Jag lovar, du kommer ångra dig. Vänta tills du är 18, och om du fortfarande vill tatuera din hunds namn, så gör det. Har as många vänner som tatuera sig när de var 15-16, nu är dom över 20, och dom ångrar de som fan

Tror inte att det finns något som heter legitimerad tatuerare, men är de medlemmar i SRT måste du vara 18.

Även om mina föräldrar följer med? Tycker det verkar konstigt.

#3 japp även om de följer med.

Det är väldigt ovanligt att seriösa tatuerare tatuerar folk under 18år, även om de har målsmans tillstånd. Jag letar själv efter en tatuerare så …

Jaja, då får jag vänta bara 1,5 år kvar! 

Jag själv är också bara 16 men har flera tatueringar som jag gjort hos seriösa tatuerare, har haft med min pappa dom flesta gånger och till olika tatuerare, och jag har alltid fått. Så enligt mig så är de inte så svårt att hitta tatuerare som gör de om man har tillåtelse av förälder 

#7 får man fråga var i landet du bor då? ^^

#8 Vimmerby

#7 vad anser du att en seriös tatuerare är? Har väldigt svårt att tro att en sådan tatuerade dig

#Förmodligen en som är legitimerad, är duktig, dom ber alltid om att man ska komma tillbaka efter en vecka och visa hur de har läkt och liknande, så enligt mig är dom seriösa i alla fall

#11 Okej, men det finns inte leg. tatuerare.  Jag tycker iaf att en seriös tatuerare är medlem i SRT.

#12 okej, men jag är i allafall fullt nöjd med mina tatueringar och personerna som har gjort dom också, så jag har inget att klaga över

Jag skulle också vilja tatuera in min hunds namn på handleden någon dag. Har riktigt svårt att tro att jag skulle ångra det då hon är min allra första egna hund - hon är riktigt speciell för mig, alltid funnits där osv. 

Kan förstå om man tatuerar in t.ex ett playboy märke vid underlivet eller något liknande och ångrar sig när man blir äldre.

Vissa accepterar dig ja, men för att vara säker vänta tills du är 18 och gör det hos en riktigt duktig, seriös och proffsig person tycker jag :) Jag gjorde min när jag var 16, hos en som jag trodde var något seriös men den blev skit kass, fick göra om den ett år senare hos en duktigare (han trodde jag var 18…, dock fattades det några månader) så nu ser den mycket mycket bättre ut **DOCK kommer din tatuering alltid synas, eftersom att den är vid handleden, min sitter dock i svanken så jag vissar den nästan aldrig där av tänker jag inte på den, ser den ju inte ens och då tänkte jag aldrig på att den var så dålig som den var och led därför inte…)

Och just bokstäver brukar kunna vara svåra för bokstäverna ska vara raka och prydliga, rätt font/textstil och sådant. (Där av bör det vara en som kan just sånt, jämför och titta på andras tatuerade texter som har gjort det hos den tatueraren du vill gå till).

Cassii, jag skulle rekommendera att du verkligen tänker igenom motivet innan du tatuerar dig. Jag förstår att du älskar din hund och att du troligen kommer att minnas delar av honom/henne för alltid, men det är en väldig skillnad mot att faktiskt tatuera in något som kommer att sitta kvar även 50 år efter det att hunden har gått bort och du hunnit med att ha flera andra hundar. Jag hade idag inte velat ha en tatuering med mina tidigare djurs namn, jag vet att jag på något sätt saknar dem, men det skulle kännas märkligt när de varit borta i 10 år och jag har andra idag… Jag hör att det känns hårt att säga så, men det är sanningen.

#16 men det är ändå första hunden, jag hade en katt när jag var liten och hennes namn skulle jag också kunna tatuera. o hon är död sen 10 år tillbaka.

Cassii; ja, men jag skulle inte vilja det, jag har fler och mer relevanta minnen av de nu levande djuren. Dock är vi alla olika, det viktiga är att du tänker igenom det hela ordentligt och även tänker många år framåt i tiden…

Det här med att "ja du kommer ångra dig sedan så vänta" är ju inte helt sant. Bara för att man tatuerar sig när man är 1-2 år yngre än 18 så betyder det inte att man inte har lite vett i huvudet. Jag gjorde min första tatuering 1½ månad innan jag fyllde 17(alltså var jag 16), och jag älskar den så oerhört mycket även nu, då jag fyller 18 om en månad ungefär. Och jag kommer aldrig att ångra den, för den betyder något alldeles speciellt för mig. 

Sedan så är det så att majoriteten av alla som tatuerar sig i yngre ålder ångrar sig. Och man ska tänka ut ett motiv med omsorg. Min tatuering ville jag ha nästan ett år innan jag gjorde den. 

Dessutom så är det hemskt svårt att hitta en bra och legitimerad tatuerare som gör på minderåriga, oavsett om du tar med din mamma och/eller pappa eller inte. Jag hade tur, och min tatuerare gör på folk som är 17 om målsman följer med (han gjorde undantag för mig då det var så nära inpå), men jag har tidigare mailat till 6 andra tatuerare och ingen av dessa tar sig an minderåriga. 

Välj ut en tatuerare som du verkligen tycker om, TS, och vänta tills du kan göra den hos denna person. Du kommer ha motivet på din kropp i hela ditt liv, så att vänta i 1-2 år extra ska inte vara några problem. 

