Festival glad!! eller?
Detta är en lång text.
Igår 9/7 2011 var den bästa dagen i mitt liv. Men också den värsta.
Jag har aldrig fått gå på festivaler eller konserter för min mamma av olika själ. Men under 2 år har jag lyssnat på ett band VARJE DAG. Deras Bandnamn är Slipknot. ett Metal core band som precis tappat en bandmedlem genom droger. De ska snart lägga ner för gott, om de inte ångrar sig förstås. MEN så fick jag reda på att de skulle komma till stockholm och göra sin sista tour genom Europa. Så Min mamma sa ja och vi köpta biljetter till Sonisphere Festival samma dag de släppte biljetterna. ååh va jag räknade ner dagarna i flera månader.
Dagen kom och jag var som i chock fast ändå inte. jag kunde inte fatta att jag skulle se dem. timmar flög förbi. Först kollade vi på Dead by april ett favoritband jag har gemensamt med min mamma så jag filmade och så till min mamma. Vi stog nästan längst fram. Det gick hur bra som helst och jag sjöng med i alla låtarna. Jag fick även ta kort med Jimme (sångaren) lite senare.
Sen gick det ungefär 5 - 6 timmar till nästa BRA band; In flames.
Vi fick riktigt bra platser igen. precis är vi stod under dead by april. Precis 5 minuter innan spelningen börjar blir jag och min kompis intryckt i dem som är framför oss och vi står som inpackade sillar. Det blir hur varmt som helst när man inte har frisk luft runt om än. Vi var de ändå korta där så vi kunde knappt se himlen. (haha). Jag är 163 cm lång. Så fort första låten spelas blir jag nertryckt med huvudet före. Min kompis ligger ner på marken och blir trampad. Men jag håller henne hår ti handen och tillsammans flyger vi runt.
Jag blir rädd, såklart, jag har aldrig varit med om liknande och jag började tappa allt fokus på scenen utan nu hade jag panik jag ville bara ut ut ut. Men som sagt. vi stod ihoptryckta med massa långa killar. Jag började gråta och jag kunde. inte. andas. Helt sjukt. jag öppnade munnen så mycket jag kunden men jag fick ingen luft. då fick jag ännu mer panik. Jag försökte klättra upp på killarna bakom mig för att komma upp till luften och andas. Men de drog ner mig igen. Jag försökte skrika men jag kunde inte överösta musiken. Jag tror jag skulle dö. Jag har aldrig känt så förut i hela mitt liv. Jag sparkade på människorna bakom mig för att komma ut. Men inge såg mig, ingen brydde sig. En gammal gammal kompis ser oss och drar med oss så långt som möjligt. men igen kommer vi ingen vart. han får kontakt med vissa killar,, han skriker i deras öron. men ingen lyssnar. jag börjar göra allt för att andas. Jag sträcker mig mot himlen och försöker få in luft. Jag stirrar in i människor ögon. skriker (misslyckat) flytta på dig i deras ansikten. Men igen, ingen bryr sig. Men helt plöstligt känns det som om jag flyger fram genom publken. jag kommer ut så himla snabbt. Jag ser ett staket och innanför det går massa vakter. Jag slänger mig på staketet och det känns som om jag ska spy. Så jag hänger där och kippar efter luft.
En av vakterna släpar in mig i sjuk-tältet och där får jag sitta och dricka vatten och lugna ner mig. Senare får jag veta att Det var en skitlång kille som tagit mig och min kompis i hans famn, fast vi gick själva fortfarande. men han skopade ur oss och lämnade oss vid vakterna. Jag känner mig så himla hemsk som inte sa tack till honom. jag vet inte ens vem det är.
Men det hemskaste var ju att känna att Nu dör jag. Jag kommer aldrig komma ut härifrån. jag kommer antagligen bli ihjäl trampad eller så drunknar jag av syrebrist. Jag missade även hela in flames konsterten så det var ju inte speciellt kul heller.
