Jag vet inte om du är medveten om vad du ser
 Chanserna du ger mig blir bara allt fler
 Jag kanske inte är riktigt som du tänkt dig
 Utan du kanske bara ser mig som en helt vanlig tjej



Det är okej, men någon gång kommer du förstå
Att det inte bara är att se, utan .. alltså
Du måste även lyssna för att kunna veta
Vad som händer inom mig, kanske dags att börja leta?

Hittar du inget får du börja fråga vad som är fel
Jag kommer säga, Allt är som ett stort spel
 Spelet börjar, varar i en evighet men tar sedan slut
Det börjar igen, och det är något som rullar ihop sig till en knut



Klump i magen kallas det, den gör ont och skadar mig 
 Den tränger sig omkring inom mig, allt den vill är att komma till dig
Dela känslorna och tankarna tillsammans 
 Du kanske i alla fall kan försöka ge mig en chans 



Vad du än gör så är det vänskap jag behöver
Inga lätta ord och sen är allt helt plötsligt över
 Låt mig få känna att det är på riktigt
 För just nu är det det enda som är viktigt

Åh jag avundas alla som kan skriva på rim! Jag är så sjukt dålig på det… Du är duktig!

#2
Tack, det är inte så svårt som det ser ut
det är bara att slänga ihop allt till en stor knut
du kan ju även kolla på olika rim, det är ett tips
det brukar jag göra , och vips!
så har du en dikt :)

haha..
men det är inte så svårt egentligen, bara komma på något bra att skriva och sen brukar jag kolla på rimlexikon.com .. fast ibland kommer det av sig själv också, beror på vilket humör jag är på.

tack igen, det där värmde!

Letar i mobilen efter nummer
Till dem jag kallar vänner
Jag hittar något som jag inte kände igen
Men det var nog bara en gammal vän

Fortsätter letandet och hittar något bekant
Skickar ett sms får tillbaka "jag står vid en brant"
Ovetande vem jag skickar till frågar jag var
Men får aldrig något svar

Söker upp nummret på Google
Ser sen att det är han som brukar få mig att le
Vet inte vad jag ska göra så försöker ringa
Får inget svar och börjar springa

Springer till första stället jag kommer på
Ser honom, men hör bara ett svagt "hejdå"
Springer snabbt upp på branten
Han står vid kanten, och jag tar honom i handen

Säger att jag inte kan leva utan honom
Men han tar ett steg närmare kanten och säger "kom"
Jag tvekar och frågar "varför gör du det här?"
Han säger att "alla i mitt hjärta skär"

Vad duktig du är. Jättefina dikter!

Det händer att jag också skriver på rim ibland. Du har en fin gåva där 

#5
tack! :D

skrev denna igår när jag satt och grät hela dagen för att jag saknar min gamla sköthäst något så otroligt!

Jag ser något, någon skugga av något slag
 Den är inte stor, och ganska så svag
Jag känner något mot mina ben 
 Och jag ser ett starkt sken



Jag ser dig klarare, men kan fortfarande inte förstå
 Jag känner en vind, jag trodde det var du som skulle gå
 Känner ännu en vind, fast något starkare denna gång
Jag hör något, lyssnar och hör att det är en sång

Nu börjar jag förstå vem du är, vad du vill
Du har varit borta länge, så jag kan alla dina sånger utantill
Sångerna du sjöng när du blev ensam, varje gång du såg mig
 När du såg mig sjöng du en sång, och jag sa något tillbaka till dig



Har ni nu förstått vem det här handlar om? 
 Nej, jag tänkte väl det. Nu ska ni få höra, kom! 



För ett och ett halvt år sedan försvann det någon ur mitt liv
Det var som att himlen var så nära, att det bara var att ta ett kliv
 Ett kliv över och du var borta, borta för alltid
Låta alla smärtor försvinna och bara vila i frid



Denna någon är ett djur, en häst om man ska vara exakt
 Det var som att någon sa att det sista kortet var lagt
 Och att hennes liv skulle försvinna inom några dagar
Jag ville bara få dig att må bra, bryta mot alla lagar



Men det slutade med att du nu får springa och vara glad
Och det är allt jag önskar dig, för vet du vad?
Även om du är borta, så kommer jag aldrig glömma dig
 Många tankar går till dig, jag har bara lärt mig att leva utan dig

Förstår ni nu vem detta kan vara? 
 Bra, då fortsätter vi.. är ni klara? 



