Tänkte dela med mig av en dikt jag skrivit. Kände att jag var tvungen att skriva av mig. Så kladdade bara ner den lite snabbt precis.

Tårar och tårar som bara rinner ner.

Jag ser inget ljus. Jag orkar inte mer.

När livet är hårt säger alla att du ska kämpa.

Men varför ska du kämpa när allt ändå är för svårt?

Jag älskade dig av hela mitt hjärta.

När du lämnade mig kände jag bara en enorm smärta.

Nu ekar jag tom. Jag trodde det skulle vara vi.

Du tog min själ precis som om du mördat mig med en kniv.

Du var underbar, allt jag drömt om, du var som natt och dag.

Du hade allt jag någonsin velat ha.

Jag kommer aldrig glömma alla bra minnen med dig.

De får mig att känna mig som en speciellt utvald tjej.

Varför tog jag aldrig tillvara på tiden? Gav dig allt du förtjänade?

Jag var inne i en dålig period och därför var det svårt att förklara allt med ord.

Förklara vad jag kände för dig, att jag för alltid ville vara med dig, som din tjej.

För jag älskar fortfarande dig.