Slipknot spelningen gick i alla fall bättre. Där stog vi längst fram på sidan av scenen och så hade jag full koll på vart människor var. Jag såg till att ha en meter öppet runt mig genom att stå och headbanga fram och tillbaka. Då måste de akta på sig så att de inte får ett huvud i skallen :)
Men sen kommer världens äckligaste människa. han såg ut att vara över 30. Han stog så tätt bakom mig när jag slutat headbanga och bara stod och hoppade. Han gned sig mot mig och tog på mig. Han kollade på mina bröst över axeln och andades i mitt öra. Men Jag lyckades slita mig bort från honom genom att gå längre in bland publiken. som tur var så hade sångaren i slipknot full kontroll på publiken så det var inte speciellt mycket tryck som på in flames. Han fick oss att lägga oss på marken och gör olika tecken vid olika låtar. Så ja. Den slutade hur bra som helst och fy faan vad jag älskar dem.
ville bara skriv av mig lite. kan inte direkt säga det här till mamma. Jag mår fortfarande dåligt från in flames. Jag fattar inte att JAG inte förstod att det kulle bli så.
Kände precis lika dant när jag såg johnossi. Men precis när jag kände att jag inte fick någon luft, och höll på att ramla omkull drog jag ut mig själv och mina kompisar, tur det, för sedan såg man hur vakterna fick dra ut massa ungdomar.
Trodde inte heller att det skulle vara så "hemskt" för när man kollar på live videos, så ser det faktiskt inte ut att vara så trångt och ja, du förstår.
Sedangick vi och ställde oss vid ena kanten, då kunde vi stå längst fram, såg jätte bra och det var inte alls trångt.
Mvh Linnea Matros
#1 ja jag förstår inte hur det kan bli så. som du sa, man kollar på videos och det ser helt ok ut. Men sen när man är i det då är det mindre kul.
Jag har blivit indragen i moshpits också men blivit snabbt utdragen igen (tack och lov). Min ena kompis som var med oss blev slagen i ansiktet och fick hur många blåmärken som helst. men sen vet jag att flera stycken bröt fingrar och en person bröt foten. helt sjukt…
Men det jag är mest arg över är att ingen släppte ut mig och min kompis. Att vi var tvungna att ha två personer som agera stora skopor och drog ut oss. Vi var dessutom kortare än alla andra och var inte i jämn höjd med de andra människorna. Det tog hur lång tid att ta sig ut. Det var så mycket publik för in flames är ju jävligt kända.
#2 Du är till och med kortare än mig. Jag är 1.68 och tyckte det var hemskt. Det var helt lugnt till ett gäng killar (sex st) trängde sig förbi och började knuffa alla. Paniken man får när man kollar ner och ser att, shit mina fötter får inte plats, till slut står man på någons annans fötter så den trillar. Det kändes som en våg som knuffade omkull alla. jätte hemskt faktiskt!
Johnossi är ingenting jämfört med In Flames också. Kan inte ens fantisera mig om hur mycket folk det var där.
Mvh Linnea Matros
#3 jo precis. liksom 2 minuter innan spelningen började så började allt det här.
Jag kommer ihåg att jag flög framåt och tog tag i en killes tröja så att han föll. han var mycket äldre än mig. jag hann inte ens säga förlåt innan jag flög åt andra hållet.
skit hemskt.
Stora publiker under spelningar kan vara riktigt obehagligt.
Jag såg Paramore på en liten spelning 2009 och stod då långt fram i mitten först, genom de fyra förbanden. Spelningen var inomhus och det var bara ca 3000 människor där, men trycket var enormt och det fanns absolut inget syre så jag drog mig bakåt ganska snabbt. Det var obehagligt, men inte så farligt. Och det var inte heller så svårt att dra sig bakåt där eftersom det inte var så mycket folk.
