Min familj är kaos
Vet inte vad jag ska göra. Orkar inte mer. Hela min familj är ett stort jäkla kaos.
Min pappa har vart borta med jobbet en vecka utomlands och kom hem igår. Han har inte ens vart hemma ett dygn och det har vart ett stort antal bråk redan. Förstår inte vad det är för fel på han, men inget funkar när han är hemma. Har vart en jäkligt lugn vecka men allt bara ramlar ihop så fort han kommer hem. Det blir bråk och tjaffs mellan han och alla andra i min familj (jag, mamma och lillasyster) hela tiden! Precis när ett bråk slutar startar det andra…
Nu är klockan över halv ett på natten och ett av bråken mellan mamma och pappa har precis slutat. Han har precis skrikit att vi är arslen allihopa och att han ska dra härifrån. Förstår inte vad som är felet men han ska hela tiden påpeka någonting eller gnälla och tjaffsa om helt onödiga saker. Just det här bråket handlade om ett parasoll som inte var fast skruvat eller nåt sånt, så grymmt onödigt att dra igång en diskution om, precis som alla andra bråk. Jag kan inte ens prata med honom som normalt mellan en dotter och far utan att det ska göra att ett bråk startas.
Vad jag minns har det alltid vart mycket bråk men nu börjar det verkligen bli för mycket.
Pappa tycker han gör allt rätt, mamma tycker hon gör allt rätt, och de bara skyller på varandra hela tiden och säger hur dåliga den andre är osv.
Tycker min pappa är riktigt grym mot min mamma, han är taskig och säger elaka saker om hur dålig hon är och allt.
Vet att mina föräldrar sårar varandra mycket och fattar inte varför dom gör så här mot sina barn som är 10 och 14 år!? Vi kommer komma ihåg det här hela våra liv och komma ihåg hur våran uppväxt vart.
Både jag och min syster säger till dom hela tiden men dom lyssnar inte på någonting. Det verkar som de inte ens vill försöka vara sams.
När någon börjar tjafsa med en annan lägger sig någon annan i och till slut är alla osams med någon..Ja allt är verkligen KAOS.
Jag vill bara dra från allt. Jag trivs bättre i mina kompisars familjer och det är där jag vill vara så mycket som möjligt, för jag orkar verkligen inte med min familj. Längtar tills jag kan flytta hemifrån och ha det lugnt och skönt utan bara massa bråk.
Har tidigare sagt att jag vill att de ska skiljas men de fortsätter bara som vanligt. Skulle vara skönt eftersom jag slipper mycket av alla bråk, men det innebär även att vi måste flytta till mycket mindre hus, jag måste sälja kaniner m.m. Usch och fy, men vad ska jag välja? Ska jag bo hela min uppväxt i ett jävla hönshus ?! Och tycker synd om min syrra som har typ 10 år kvar att bo här i så fall.
Det är inte bara mamma och pappa som bråkar, utan det är typ alla mot alla. Särskilt jag och pappa kommer inte överens om saker just nu, han bara gnäller på allt och klagar. Tycker verkligen han är grymmt korkad i skallen just nu. Han kan verkligen inte svara på det man frågar när man bråkar och kan verkligen inte hålla sig till ämnet. Pappa är så jobbig man kan bli. Han gör verkligen ingen nytta i familjen, även fast han säger att det är han som gör att vi ens kan leva bara för att han jobbar. Han klagar bara hela tiden och är nästan aldrig glad. Skäms verkligen när jag har familjen hemma och jag är med kompisar, för det är alltid något bråk.
Kan inte komma ihåg senast som alla var sams en hel dag.
VAD TUSAN SKA JAG GÖRA? JAG VILL JU HA EN VANLIG FAMILJ SOM GILLAR VARANDRA! Är det någon annan som har en familj i kaos…?
Vet inte vart jag ska ta vägen. Alla är bara ledsna och arga och sura.
Förlåt för ett väldigt otydligt inlägg. Men mår verkligen skit nu och behöver skriva av mig.
