Folk förstår inte
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra längre.Allt går nerför just nu och det är alldeles FÖR mycket.jag är orolig till tusen för både min mamma och min pappa.
Min Mamma för hon har en stroke,mår extremt dåligt och har självmordstankar.Jag ser dagligen flera gånger om dagen att hon inte mår bra.
Min pappa för att han fick en typ förstoppning så han inte fick gå på toa och göra nr 2 på nästan 2 veckor.han sökte,fick komma till vc och vart direkt skickad till akuten.han har vart på enklodopi eller vad det hette,där dom tog bort polyper,me kunde inte komma hela vägen med kameran och han är FORTFARANDE förstoppad,han dricker typ laxeringsmedel dagligen.dom vet ännu inte om det är en tumör eller inte.
Och det är Ännu mer jag oroar mig över så som skolan.och oron över mina föräldrar gör att jag vill sitta hemma.Jag vill nästan inte umgås med kompisar just nu.jag har några underbara kompisar men jag känner lixom ingen som är i min ålder där en förälder har en stroke, och som denssutom fick den när man var liten jag var 8 år när min mamma fick sjukdomen.
Men jag har många som låtsas förstå men dom gör inte det.dm kommer aldrig förstå hur jag känner eller hur jag mår fullt ut.inte förens dom hamnar i samma sits, då kommer dom förstå oron,rädslan och allt.Det Är jätte jobbigt att man inte har någon jag har vetat i 8,i maj 9 år att min mamma kan dö pga sjukdomen.Jag vet att det kan bryta ut en till vilken minut som helst.
Jag vill inte lämna min mamma,tillockmed mammas kompis säger att det är sjukt.för hon har flera gånger ringt och å har mamma och hon beslutat att mamma ska åka till henne,när jag är påväg att träffa någon kompis eller något så skickar jag ett sms och följer med min mamma i stället.
Och den dagen min mamma försvinner så vet inte jag vad jag gör.jag skulle inte kunna fortsätta mitt liv normalt.
Förlåt,jag var bara tvungen att skriva av mig lite.
Oj, verkar vara en riktigt jobbig sits du är i!
Har du fått prata med någon utomstående?
Typ kurator, psykolog eller annan vuxen?
Det kan vara skönt att få prata av sig, så får du släppa ut lite oro och tankar…
När jag var utomlands förra sommaren så fick jag massa missade samtal när jag kom hem. när jag väl landat i Sverige tog jag upp mobilen och ringde upp denne person som försökt nå mig.
Det var min bästa vän, Hennes mamma hade fått en stroke och allting var kaos i hennes familj. Hennes mamma kunde inte prata eller skriva. hon min kompis hade typ brytit ihop totalt.
Jag känner att jag gjorde för lite, jag borde ha varit där för henne hela tiden. Och tagit allt hon sagt till mig med en nypa salt. Jag venne om du kanske vill prata lite med henne? eftersom ni går igenom ungefär samma sak?
skicka Pm isådda fall så ska jag försöka få tag på henne. Vi är inte vänner längre så vet inte ens om hon vill svara.
1 jag har pratat med en tills eller aa jag ska dit en sista gång så hon ska sluta:( jag har gårt hos henne i ett år oxh de har bara hjälpt för stunden