När jag var 14-15 så ville jag göra en massa idiotiska saker, och mamma lät mig, men inte tatuerarna. Det tackar jag enormt för, då jag skulle ha ångrat mig massor.

Du får tatuera dig hos en utbildad seriös tatuerar om en av föräldrarna är med.
Det gjorde min pojkvän när han var 16-17 år.
Och det var en bra tatuerarstudio han var inne på.

Wand; ja, men du ska inte vara nöjd endast två år senare, du ska vara nöjd även 10 och 20 år framåt i tiden, förhoppningsvis även 50 och 60 år framåt… Jag kan säga flera motiv jag gärna hade velat ha för 10 år sedan som jag idag är väldigt glad ej är fastetsade på min kropp.

#21 Som sagt så är det ett motiv som betyder något för mig som person, och inget som betyder något för mig och min ungdom. Hade jag inte velat vara tatuerad om 50 år så hade jag inte tatuerat mig heller, men jag tycker att kvinnor på 50-70 år som är tatuerade är oerhört vackra, och slulle bli oerhört besviken på mig själv om jag lämnade min kropp orörd hela livet.

Sedan menade jag mest att folk säger att man ska vänta tills man är 18, för då vet man bättre. Men dessa få år gör inte alltid någon skillnad. Jag känner personer som tatuerat sig som 30-åringar och ångrat sig för resten av livet.

Åldern spelar inte alltid någon relevant roll i den här frågan. Huvudsaken är att man faktiskt vet till 100% att man kan tänka sig att leva med motivet för resten av livet. En piercing kan man ha i 2 år när man vill vara ung och tuff, men en tatuering sitter där jämt, även när den tuffa ungdomstiden är förbi. Det är alltför många som tatuerar sig för att vara coola i kompisgänget.

Wand; det jag menar är att du kan inte med säkerhet idag säga att du alltid kommer att vara nöjd med din tatuering för att du har varit det i två år. Jag som idag är 23 år hade inte velat ha de motiv jag ville ha när jag var 17 år, detta beror både på att man utvecklas och ändrar åsikter, andra saker står jag fortfarande för, men som jag inte vill skylta med på min kropp… Förhoppningsvis kommer du att fortsätta vara nöjd med din tatuering!

#23 Det är ju skillnad på att tatuera in en swastika för att man är nazist och att tatuera in ett kors för att man är katolik. 
Nu menar jag inte att du ville ha en swastika eller att jag har/vill ha ett kors, utan skillnaden är att en åsikt kan ändras medan en livsstil/religion oftast är förevigt och blir svårare att ångra.

Jag skulle antagligen aldrig tatuera in en partners namn på kroppen, inte ens om vi varit gifta i 50 år, men min mors namn skulle jag inte ha några problem med. För det finns en finstilt skillnad på vad som är vad och vad man vet är förevigt och det man tror/hoppas ska vara det.

Just explainin'

Wand; jag tror att vi får enas om att vara oense… =) Jag anser att det är okej att tatuera sig när man är helt övertygad gällande motivet, vilja ha samma motiv i ungefär 10 år är min gräns där…

Sedan är det skillnad om du har det som yrke eller "livsstil" där vissa försöker fylla exakt hela kroppen, det är lite av en annan fråga… Min åsikt att du ska vara 100 % säker gäller första tatueringen eller de som ha en eller två tatueringar då det påverkar mer.

Sedan kanske jag borde tillägga att nazist är jag inte, snarare motsatsen om man ska hårdra… ;)

Tycker inte nån annan kan tala om för en att man kommer ångra sig? Min hund ex. hon är min första hund och har hjälpt mig genom mycket, det och min mammas namn är de enda jag skulle kunna tatuera in.

Håller med er sååå mycket #14 och #26!

Vill man så kan man ju beställa ett eget tatuerings-kit ;)
Kanske inte bästa idéen att göra det själv men här finns massa olika tatueringssaker och här hittar du ett kit (ska vara allt du behöver) för drygt 400 kr :) Fri frakt från den sidan :) (köpt kuber därifrån :p)

#28 Min plastpappa började tatuera i höstas, han har varit intresserad av det sedan 12 års ålder och är en extremt duktig tecknare, så han köpte ett tatueringskit för ca 4000. Det kitet är väldigt B och då är det ändå rätt "dyrt". Ett kit för 400 spänn låter inte som något bra haha.  Priset avgör ju inte kvaliteten i bokstavlig benämning, men det är oftast en bra vägledning i vilket som är bäst liksom. 

Och det krävs mycket träning för att man ska bli bra, då det krävs vissa tekniker.

Tycker inte att TS ska prova haha.

#29 nej det är nog inte värt att pröva bara sådär "/
Blir det fel så sitter felet kvar väääldigt länge :(

#30 Ja, det är ju så. Jag har låtit min plastpappa göra några prova på-grejor på mig, och jag kan väl säga att det är tur att jag har många av mina framtida tatueringar inplanerade redan (skulle inte låta honom göra det annars heller) för jag tänker täcka över dem sedan. Inte vackert med skeva linjer och dassiga färger. 

har inte läst allt men många påpekar detta med att man ångrar sig - själv tycker jag att man lika gärna kan ångra sig 16 år som 18 år. Visst i 14-15 års ålder kanske man gör lite dumt men sexton .. då brukar de flesta ha mognat och tar seriösa beslut iallafall.