![[Noriisen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Om du vill prata med socialen? dom kanske kan ta dig o din syrra till jour hem eller nått. där du o din syrra kan få lugnare uppväxt.
eller åker du in till ungdoms mottagningen o snackar me en kurator om allt detta som händer o jag lovar dom ger bra tips har själv en kurator jag snackar med.
Annars om du inte vill blanda in okända i det hela så kan du väl fortsätta tjata att dom ska sluta.
om jag var du skulle jag åkt till socialen o berättat allt o sakt att jag vill ha en bättre livsmiljö i en glad familj. o ifall dom kan hjälpa dig.
#3 oj, vill absolut inte flytta till nåt jour hem. Låter som nåt fängelse eller nåt.
Det här känns ganska pinsamt så det är liksom inget jag vill berätta för någon face to face. Tror inte jag skulle klara det. Och jag är en sån person som alltid ska klara allt själv, så tror inte jag skulle lyckas ta mig till nån kurator heller.
Får nog fortsätta tjata.
Och vet att dom har gått till typ familjerådgivning men det hjälper inte…
Och nu är alla glada på varann och dom verkar ha glömt bort det som var igår, det stör jag mig grymmt mycket på också. Jag somnar med allt bråk i huvudet och vaknar med det också.
Det var också kaos i in familj för några månader sedan…och det var jag som kaosade, men nu snackar hela familjen med någon terapeut och det har blivit jätte bra :D Så gör samma sak. Gå till en terapeut med hela familjen.
#4 Okej ska säga att vi kan göra det!
#5 Toppen!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Kontakta absolut inte socialen.. livet blir bara en fet jävla misär då.
Visst blir det inte så för alla, det beror såklart på situationen i familjen, men för mig så har allting bara blivit kaputt alltså 
Jourhem är inte fängelse ;P mer som en familj med eller utan barn där man blir en del av familjen så länge man behöver.
Men agree with Cazzos. Just det är lite overkill kanske.
Om ni har någon mormor eller liknande som bor i närheten och inte på ålderdomshem eller ännu bättre en moster/faster. Så kanske det går att fråga om ni kan få flytta dit temporärt tills det lugnat ner sig. Bara en sådan förfrågan borde kunna få era föräldrar att tänka om.
Men det låter faktiskt inte som dina föräldrar mår bra av att vara ett par längre. Så skiljsmässa är kanske något du kan räkna med att det kommer sluta i. Det behöver ju faktiskt inte vara direkt dåligt om det slutar som så. De flesta har ju skilda föräldrar. Finns både för och nackdelar med det. Men den största fördelen är nog att ens föräldrar mår bra.
Tycker du ska sätta dig ner tillsammans med dina föräldrar när dom är lugna, t.ex efter maten och bara förklara hur du känner! Berätta att du inte mår bra av att dom bråkar och hur det påverkar dig och din syster. Säg att antingen får dom försöka lösa sin relation och börja behandla varandra med respekt eller så får dom ta tag i sin relation genom att boka in parterapi där dom får prata om sina problem med nån kunnig. Har dom ingen lust att försöka reparera sin relation till varandra ser jag ingen annan utväg än att separera. Faktiskt.
Jag vet själv hur det är. Mina föräldrar var gifta i 25 år (nått sånt) och dom sista 6 åren höll dom på att tjaffsa dagligen och flera gånger i veckan bråkade dom. Mamma grät och pappa blev arg. Dom sårade varandra, och skadade också mig och min storasyter genom detta psykiska helvete vi utsattes för. Sista året ville jag verkligen att de skulle skiljas. Jag hoppades verkligen på det. De verkade inte känna nån kärlek till varandra längre. Utan deras relation var väldigt tom och stel. Så när dom äntligen berättade att dom skulle skilja sig blev jag faktist väldigt lättad! Medans min syster blev ledsen. Men jag hade insett att deras relation inte längre gick att rädda.
Nu har min mamma en ny pojkvän som hon verkar lycklig med. Och min pappa har en flickvän som han verkar lycklig med. Och jag är ju glad att de är lyckliga! Samtidigt som det såklart är lite tråkigt eftersom de varit gifta så länge och deras namn passade t.om ihop. Ulrik och Ulrike :p Men skilsmässan var nog rätt ändå.
/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com
Starta ny diskussion
