vill nog egentligen bara skriva av mig lite, men även om någon kanske har tips eller något så vore det guld värt!

Jag måste ha något stort problem eller något alltså. För kanske en månad sedan fick jag ett sms från en kompis och han skrev att han inte mådde bra, det gick rakt in i mig och det sitter fortfarande kvar. Under dom första dagarna så undvek jag alla jag brukade vara med men jag kom tillbaka efter några dagar. Sen fick jag en "kommentar" från en kompis i klassen, ungefär såhär "men det har iallafall varit trevligt att lära känna dig". Visst, många skulle nog ta det på ett bra sätt men jag tog det som att hon aldrig vill se mig igen typ. Jag har nu undvikit henne, och alla andra i klassen för den delen också, och bara gått runt för mig själv, suttit själv och har bara velat få allting bra.

Skickade ett meddelande till henne på facebook igår, hon tog det riktigt bra och idag sa jag mina första ord till henne på kanske en månad. Orden jag fick tillbaka var väl kanske inte dom jag hade önskat mig men det är väl så det får vara.

Varför tar jag åt mig allt som folk säger ? Varför mår jag dåligt för att andra mår dåligt? Det är sjukt, det borde inte vara så. Mitt liv har blivit så komplicerat bara för att jag mår lika dåligt som folk runt om mig. Jag förstår inte vad det "braiga" ligger i det. Eller jo, visst är det bra att bry sig om sina kompisar och det gör jag verkligen.. men att må nästan sämre än vad dom själva gör är antagligen inte helt okej.

Annars har jag inget dåligt liv, mina föräldrar har nyss skiljt sig vilket jag är väldigt glad över, underbara kompisar och syskon. Bästa djuren har jag också, det finns inget fel drekt utan det som får mig att må dåligt är just det att jag tar åt mig varenda liten sak, är det en bra sak så blir jag ju glad men en sämre sak så sjunker jag verkligen längst ner och vill helst inte vara bland människor.

Som sagt, jag ville mest bara skriva av mig men om ni antingen finner er i samma sitts eller om ni har varit där eller om ni har några tips och så vidare så tar jag väldigt gärna emot det. För jag mår nämligen inte direkt jättebra utav att må dåligt för att alla andra gör det, det får mig att bli som jag va i 7-9 men jag vill inte tillbaka dit, jag vill vara som jag va dom första veckorna nu i gymnasiet.. men vet inte om jag någon gång kommer komma dit.