Jag tänkte som du några månader sedan, innan jag började 9an. Jag hade 72% frånvaro, fast jag hade inte "kassa" betyg, jo kanske, men änå inte. Jag bestämde mig att kämpa i 9an…Gå till en psykolog och terapeut varje/varannan vecka, och det hjälper verkligen mycket. Sedan jag började snacka med dom så skolkade jag kanske 4-5 gånger, och mina betyg ökade också. Har ungefär 160-165 poäng i skrivande stund. Jag orkar inte heller göra läxkor…Så jag går till läxjälpen och gör det där.

Det kommer säkert bli bättre!

har oxå gett upp.. pallar inte skolan just nu.

hade samma tankar som du. Och sjukskrev mig och höll på. Det är främst för min ångest m.m, ja klarade trots allt högstadiet med 250 poäng för jag gjorde en del hemma. Har fått utskrivet ångestdämpande och försöker läsa på om metoder och hur jag ska finna motivation. Det låter ganska klyshigt och så men det hjälpte… Nu gör jag det inte lika ofta och går i gymnasiet. Försök hitta studiemotivation och hitta någon studieteknik som funkar, fråga t.ex. på bibblan om sånna böcker, ett tips är studier iFokus!

Det är första året på gymnasiet för mig och jag känner redan hur dåligt det går. Jag lär mig ingenting på lektionerna och orkar inte göra läxorna. Hade det varit högstadiet hade jag nog stannat hemma flera dagar i veckan men nu vågar jag inte.. men det är tungt att kliva upp på morgonen.

Vill bara ligga i sängen.. inte göra något och inte ha några krav.. misslyckas ändå men allt och vill bara ge upp..

Känner precis samma sak :'(

kan det vara något bakomliggande problem? Finner ni inte motivationen? Själv är jag väldigt deprimerad från och till, tog kontakt med vårdcentralen och dom ska hjälpa mig kicka igång utredning. Tycker det är jobbigt att vara deppig för jag vet ju som inte anledningen.. men om man vet vad anledningen är (eller inte), gå och prata om det! Oavsett om det är depression, om man inte är motiverad osv, det påverkar en mer än man tror ju mer tiden går!

Japp, jag finner inte motivationen.

Min mamma motiverar mig inte (min pappa har jag typ ingen kontakt med så han är det ingen idé att nämna ens) och jag pluggade hos min kompis förut och det gick ganska bra faktiskt. Men jag kan inte åka hem till henne hela tiden för att plugga.

Gymnasiet börjar närma sig och allting är bara skit för mig!
Kämpar som in i helvete men ändå så får jag skitdåliga betyg. Jag orkar inte mer, har kämpat nog.

#8 prata med lärarna!Och kanske skolpsykolog? Hos t.ex. skolpsykologen kan du komma på en lösning:)

Du går i 9an visst? Om du gör det så vill jag bara säga att om du ska ge upp nu så kommer du fan inte få jobb i framtiden, du kommer sitta hemma ,få 500 kr /pånad från soc och äta ris 24/7 för att du inte kommer ha råd med mat, kläder och räkningar. När man går i 9an så är det EXTREMT viktigt att man pluggar osv. Du behöver inte få 250 poäng för att få ett bra liv. Det räcker med 120-150.

Gå till nån psykolog eller terapeut som kommer att hjälpa dig. Snäll förstör inte din framtid. Du vill väl inte vara en luffare ?

Just nu har jag gett upp, jag gav egentligen upp redan i 7an för det va då jag började i en ny klass och jag har autism vilket gör att jag inte är speciellt framåt av mig och jag hamnade bara i bakgrunden. Var där till 9an då killarna i klassen började prata med mig, och då började alla mina betyg stiga. I 8an hade jag kanske G i allt utom 2 ämnen och det va kemi och bild. Jag höjde betyget i bild till mvg (som faktiskt rasade i 8an när jag mådde som sämst) och i musik men kemin sänkte jag men det orkar jag inte bry mig om, nu går jag första året på gymnasiet, "stolt" över att jag kämpade så det sista året i 9an för att få upp betyget i bild igen (även om det inte är jätteviktigt men jag går media så varför inte liksom) och sånt. Fick dock aldrig godkänt i matte vilket gjorde att jag satt på sommarlovet och verkligen kände hur jobbigt det skulle bli att behöva gå ett år på iv (som det inte heter längre), men fick erbjudande sedan att börja på ett riktigt program och läsa upp 9ans matte, hoppet kom tillbaka. Jag träffade världens bästa människor i klassen, sen blev jag och min ena kompis ovänner.. nu pratar vi inte ens i skolan och jag går runt ensam. Hoppet har flugit iväg och min ork har sjunkit under jorden och mitt självförtroende som jag fick under dom veckorna försvann lika fort som det kom.