Du gnäggade när jag kom, och du fick mitt hjärta att hoppa
Jag tänkte att det kanske finns någon som kan stoppa
Stoppa din smärta, så att du kunde leva längre än vad du gjorde
 Sexton år är ingenting, men det var det naturen avgjorde

Du klarade dig fem år till, och jag är glad att jag hittade dig
För du var verkligen den underbaraste hästen jag varit med om
Vill bara att du ska vara här igen, höra dina gnäggningar när jag kommer



Carmensita, 1994-2010 ♥

Jättevackert! :D

#8 Tack! :D

Sen så är det många som har frågat mig varför jag skriver dikter och vad jag vill förmedla.

Varför - Det är ett sätt att bli av med mina tankar, men även ett sätt att kommunicera med andra människor. Dom läser texterna, och känner igen sig i dom och kommenterar, en underbar känsla.

Förmedla - Svårt, jag vill väl egentligen inte förmedla något speciellt. Men det jag strävar efter är att folk ska få upp en bild i huvudet när dom läser mina texter och att dom kan verkligen se vad som händer, som i en bok, novell, yeah you name it, och kan sätta sig in i situationen. Inte alltid jag lyckas , för ibland skriver jag bara och tänker inte på "andra" men när jag väl tänker så kommer det upp bilder i mitt huvud och ibland får jag kommentarer om att dom får upp bilder i huvudet, riktigt roligt! :)

kände att ni behövde veta det på något sätt :p

En gammal text, men 100% sanning.

Jag trodde jag hade gjort allt rätt
Jag trodde att jag behandlat dig på rätt sätt
Men tydligen inte, för nu är du borta
Borta föralltid för sekunderna är för korta

Jag visste att det inte var såhär det skulle vara
Men jag ville ändå för dig förklara
Förklara för dig att jag vill vara med dig
Det var svårt att få dig att förstå mig

Vi sa en gång att det alltid skulle vara vi
Att vänner vi skulle förbli
Som syskon som alltid fanns där för varandra
Att vi aldrig varandra skulle klandra

Jag trodde på det, ett föralltid
Att du alltid skulle finnas bredvid
Fel har vi alla någon gång
Men jag trodde inte detta skulle bli vår gång

Syskon eller inte, vänner eller inte
Jag bryr mig inte
För du finns här, i mitt hjärta
Även om du lämnar ifrån dig smärta

Under den tiden du verkligen fanns
 Gav du mig bara en enda chans
 En chans som jag aldrig riktigt tog emot
Jag skrek och sa att du var en idiot



Jag sa att du skulle lämna mitt liv, för alltid
Och nu är det enda jag önskar är att du vilar i frid
Detta var inte meningen, ville bara vara den jag är
Utan att mitt hjärta skulle falla isär



Jag ville inte göra dig illa, se dig försvinna
 Jag ville stoppa dig och gjorde allt för att hinna
 Men det var försent, du var borta
 Märkte att sekunderna var allt för korta

Otroligt ledsam dikt, hehe.. gråter själv när jag läser den och grät när jag skrev den, även om jag inte har varit med om något sånt här :o

Fin! Dina dikter skulle passa bra som sångtext också, rap musik :)

DU ÄR JU HELT GRYM PÅ ATT SKRIVA DIKTER!!!

Det här är dom bästa dikterna jag någonsin har hört!

:D:D

#11
Tack! :)
jo, många har sagt det.. men jag är inte så bra på sånt där när det gäller musik och sjunga, har dock en kompis som sjunger.. men han vägrar sjunga på svenska! ;)

#12
tack så jättemycket, värmer! .D

Alla säger att allt kommer att bli bra
Men jag vet att allt ni vill är att jag ska dra
Allt är bara så förvirrande
 Det kanske är så att jag redan är en ande



En ande, ett spöke, som ingen ser
 Allt som jag gör, allt som jag ger
Det är som luft, ingen som uppskattar det jag gör
Det är precis som om att jag bara är där och stör



Jag vill inte mer, jag orkar inte mer ensamhet
Vill inte vara här, vill känna en frihet
Vara fri för att göra vad jag vill, 
 Och inte bara stå på samma ställe, helt still

Ni förstår inte, och kommer aldrig göra
För just nu är allt bara en stor röra
Vet inte vad jag ska göra, ska jag bara sitta här?
Medan alla sitter och i mitt hjärta skär?



