Hur jag känner/mår om dagarna
År 8-9 har jag bara haft hemkunskap som godkänt, alltså har jag failat på allt annat, man ångrar sig väldigt mycket nu när man tänker efter. Men nu har jag fått en chans och jag går Iv-programmet där jag läser upp betygen men nu blir det samma visa igen, och jag förstår inte varför jag ger upp så lätt, och jag blir snart galen på mig själv, nu har jag skolkat i över två veckor, alltså inte varit vid skolan på två veckor. Och jag känner bara inte att jag har orken att gå dit, delvis för mitt utseende och alla ungdomar, Jag har alltså Adhd och A-typiskt autism.
Jag är rädd för att prata med ungdomar, oftast. Vilket försvårar skolan. Jag känner mig väldigt instängd, Jag går aldrig ut om inte det är ett måste, och varje gång jag är ute krymper jag ihop som en mus. Jag har heller inga kompisar, inte en enda. Vilket också är väldigt tråkigt då jag ser folk gå med sina kompisar och skratta, nånting jag också vill göra nån dag.
Det känns inte heller som jag vet vad jag vill göra i framtiden, jag är 17 år och det flesta vet, eller har redan börjat med det dom vill.
Jag känner mig så efter, Som om jag aldrig kommer bli klar och att jag måste kämpa hela tiden. Och det känns inte roligt längre. Och det känns som jag verkligen har gett upp nu. (jag har verkligen kämpat) Kämparglödjen är borta. Hur kan jag komma tillbaka?
Jag har pratat med psykologer och det har inte hjälpt NÅNTING. Så det är inget val jag tar igen, jag mådde faktiskt mycket sämre när jag pratade med dom då jag inte kom fram till nånting och det kändes verkligen inte som dom förstod nånting av vad jag prata om.
Malteråttan (L)
![[Dominik]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
O my lord! Du måste veta att jag känner exakt samma sak, det lovar jag. Hur kan det vara så ???Wut? Jag fattar ingenting.
Har ADD, social fobi och ätstörning. Om du har ADHD så vet du väl att barn med det ger lätt upp, det gör också jag. Jag har bara några riktigt vänner, det är kanske 2-4 st, inte mer. Jag vill inte heller gå ut, jag går aldrig ut, eller jo…när jag är verkligen tvungen att gå ut så måste jag göra det…Skolkade också jätte mycket när jag gick i 8an, men nu gör jag det inte längre. Mår också skit dåligt när jag snackar med psykologer.
Du är inte ensam…I can be your friend :)
Naw, många som har samma problem vet ju hur det är :)
Hur slutade du skolka då? Jag slutade skolka en liten period bara och sen var det tillbaka.
Gulligt av dig (=
Malteråttan (L)
Jag har ingen aning, nånting hände med mig under sommaren. Vill bara inte skolka.
Känner igen mig i dig, en viss del. Jag lider av ADHD & ger upp direkt jag inte "kan" längre. Är nära på en ätstörning, äter knappt alltså, vilket leder till att jag är sur & trött - orkar inte & ger upp.
Går aldrig ut ifall jag inte måste. Håller mig helt inne & umgås med mina djur.. Vill egentligen inte vara i närheten av människor alls.
Hela 6an skolkade jag. Eller åtminstone halva 6an skolkade jag & sket i allt. Men som #3 skriver, så hände även nånting med mig under sommaren som gjorde att jag ville ta tag i mitt liv. Dock är jag efter i VARENDA ämne. Ligger flera kapitel bakom dom andra t.ex i matten.
Men kämpa, du klarar det. Jag vet hur svårt det är, men man måste ge de nya chanser hela tiden.
♥ Den som sa att lycka inte kunde köpas med pengar, glömde djuren ♥
#4 Joo jag vill också ta tag i mitt liv. Jag tänker så hela tiden, ändå så händer ingenting, jag går samma dåliga väg. Men det kommer väl så småningom, men det är så fruktansvärt jobbigt.
Och jag tycker du ska kämpa på med kapitlen, och bli före alla istället, om du går i högstadiet nu, så borde du iaf tänka efter lite. Mycket bättre att få upp betygen nu än sen.
Jag kämpar för fullt, jag vet att jag kan göra det.
Malteråttan (L)
#5 Ibland när jag tänker: "Nu jävlar ska jag räkna/jobba!"
Så blir det oftast att jag inte gör nånting - precis som alltid, så där är vi två.
Jag tänker att jag borde ta tag i matten. Jag är smart, jag kan & föratår matte. Problemet är att våran lärare som vi nu har i matten, hade vi hela 6an. Det är han som är problemet & orsaken till varför jag skolkade, och den mesta delen till varför jag mådde dåligt & sket i allt.
♥ Den som sa att lycka inte kunde köpas med pengar, glömde djuren ♥
#6 
Jag håller på att dö just nu!!!!!!!!!!! Skolkade också pga min mattelärare!!!
#6 så blir det för mig med, jag peppar mig själv, och sen händer ingenting.
Så vare för mig också, var det någon jag inte gillade skolkade jag. Och sen mådde jag skit i skolan under hela högstadiet, så då skolkade jag hela tiden.
Nu mår jag hyffsat bättre, men ändå skolkar jag pga mina lärare säger att jag inte kommer kunna jobba med det jag vill, eller inte få tillräckligt med betyg. Och då tycker jag inte dom stöttar mig tillräckligt, eller tror på mig.
Malteråttan (L)
#7 Haha, vilket sammanträffande, typ ^^
#8 Fy vilka lärare! Det är ju dom som ska peppa.. Pratar du med nån kurator? För jag vet att min kurator har pratat med min mattelärare, om att börja peppa mig istället för att anklaga mig & skit.
♥ Den som sa att lycka inte kunde köpas med pengar, glömde djuren ♥
#9 Precis, inte världens snällaste direkt. Nja kurator är inte min grej, men om det funka för dig så kanske man iallafall kan pröva, det skadar ju inte direkt :)
Malteråttan (L)
#10 Du kan ju ge det ett försök :) Min kurator jag hade på min gamla skola, förstod inte ett skit. Hon bara fabbla på om ingenting & sket i hur jag mådde. Dock är våran kurator nu, väldans förstående & gör verkligen allt för att jag ska må bra. Så testa, & se ifall din kurator är nåt för dig :).
♥ Den som sa att lycka inte kunde köpas med pengar, glömde djuren ♥
Starta ny diskussion
