Tonåringar iFokus

Tonåringar

Etikettinternet-datorer-tv-spel
Läst 4099 ggr
Baraanonym
0

HEJDA MAMMA?! hur gör jag?

jag vågar knappt gå till skolan,rädd för att hon ska ta förväl undertiden jag är där jag vågar inte gå hemmifrån rädd för att hon ska ta farväl när jag
ärborta.ändå ska jag bort imorn.

förut när jag min mamma och min pappa satt och prata så kom jag och pappa in på en
grej vi vill göra i sommar och sen hur vi skulle göra med mamma som har ett
handikapp.och då säger min mamma "mig behöver ni inte planera för."
och jag frågar varför inte? och hon svarar jag lever inte då och jag och pappa
svarar med en mun varför inte. och vi får till svara för jag mår piss..

VAFAN SKA JAG GÖRA!? seriöst jag vet fan inte.jag har vetat om dessa tankar länge
menalldrig tagit de på detta allvar men nu är det på allvar.de kan jag lova!
dör min mamma då dör jag.hoppar min mama hoppar jag.jag skulle ALDRIG bli mig
själv igen då om jag inte skulle ta livet av mig med.Men det vet jag att jag
skulle..hur ska jag unna hejda mamma? visst dden är FÖR MIG en frihet ,det är
vad jag ser döden som och jag vet precis vad det är som gör att hon mår så här
dåligt dels dålig ekonomi och att hennes handikapp gör att hon väldigt lätt kan
bli deprimerad jag har i över ett halv år försökt att få henne att g ch pratra
med hennes kurator men hon vill inte. Hjälp snälla! :'(

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.

[Jessica_91]
1
#1

Jag tycker du borde prata med din pappa så han kan hjälpa din mamma, du ska ju trots allt inte behöva vara förälder åt din egen mamma :/

Baraanonym
0
#2

Pappa,nej han har bidragit med att hon känner som hon gö för att han har klankat ner utan att tänka sig för.jag har länge inte fattat varför dom inte skiljer säg har tillomed frågat varför till mamma. Men jag är hellre en förälder åt min mamma än att hon är död.

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.

[Jessica_91]
0
#3

#2 Ja det förstår jag, jag förutsatte bara att din pappa var "bra". Om du har numret till din mammas kurator kanske du kan ringa och förklara hur läget är? Om din mamma mår så här dåligt så kanske hon behöver läggas in på psyk, för sitt eget bästa.

Baraanonym
0
#4

de e lätt att förutse,de vet jag med.menar inget illa de e sånt som alla gör ibland, nej jag har inte nr till honom..kanske är det de men jag vet att hon skulle må ÄNNU ämre då för även om det är 8 år sedan hon fick handikappet så kommer jag ALDRIG glömma smärtan i hennes ögon för att hon nte fick lämna sjukhuset,hon fick en stroke. men vet fan inte vad jag ska göra.oh det gör mig rädd..

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.

[Jessica_91]
0
#5

#4 Usch, tycker så synd om dig som behöver vara i den här sitsen :(
Förstår att din mamma skulle tycka det var skit jobbigt att bli tvångsinlagd men om man börjar prata om självmord med sin man och sitt/sina barn så känns det som att man måste göra NÅNTING. Och om hon inte vill hjälpa sig själv så kanske man får "tvinga" henne att få vård.

Jag vet inte hur stor risk det är för att hon faktiskt försöker ta livet av sig, men om risken finns så är det ju bättre att kontakta psyk och få henne inlagd än att hon försöker något.. 

Dock förstår jag ju att det inte är lätt för dig att bra ringa och få mamma inlagd liksom :/

Baraanonym
0
#6

#5 det ÄR jätte jobbigt,dessa tankar har hon haft länge.När jag var liten så skulle mamma oh pappa skiljas men degjorde dom inte,då skrev hon brev och allt jag har bett min mamma TUSEN gånger om att få läsa dom lite senare.när jag är starkare,just för att jag själv ska bli starkare och kunna leva själv.

Nej,de är någonting jag ABSOLUT inte vill..jag ska prata med min bror någon dag tänkte jag.för jag känner att utan hans stöd klarar jag detta aldrig,jag är bara 15 år och han är 22..

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.

[Jessica_91]
0
#7

#6 Det tycker jag du ska göra, du behöver få lite stöd så det är bra om du kan prata ihop dig med din bror. 

Har du pratat med din mamma om hur dåligt hon får DIG att må när hon pratar som hon gör?
Missförstå mig inte, jag tycker väldigt synd om din mamma och andra människor också för den delen som känner att de vill ta livet av sig. Men det är fruktansvärt själviskt med självmord av den anledning att man skadar sina nära och kära så mycket..

I vilket fall så verkar det som att din mamma verkligen behöver riktig hjälp, jag hoppas du och din bror kan komma fram till något. Du ska inte behöva gå runt med ångesten att veta att din mamma kan ta livet av sig när som helst och hon förtjänar så klart att få riktig hjälp! Oavsett om det är terapi eller medicinering hon behöver (eller båda).

Baraanonym
0
#8

Hon vet att jag mår dålig av en massa saker. Jag tycker inte ätt sm är sjlviskt just gör att jag sjalv har vårt inne på Sånna tanar väldigt många gånger. Jag tycker att det är ett tecken på ngt som på gått alldeles förlänge..så ser jag på självmord även när de e min mamma . Hon behöver hjalp de behovet hon,men hur? Alltså fan.. jag klarar inte att ara sjlv.i ert rum ans..eller när de blir fortast då borjar jag grata… Hoppas ni fattar är inne på mobilen,oh tårarna rinner sa jag ser inte riktigt vad de står

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.

[Jessica_91]
0
#9

#8 Grejen är att om inte din familj kan hjälpa henne, och hon själv inte vill försöka få hjälp så finns det inte direkt något annat val än att kontakta psyk. 
Kan tyvärr inte ge dig något bättre svar än så.. :/

Baraanonym
0
#10

#8 Mhm de kanske e så de är…

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.

[marion69]
0
#11

Vilken jobbig situation för dig Gråter Så det är depression som är hennes handikapp?

Har hon fått en diagnos? Bipolär? Äter hon medicin och fungerar dom bra på henne? Medicin i vissa fall, kan vara livsviktigt för att få ett fungerande liv, speciellt när man har en obotligt psykisk sjukdom.

Jag tycker du skulle prata med din pappa om hur du mår och sen kanske skriva en lapp/ett brev till din mamma om att du mår dåligt av att hon hotar med att dö hela tiden och vilken enorm inre stress du får av det. Skriv att hon är älskad också osv..

Ni kanske kan få någon slags hjälp från kommunen? Det finns all möjlig hjälp att få, men tyvärr kanske inte alltid så lätt att få..'

En sak slog mig som är lite offtopic kanske… jag vet inte om du är intresserad av healing och sånt, men att ta med henne på nåt sådant kanske kan dels göra henne glad och sedan att hon får healing, kanske kan ge henne ett litet glädjelyft.

Varje kommun brukar ha åtminstone en andlig förening, som utövar healing. Fråga om hon är intresserad.

Lycka till och kram

Anonym
1
#12

Men gumman du vet att jag alltid finns här för dig. Vet att du har det jobbigt med din mamma men fu kan alltid prata med mig

Baraanonym
0
#13

Nej , hennes handikapp är stroke.

/Baraanonym:)
 De flesta dagar existerar jag bara,men de finns ett fåtal dagar där jag lever.