Jag vill komma loss härifrån
Men jag känner mig bara som ett kort strå
Ett grässtrå som blir grönt på sommaren
Men blir brunt och tråkigt på vintern



Men det är ändå inte heller riktigt sanningen
 Jag är verkligen ingenting, jag är ingen
Jag lever för två människor, underbara sådana
De är de enda som kan släcka den brinnande lågan

Nu ni, här är min vackra lilla dikt som jag skrev för våran klass i 9an. Den skulle bli tonsatt och hela klassen skulle sjunga men musikläraren hann aldrig klar med den så han läste bara upp den helt vanligt på skolavslutningen, kan säga att jag fick en massa "Det var du som skrev dikten va? Riktigt fin var den!".

Själv gillar jag den inte direkt jättemycket längre, många ord är förvirrande och vissa rim är lite halvt sådär men ja.. den är ett år gammal.

Vår historia var aldrig skrivet i sten.
Det var vi i klassen, vi gjorde allt på vår scen.
Vi tog dagarna som dom kom, och gjorde allt till det bästa
För att klara av det mesta

Det var som att vi läste en bok och vårt kapitel höll på att ta slut
Där vi hade gjort så mycket, men har nu slagit en knut
En knut på allt vi gjort, så vi för alltid minnas
Vi ska alltid ha kvar allt, så länge vi kommer finnas

Vi har nu vänt blad, fastän vi inte vill
För nu vet vi att livet inte står still
Vi ska vandra vidare till gymnasiet,
ensamma utan det första bladet

Ni kommer alltid minnas alla saker vi gjort
som att flyga till Barcelona var något stort
Att komma tvåa i teknikåttan var ganska stort
För oss tretton gick allt väldigt fort

Nu har vi alla vänt blad, ett blad som inte går att vända tillbaka
Vi kommer att få ta oss fram genom att bevaka
Bevaka över varandra, utan att låta vägen försvinna
Till den vägen som vi vill vara på, och som vi kommer att finna

För ibland är människors vägar inte menade att jämte varandra ligga
Och vi ska aldrig oss ur detta tigga
Men vad som än händer kommer vårat kapitel vara kvar
Vända blad och på våra frågor få svar

Men nu har vi bytt kapitel till något helt nytt
Vi har lämnat det gamla och gjort en stor flytt
En flytt till gymnasiet som kommer att leda oss till det stora
För nu har vi lämnat allt det mellanstora

Slänger på med lite fler :')

Just i denna sekund är det någon som gråter
och i samma sekund är det någon som förlåter
i dom senaste minuterna finns det någon som flyr
och i samma minut finns det någon som utsätts för tortyr

I dom timmar som har gått finns det någon som ler
Och i samma timme finns det någon som som ber
Ler för att hunnit undan från att bli skjuten
Ber för att någon man känner har blivit skeppsbruten

I dom senaste dagarna har någon gömt sig för att överleva
Dom senaste dagarna har någon något nytt fått uppleva
Överleva från att inte bli misshandlad
Uppleva ett nytt sätt att bli behandlad

I dom veckor som gått har någon sina föräldrar förlorat
I samma vecka har något torterat
Förlorat sina föräldrar i ett krig
Torterat för att vinna ett krig

I dom senaste månaderna har någon sprungit
I samma månad har någon ljugit
Sprungit allt man kunnat för att komma bort
Ljugit för att hinna bort så fort

Dom senaste åren har någon älskat
I samma år har någon hatat
Älskat för att slippa bli överfallen
Hatat för att någon hoppat utför de stora fallen

och en sista!
Nu får ni vänta ytterliggare några veckor innan min hjärna börjar skriva en massa dikter, det är rätt dött på den punkten just nu.

Det sägs att vi slutet av regnbågen finns det en skatt
Ingen vet sanningen, så man skuttar dit så glatt
Med stora förväntningar på något underbart
Det tar lång tid och börjar tveka om det var så smart

Men tanken på en fantastisk skatt går inte att lura
Så nu får man fortsätta och inte stå och tjura
Regnbågen blir starkare för varje steg man tar
Hoppas nu bara att den underbara skatten finns kvar

Ljuset från skatten blir starkare och den går nu att se
Man stannar och lägger huvudet på sne
Är det verkligen en skatt man nu ser?
Man skuttar fram, ”Undra om det finns något mer”

”Det finns ingen skatt”, är det man hör
Man backar undan tänk om man dör
Fram kommer den killen man senast drömde om
Var det sant? Plötsligt står killen bakom

Man vaknar och insåg att allt var en dröm
Man rör sig ur sängen och känner sig väldigt öm
Det sägs att vid slutet av regnbågen finns det en skatt
Ingen vet sanningen, så man skuttar dit så glatt