Jag förstår dina föräldrars oro faktiskt, även om du kan tycka att det låter löjligt, men det är 7 års skillnad och du är under 15 år. Det är säkert så att dom litar på DIG men inte på honom.

Du kommer förstå bättre sen när du har egna barn i den åldern.

Jag vet inte vad din pappa kan ha menat med anmälan eftersom inget brott har begåtts. Han är nog bara rädd för vad som KAN hända.

Hoppas allt går bra.

jo, jag kan också förstå dom en hel del. Men bara svårt  att bry sig om vad dom säger. Eller nu är det bara min pappa som är emot detta.
Jag har inte sagt något mer än hej till honom på en hel vecka snart. Har slutat att äta som jag ska o är bara depp stunderna ja inte är med killen.
Men de hoppas jag går över, min matlust e iaf helt väck. Men ja, rätt som du säger. Pappa har aldrig pratat med killen  ens engång. 

Nu kan de bli svårt å förstå, skriver kke lite konstigt.. MEN
såhär, killen jag träffar, hans kompis har dåliga rykten. Och killen ja träffar å hans kompis bor tillsammans. På så sätt tror min far att han är likadan. Men så är det inte.

Så himla svårt att få pappa å förstå när han inte vill lyssna och jag verkligen inte vill prata med honom..

:/

Förhoppningsvis så fattar nog snart din pappa att han är en bra kille. När ni har börjat prata igen så kan du ju fråga om du får bjuda hem honom på middag och på så sätt så får båda dina föräldrar se hur han är. Jag har varit tillsammans med en kille som var 12år äldre när jag var 17år.

Jo, får hoppas på det.
Ja, åldern har ingen betydelse tycker jag iaf. Vänner eller mer än så, de kan alltid vara ngt fint.

Bara att få föräldrarna att förstå de. Hur reagera dina föräldrar på det då ? :)

Sålänge ni känner att ni passar ihop och kommer överens så finns det inget fel med åldersskillnaden. Jag själv har alltid föredragit killar/tjejer som är över 20, även då jag var 10-11 år gammal. Hade dock inget förhållande med en sådan i den ringa åldern, så ni behöver inte oroa er. 

Dina föräldrar är nog bara oroade över dig, och jag kan ju självklart förstå dem. Men det är ju du som bestämmer vem du vill vara med, och gör han inget emot dig som är dåligt eller farligt så finns det ingen anledning för dem att hota med anmälningar eller vad det nu är.

Prata med dem och berätta hur det är, låt dem träffa honom.  

Tids nog ska det väl gå bra!

#4 Det var pappas jobbarkompis så ingen av dem sa så mycket eftersom dem ändå kände honom. Fick sen reda på att när mamma hade lånat min mobil för att hon skulle "spela" hade hon egentligen kollat mina sms så hon var nog lite orolig. Dessutom så sa hon det är vill jag göra slut så skulle jag göra det utan att vara orolig över att han skulle bli ledsen.

#5 Wand

Jo, de är ju de att vi trivs så himla bra ihop. Han har inte gjort något som jag inte vill, å vi litar på varandra.

sa göra allt för att få detta bra..

# Viccan92

Jaha, då var det ju lite en annan sak. Men ändå samma.
Jag är lite "olydid ;) " och umgås med honom ändå nu för tiden. Lite kvällar så vi åker iväg å bara håller om varandra. 

Att få sin far som inte vill snacka om det att lyssna är ganska svårt.. mamma säger att jag liksom får träffa han men ja ska vara försiktig å pappa förbjuder mig helt..
=/

#7 Ge honom lite tid. Tillslut måste han ju prata med dig.