Men jag har bestämt mig nu att försöka mer, få ut så mycket som möjligt utav lektionerna även om det är svårt.

Men jag har precis som du, behövt kämpa mig upp dom senaste veckorna nu. Det har tagit emot och jag har haft sjukt ont inom mig för jag har verkligen inte viljat gå till skolan. Men nu gör jag det jag vill göra i framtiden, bara att ta vara på det.

Det är dock annorlunda för dig om du går i 9an, men kämpa. Du måste, det är otroligt viktigt som Dominik säger, får du inga bra betyg och kanske till och med inte godkänt i något ämne för att du gett upp så kommer du ingenstans sen. Eller jo, det är väl klart att du gör men kanske inte det du verkligen vill göra och det är synd och man ångrar sig sen, det kan jag vara säker på. Gå till psykolog och prata, brukar fungera även om jag aldrig "utnyttjade" min psykolog utan det va hon som pratade och jag bara svarade.

(inte meningen att det skulle bli så långt, men jag lyckas alltid skriva längre än jag borde..)

Bara för att jag inte får tillräckligt med poäng när jag går ut 9:an så betyder det inte att jag blir en luffare.

Bokade ett SYV-möte för nån månad sen, blömde bort att gå dit men jag ska boka om. Ska inte börja på gymnasiet efter 9:an.

Vad hade du tänkt att göra istället då?

#12 ska du ta ett sabbatsår? sen e ju vissa gymnasium på distans..

Ska gå på "komvux för ungdomar" som jag kallar det för. Det heter ju något annat men jag vete inte vad

Samma syfte som komvux, fast för ungdomar.

men då frågar jag, varför inte gymnasiet? :)

dubbelt

Jag kommer inte att ha tillräckligt bra betyg för att komma in på det gymnasium jag vill, och jag ska plugga vidare för att höja dem

vet ju inte vad du har för betyg nu, men det går alltid att kämpa den sista tiden och inte ge upp och se vad det får för resultat.

Men vill du hellre läsa upp dom så får du göra det :)

Ge inte upp, du kommer ångra det senare i livet. Tro mig -.- Kämpa på!

Men hallå? Det finns jo IV ?

#20 Kanske inget man ska satsa på… Bättre att kämpa för att få betyg.

Så tänkte jag i 6an, då jag var deprimerad. Nu tänker jag inte så längre. Jag har lärt mig vad det ger för äckliga konsekvenser & nu sköter jag mig i skolan. Dock blir det sånna dagar jag inte orkar, men jag kämpar!

#17 prata med psykolog och kurator innan du tar så pass stort beslut, vem vet? Dom kanske puschar dig frammåt och ger dig stöd? Det kanske inte känns som om det kommer göra det nu men ge det en chans och gå dit och prata regelbundet för att inte tappa "gnistan". Det är ju endå nästan 2terminer innan det avgörande slutbetyget kommer!Prata ockå med alla lärare du har!Ställ frågor om det inte är något du förstår! Om dom t.ex. ha en redovisning/genomgång: anteckna viktiga saker (stödord) och anteckna frågor av det du inte förstod!

Jag tycker ni skulle prova på äta B-vitaminkomplex, för det hjälper mot så mycket.

Mot trötthet, nerver, ämnesomsättning.. ja listan är lång.

Man blir piggare, tänker klarare och mår bättre.

Ta det på morgonen.. inte på kvällen, för då kan ni få svårt att sova.

Berätta gärna ifall ni provat och vad ni tycker.

Finns att köpa i affärer, apotek och hälsokost.

HÄR kan ni läsa om alla b-vitaminerna och dess verkan.

http://www.halsokost.se/produktid.aspx?produktid=3496

#24 jag sover mycket och äter redan massa vitaminrikt och b-vitamin men det hjälper inte mot mina besvär iaf :P

Man kan ju ha annat i botten som gör allt värre, såsom sjukdom, depression osv.

Men det är en bra hjälp på vägen iallafall :)

#26, ja ett riktigt bra tips:) för de finns många därute som kanske har vitaminbrist å de påverkar annat :) å då tänkar man oftast inte på att de kan va vitaminbrist;)

#24 Det ska jag köpa!