Sen såg jag Paramore igen på festival 2010, då inför ca 8-10 000 människor. Då stod jag allra längst fram och kunde hålla mig i staketet, vilket jag kände var otroligt mycket bättre. Man fick syre, det blåste lite med jämna mellanrum, plus att vakterna lätt kunde ge en vatten när man behövde. Trycket var ganska mycket större där, men tack vare staketet kan man ändå hålla i sig och trycka sig bakåt för att visa att "här står jag".
Nu i juni såg jag Foo Fighters i ett utsålt Stadion (33 000 personer). Även då var jag front row vid staketet. Där var trycket helt otroligt, folk hade ingen respekt, hade jag stått i mitten där jag inte hade haft något staket att hålla i och antagligen inte orkat hålla mig upprätt. Det var bl.a en full kille i 25 års åldern som försökte trycka sig in vid min plats och när jag sa ifrån slog han mig i huvudet. Som tur var såg vakterna detta så de tog hand om honom och såg till att jag var okej.
Och slutligen, förra veckan såg jag Paramore en tredje gång på en festival. Beräknad publik runt 8000 tror jag, så jag tänkte att det kan ju inte bli så farligt. Då stod jag på andra raden i mitten 4h innan spelningen skulle börja för att försöka hålla den platsen. Det var bland det sjukaste jag varit med om - det var inte alls mycket folk där så pass många timmar innan, men trycket var helt enormt. Jag kunde inte röra mig, inte en millimeter, jag kunde inte ens vrida på huvudet. När vakterna skrek "backa" för de såg att vi längst fram fick problem så blev trycket bara värre. Folk bara vräkte sig framåt och efter någon timma av totalt kaos lyckades jag ta mig ut och ställde mig helt skakig allra längst fram vid staketet på sidan istället. Där fanns det syre, jag fick hålla mitt älskade staket igen (haha) och trycket var inte lika illa. Bara ett par låtar in i Paramores spelning såg jag folket som stått exakt där jag stod innan dras över staketet gråtande och skrikandes med sönderrivna kläder. Vissa blev utburna för att de inte kunde gå. Det var helt sjukt, jag är glad att jag flyttade på mig. När man slipper tänka så mycket på att överleva kan man njuta av musiken på ett annat sätt också.
Anna, värd på Hästfoto och Webbutveckling
#5 omg.
Respektlösa människor det finns. Jag tänkte lite på det där med staketet. Borde man inte bli helt intryckt och där i från inte röra sig någonting eftersom staketet står helt stilla. och tillslut bara pressa ut luften och t.o.m. knäcka ett revben om man har riktig otur?
Fast om man står mitt i så är risken stor att man hamnar på marken och blir söndertrampad.
Man kanske borde göra något åt sådant? haha sittplatser funkar ju alltid men är inte lika roligt xd
#6 jag har hört om folk som fått blåmärken och ont i revbenen, men inte värre än så. jag tycker det är lättare vid staketet just för att du kan hålla balansen mycket bättre, och spjärna emot ordentligt. dessutom känner jag mig alltid mycket säkrare vid staketet där man kan ha en personlig kontakt md vakterna, man får ögonkontakt ofta, har bra tillgång till vatten och kan prata med dem om någonting händer. :)
Anna, värd på Hästfoto och Webbutveckling
#7 Åh, då ska jag verkligen gå en timme tidigare så att man får en plats vid staketet, sist var vi liksom bakom de som stod vi staketet, men man nådde ändå inte det. Kanon tips! :)
Mvh Linnea Matros
#7 jorå så klart det är ju fördelen med det. Men jag hörde några som snackade om Sweden rock festivals. Hon hade nästan stått nästan längst fram fast på sidan. Hon hade sett hur vissa blev så intryckta i staketet att de inte fick någon luft och svimmade. vakterna hade dragit över de här personerna och lyft dem till sjukan, .. "/
Men jag tror att lite på sidan och längst fram är den ultimata platsen :D