Känner du igen dig?
Några dikter som jag skrev i tonåren:
Dikterna är lite deppiga, men jag var en väldans deppig tonåring…(berätta gärna vilken du tyckte bäst om och varför.)
MIDDAGEN ÄR KLAR
-Mor, jag mår inte bra
-Nej, tänk vad ungdomen idag mår allt sämre.
-Mor, lyssna på mig
-Se på världens alla krig och alla dess offer!
-Mor, älskar du mig?
-Såg du pojken som förlorade sin mamma igår?
-Mor…
-Nej, nu måste jag kila hem och laga mat gumman.
Hej då.
I MITT RUM
Att sitta här
och se livet rulla förbi
Ja, jag sitter här
och vet inte livets regler
Vet inte var jag ska börja
Livet är svårt
därför väljer jag
att bara sitta här
och se livet rulla förbi
FRUKTAN
Vart tar man vägen
när fruktan förföljer
Varför ska man gråta
när ingen ser på
varför ska man gråta
när alla med fruktan ser på
Snart gråter alla
utan att veta varför
och ingen vågar skratta
av fruktan
för fruktan
MIN KOLUGN
Jag har en kolugn
som är väldigt svart
sotig och svart som natten
Fy katten
Det enda jag om dagarna gör
att att skyffla kol i ett kör
Jag ger upp
Jag tror att jag får krupp
Nu är det slut
det är mitt beslut
Nu ska jag ut
i det fria
ut och skria
I MAGGROPEN
Jag hör min djupa suck
och undrar varifrån den börjar
Jag söker efter repet
som leder till min maggrop
för jag ser ej var den börjar
men den leder ut
min långa utdragna suck
OHELIGA TÅRAR
Mina tårar
är inte längre heliga
därför gråter jag ej mer
Mina tårar är blott regn
såsom förorenade droppar
som försurar sin omgivning
Jag ska inte gråta mer
där finns ingen sorg
Nu gråter jag
blott förtorkade tårar
som ingen kan se
Osynliga tårar jag fäller
och kanske jag också ler
I ALL ENKELHET
Jag trotsar mitt mörker
trots att min själ är svag
Ett spor av gräs är jag nu
Inte mycket till liv
Ett strå
i mångfalden av alla strån
Ett spor i luften
som så lätt följer vinden
men som med all säkerhet
gror om våren
i mångfalden av alla strån
PLÅGOANDEN
Den har plågat mig
i alla mina dagar
Hur jag än försöker
vill den inte väck
Den ligger där och skvalpar
som om det var meningen
att den alltid skulle vara där
Nog är det så ändå
att jag måste anpassa mig
efter den eländiga stenens mått
HOPPETS FÖRTVIVLAN
Det finns hopp
någonstans därinne i min själ
som vill blomstra
Spränga ut sina kronblad
och stänga ute all förtvivlan
Jag skrattar i mitt gråt
Det låter som en gröt
Hoppet har äntligen tagit överhanden
Stängt portarna
för förtvivlan

Väldigt fina och sorgliga dikter, känner igen mig i några av dom.
/ Stephanie-D
Medarbetare på Jack russell terrier iFokus, Tonåringar iFokus och The Sims iFokus
Ett verkligen bra sätt ifall man e deppig eller mår dåligt på något sätt, det är just att skriva av sig, eller varför inte måla eller fota också.
så skriv av er!
kram
Den första dikten stämde så bra in på mig om att aldrig bli sedd när jag var tonåring. Mammas känslor och göromål var alltid mer värda kändes det som.
- Mamma, jag mår inte bra.
- Men jag då, hur tror du jag mår efter att ha varit tillsammans med din far.
- Mamma, jag vill inte leva längre.
- Du har bara för lite att göra. Ta itu med läxorna istället.
- Mamma, jag orkar verkligen inte leva detta liv längre.
- Det gör väl inte jag heller, ändå fortsätter jag varje dag.
Och samhället säger att man ska vara uppmärksam på tonåringarnas rop på hjälp. Baha! Så funkade iaf min enda förälder som jag hade. Hur viktig känner man sig då i livet. När inte ens ens egen mor tog en på allvar.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Känner igen mej mest i första dikten.. Så fort man inte mår bra så vänder alla runt det eller säger stackarn då och sen ska man tydligen må br aigen
Jag tyckte bäst om I MITT RUM. Den stämmer bra in på mig, att liet känns för svårt för att levas. Så jag sitter hellre och väntar på att det ska passera…
#5 Ja, den stämde bra in på mig också när jag var yngre innan jag fick reda på varför jag inte förstår livets regler och det sociala språket.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
din dikt är jätte bra