja gå till en psykolog igen snart men har precis flyttat till en ny stad och är ej inskriven här ännu.

Kan tillägga att jag numera sover ungefär 6-8h per NATT sedan jag flyttade till min pojkvän, innan sov jag ungefär 6h I VECKAN. Nu tar jag dessutom insomningstabletterna väldigt sällan och sover ändå mycket bättre.

#3 Åhå. Nu kan jag ju faktiskt berätta att jag fått reda på vad det är! Det är visst en form av epilepsi jag har, så det jag känner av ibland är så kallade absenser  Känns lite drygt att ha gått så många år utan att veta vad det är, så det känns rätt skönt att veta nu.

Vad som hände var att jag gick till skolkuratorn på skolan för drygt ett år sedan för att ta upp mina misstankar om panikångest. Hon avfärdade det direkt och tyckte inte att det lät som något psykiskt - så hon skickade vidare mig till nästa dörr, till skolsystern, som genast sa att det lät som epilepsi. Nu har jag gått på lite undersökningar, och visst är där nåt litet dom hittar.

Synd att det ska krävas att man själv blir vuxen och tar tag i sånt här, förrän nån reagerar på det man berättar… Så många gånger som jag nämnt det för vuxna genom åren. 

Är panikångest och prestationsångest ungefär samma sak?

Jag får panikångest dagligen och när det händer kan det vara i princip hur länge som helst.

Jag äter ingen medicin eller någonting sådant mot det då jag aldrig vågat prata med någon professionell om det, även om jag vill det.

Får dagligen panikångest, kan få panikattacker i sömnen och vakna, då blir det värre.

Vet inte hur länge det varar, olika varje gång.

Jag tar ingen medicin men självmedinicerade mig själv ett tag, inte nu längre dock.

Vågar inte ta hjälp, är rädd för läkaren, psykologer osv.