Jag har alltid märkt att jag är mycket annorlunda jämfört med andra barn i min ålder.Jag har hört när andra människor pratar att jag är annorlunda i mitt sinne - som jag tror - som jag känner - så som jag beter mig. 

Jag har bett om hjälp och förklarade för min tidigare skola om hur det fungerar för mig och att jag inte vet eller förstår vad de menar med vissa saker som är enkla för andra människor men svårt för mig. 
Jag blev ledsen och reagerade dåligt när jag hörde att skolan trodde jag var efterbliven och okunnig. I de högre skolåren de skyllde mitt beteende på min familj trodde att de var dåligt för mig. 

Jag bad om hjälp och sa att jag vill ha en diagnos eftersom jag inte är som andra!Jag fick svaret att jag är helt normalt och att jag inte behöver vara orolig så nu jag ska berätta det verkliga problemet och orsaken till mitt beteende. 

De förstod mig aldrig och aldrig accepterat mig och alltid gjorde allt fel för mig. De skyllde allt på min övervikt efter ett tag och de sa att allt jag gör är att jag mår dåligt om min övervikt och det är också därför jag har inga vänner och det gör ont mig enligt dem och att jag inte behöver spela den Jag bryr mig inte eller att jag inte vill att vänner bara för att jag inte kan få några. 

MYCKET mer skit som hände i skolan från min lärare och soc. 

Jag fortsatte känna sig som de hade fel och de förstod ingenting och sedan en vän till min mamma började prata med henne om mig och hennes son och hon var 100% säker på att jag hade en sjukdom eftersom det var så uppenbart. 

Jag visade upp att ha Aspergers syndrom och fem år efter skolan när jag fick min diagnos jag berättade lärarna om det och de sa "nej, du försöker bara hitta en anledning att du inte kan hantera att du är lat"